Översikt

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge, länge sedan. Jag lade till rubriker i mitt dokument! Så enkelt, men så himla bra. Har läst tips om det tidigare men inte riktigt tagit det till mig, men igår tröttnade jag på att skrolla igenom texten på måfå i jakt på något stycke som jag inte mindes var det befann sig. Genom att ge varje kapitel en rubrik, där jag också skriver lite kort om vad kapitlet innehåller, så har jag nu en lista över alla kapitel vid sidan om dokumentet. Och med en enkel knapptryckning kan jag hoppa till just det kapitlet som jag vill titta närmare på. Fantastiskt! 🙂

Idag var då tanken att jag skulle börja gå igenom mina redigeringspunkter. Det blev en lista på två A4 när jag skrev ut den. Jag har ju inbillat mig själv att jag börjat gilla redigering, men upptäckte till min fasa att det bara var något jag trodde i min leda av att skriva om mitt råmanus… Det går väldigt trögt. Självklart ser jag fram emot att allt (helt magiskt) ska bli bättre, men jag sitter mest och bara stirrar på skärmen.

Tror att för mig fungerar det inte att sätta mig och tro att jag bara ska kunna prestera en massa i fyra timmar. Jag behöver planering och tydliga steg för att uppnå det jag har tänkt mig. Så jag har bestämt mig för att ägna resten av den här skrivdagen åt att skriva ned de viktigaste delarna att titta på nu, och skriva tydliga punkter(instruktioner) för exakt vad det är jag behöver göra i manuset. Så får det bli en uppgift för nästa skrivpass att utföra själva förändringarna.

Dessutom ska jag skriva ut hela manuset för en genomläsning för att få en bättre uppfattning om vad det egentligen är jag har skrivit… 🙂

Annonser

Make it work!

Min supersnälla make har tillsammans med HP support fått igång mitt nätverkskort igen och jag kan äntligen använda internet på datorn igen! Tack och lov… ett problem mindre 🙂

Rubriken har jag en känsla av att det inte var länge sedan jag använde, men det är ett ständigt återkommande mantra. Idag har jag första skrivdagen av två i rad och jag känner mig lamslagen. Ända sedan boken släpptes har jag drabbats av en rejäl skrivsvacka och ett enormt tvivel. Jag tror att det beror på den här väntan på att se hur boken tas emot. Jag har sett den fladdra förbi i flödet på Instagram och det blir lite av en oro att inte veta hur den ska upplevas. Nu har de tre första omdömena varit väldigt fina, och det lugnar en del även om jag vet att alla inte kommer gilla boken. Ändå smyger en känsla av tvivel sig på. Kommer jag kunna skriva en bok igen?

Varför skriver jag överhuvudtaget?

Just nu är mitt nya manus en enda stor röra. Det spretar åt alla håll och kanter och jag vet inte om hela idén blir alldeles för otrolig för att sväljas av eventuella framtida läsare. Tankarna på att bara ge upp och radera skiten är stora. Men jag vet att jag haft samma tankar med mina två första manus och att det gäller att hålla ut och inte ge upp. Jag försöker påminna mig om att det inte är vad man berättar som spelar roll ,utan hur man berättar det. Ändå kan man ju inte låta sig själv rusa iväg som ett expresståg i helt fel riktning…

Jag har nu nästan fått ihop ett sammanhängande råmanus i alla fall. Det återstår enorma mängder redigering, vill jag påpeka. Och eventuellt en total omskrivning igen längre fram. Men jag har något att jobba vidare på. Och även om jag kanske kommer få tänka om när det gäller vissa saker så tror jag ändå att det finns något där i grunden. Så jag får helt enkelt ta det hela ett steg i taget, börja peta i redigeringen en punkt i taget och skriva upp de stora frågetecken som dyker upp för att hitta lösningar. Det brukar ju oftast lösa sig om man bara kan sätta fingret på vad som är fel.

Och viktigast av allt, jag måste fokusera på det hela berättelsen egentligen handlar om och se till att bihandlingarna förblir just bihandlingar. Tror det är största problemet nu faktiskt.

Hur går det för er med skrivandet?

När spänningen släpper…

Igår var det äntligen dags! Som jag väntat, längtat, planerat och våndats. Kommer det för några, kommer det för många, har de beställt för mycket böcker, kommer böckerna inte att räcka?

Men det blev alldeles utmärkt!

Festen hölls på Akademibokhandeln i Uppsala centrum, en helt ny butik som är jättefin och stor. Så fort gästerna började komma släppte alla spänningar och det blev en supertrevlig kväll! Jag är så glad att så många ville komma och fira mig och min bok och det var riktigt roligt att träffa både nya och gamla bekantskaper. Enda nackdelen är ju att man hinner prata så lite med alla. Böckerna räckte alldeles utmärkt och gick nästan åt, snacksen räckte och drycken likaså. Gästerna minglade runt fint och samtalet gick bra. Glad och nöjd blev det en sen middag efteråt med representanten från Bokfabriken och min make, och mitt i natten ramlade jag i säng med ett leende på läpparna. Nu fanns ju boken redan ute i handeln, men efter gårdagen är den rejält firad också 🙂

 

Nu blickar jag framåt och laddar först för en signering på hemmaplan på lördag, sedan väntar Bokmässan. Och förhoppningsvis ska skrivandet börja rulla på lite bättre nu också.

Ska ni åka till Bokmässan i år?

X marks the spot

Idag hade jag min första riktiga skrivdag på otroligt länge. Det kändes så bra att kunna ägna mig åt skrivandet från kl 7.30 fram till kl 14.30. Det är ju en sådan oerhörd skillnad på att få ägna sig ostört åt skrivandet när man är som piggast jämfört med att skriva en timme på kvällen när ögonen går i kors och man nästan faller ihop över tangentbordet. Två koppar te och en hel del choklad gick åt, men när jag var klar och räknade efter så hade jag åstadkommit uppåt 6 tusen ord vilket jag är nöjd med.

Jag börjar närma mig ett slut på råmanuset nu, men en del återstår. Och när jag är klar väntar en väldans massa redigering, det kan jag ju tala om. Jag har ändå en klar bild av vad jag vill med berättelsen, men jag befinner mig alldeles för långt därifrån för tillfället… Till skillnad från hur jag arbetat förut har jag den här gången markerat texten med XXX och skrivit vidare när det uppstått luckor jag inte vet hur jag ska fylla. Frågor jag inte har svar på. Och jag har en känsla av ett det kommer ta sin lilla tid att lösa dessa XXX, för de är inte få… Dessutom har jag skapat ett dokument där jag i punktform skriver upp vad som behöver redigeras allteftersom jag kommer på det, just för att inte stanna upp och börja gräva i det där och då. Så när det här råmanuset någon gång blir färdigt behöver jag inte vara rädd för att bli sysslolös 🙂

Idag fick jag förresten en bild av skyltningen i den lokala bokhandeln här i Östhammar! Bästa plats i butiken 🙂

 

Det ena efter det andra…

Som om jag inte har svårt nog med att få skrivtid så tycks problemen samlas på hög för mig just nu. När jag äntligen lärt mig mitt bokföringsprogram och fått koll på läget meddelar de att de ska avveckla bokföringsfunktionen och jag kommer inte kunna göra årsbokslut i programmet… Så just nu pågår jakt på nytt program och överflyttning av 2016 och 2017 års bokföring. Tror jag väljer samma program som min redovisningskonsult för enkelhetens skull. Och allt det här skulle ju ha gått jättebra, om det inte vore så att nätverkskortet i min dator kraschat! Så nu kommer väl den behöva lämnas in på reparation vilket definitivt inte gör underverk för skrivtiden…

Suck!

Ja, ja. Tids nog löser det väl sig. Idag har jag i alla fall skrivit ett kapitel, se där! Sedan begav jag mig till Stockholm och Norstedts där jag tillsammans med Bokfabriken deltagit på BTJ:s förlagsdagar. Där har jag intervjuats om min bok på scen inför ca hundra bibliotekarier. Spännande värre! 🙂

Hösten rullar vidare och releasefesten närmar sig med stormsteg, och igår släpptes boken! Hurra! 🙂

Vad har ni för planer för hösten? Några skrivprojekt på gång?

Prokrastinering…

Hur svårt ska det egentligen vara att ta sig för att göra något som man längtat efter att göra? Hela veckan har jag gått och väntat på kvällen då jag ska sätta mig ned, öppna dokumentet i datorn och fortsätta skriva. Men kvällen kommer aldrig. Igår öppnade jag faktiskt dokumentet, bara för att inse att kapitlet jag trodde att jag skrev sist inte alls var skrivet. De fick mig att stänga av datorn igen och skjuta på allt en dag till.

Facebook, Instagram, nyheterna. Så mycket det finns att göra när man egentligen borde göra något helt annat… Men det enda sättet att komma igång är att ta sig i kragen och faktiskt skriva något. Vad som helst. Och idag har jag faktiskt skrivit en och en halv sida, tro det eller ej. Det kärvar, det går trögt, men det kommer åtminstone ord. Och tar man sig bara över tröskeln tror jag att det snart börjar rulla på igen. Även om hela kapitlet inte blev skrivet som planerat. Mycket beror nog på skuldkänslor också. Jag vill inte skriva när barnen är vakna, och när de gått och lagt sig vill jag inte överge maken. Jag längtar efter mina skrivdagar men har så fruktansvärt mycket annat framöver som slukar tid, på alla plan i livet.

Men snart så. Då blir det tid även till att skriva.

En rolig sak som hände häromdagen var att jag fick se provöversättningen av Efter Emma. Så himla häftigt att få se sin egen text på engelska! Riktig engelska. Inte den knackiga sorten som jag själv skulle ha knappat ihop. Allt låter bättre på engelska, tycker ni inte? Eller vad sägs om det här:

A quivering sensation that started in her toes and raced through her body. Sticky fingers and motionless air, feet already hardened by warm tarmac and sharp stones.

Ska bli så spännande att se hur det går 🙂

Nej, nu ska jag stänga av datorn och … slötitta på en film. I morgon kanske jag skriver färdigt kapitlet 😉

Tillbaka!

Hej på er! Nu är jag tillbaka igen. Semestern är slut, sommaren hann aldrig börja. Hösten är här och den är fullspäckad.

Jag har ändå haft en underbar semester. De soliga dagarna har utnyttjats till max och det har åkts karuseller och paddlats kajak. Skrivandet fick jag också ta en semester ifrån. Efter en vecka insåg jag att det pressade mig något oerhört att hela tiden gå och tänka på var jag skulle kunna klämma in skrivtid och jag beslutade mig för att ta ledigt från ALLT. Jag har därför inte skrivit något på två veckor nu! Tidsplanen är därmed starkt hotad. Tanken var ju att ha skrivit mig igenom hela manuset till sista augusti, vilket innebär att jag nu skulle behöva skriva ca 20 tusen ord på 9 dagar…

Ytterst tveksamt. Men det får ta den tid det tar, jag har ju faktiskt ingen brådska. Det viktigaste är att det blir något värt att jobba vidare på.

Trots att det känns hårt att lämna semestern bakom sig har jag alltid gillat nystarten som hösten bär med sig. Nya tag, ny energi. Enda problemet är att tiden inte riktigt räcker till. Jag behöver fler timmar på dygnet! Om sex dagar släpps min bok, redan nu finns den att köpa i nätbokhandeln här och här. Jag har framträdanden inbokade, Bokmässan, signeringar m.m. Och någonstans i allt det här ska jag finna tiden att skriva färdigt ett nytt manus. Tur att det är ett kärt besvär och jag älskar det jag gör 😉

Om ni bor i närheten av Uppsala får ni hemskt gärna komma på min release som är på Akademibokhandeln LundeQ vid stora torget i Uppsala 5 september klockan 19! Anmäl er på Facebook 🙂

Nu kör vi!

 

Sommarlov!


Current mood

Vill bara titta in för att önska er alla en riktigt skön sommar!

Här är tystare än i graven och jag inser att jag mentalt redan tagit ett sommaruppehåll från bloggen 🙂 Motivationen, tiden och lusten finns inte alls för att blogga, så det får bli lite sommarlov helt enkelt. Än finns ingen semester i sikte, jag får ledigt först i augusti, och planen för sommaren är att försöka få ihop ett sammanhängande råmanus innan augusti är slut. Lättare sagt än gjort när jag trasslar in mig och går vilse i alla trådar men man måste ju börja i någon ände.

Men i första hand ska jag bara njuta av sommaren, god mat och bra läsning! Hoppas ni får tid att göra detsamma!

Om ni saknar mig alltför mycket eller bara är nyfikna på vad jag pysslar med kan ni alltid kika in på instagram där jag heter anna_wahlgren 😉

Planen för resten av sommaren…

 

Kom förberedd

Finskjuts till festen i svärfars A-ford

Så var midsommarhelgen förbi och sommaren har på något sätt startat på riktigt. Hade en väldigt trevlig kväll med ett härligt gäng, och otrolig tur med vädret ändå. Strålande sol på dagen och moln, men uppehåll, på kvällen. Annat var det resten av helgen med störtskurar och åska…

Förra veckan höll hade jag mitt framträdande på Litteraturföreningens Litteraturcafé. Jag ska ärligt erkänna att jag verkligen inte är en person som tycker om att stå i centrum och synas, skolans redovisningar var en plåga som får mig att rysa än idag. Ändå är det på många sätt en del av livet och något man har nytta av att lära sig, speciellt om man nu vill ägna sig åt författandet och möta en publik.

I vuxen ålder har jag blivit modigare med att möta mina rädslor. Ett steg på vägen var att jag för några år sedan tackade jag till att tillsammans med min man vara toastmaster på min bästa väns bröllop med ca 70 gäster… Och det gick. Lösningen är förberedelse. Genom att alltid förbereda sig dödar du mycket av nervositeten redan där. Om du vet vad som ska hända, vad du ska göra och när du ska göra det. Det har jag tagit till mig tillsammans med insikten att det enda sättet att komma över sina rädslor är att möta dem.

Kan starkt rekommendera att skriva ned hela sin presentation uppdelad med tydliga rubriker och sedan bara nöta, nöta och nöta. Jag kunde i princip allt utantill, det räckte att jag läste rubriken så visste jag jag skulle prata om.

Så förra tisdagen höll jag mitt föredrag. Trettio minuter följt av en frågestund inför nästan fyrtio stycken nyfikna åhörare. Nu sitter jag och förbereder mig inför torsdag då det är dags för författarbesök på biblioteket under ortens kulturfestival. Och det ska nog gå det också 🙂

In action

Ledighet

Njuter av en veckas ledighet. Är den här veckan själv med barnen så det är ju synd att kalla det semester, vila får jag göra när jag är tillbaka på jobbet igen 😉 Men ändå underbart att vara ledig, att ta dagen som den kommer, njuta av ljuset långt in på kvällarna och bara vara. Det har blivit en regnig dag på Leos Lekland och en solig dag i Furuviksparken. Efter den här veckan återstår hela SEX veckors arbete innan jag till sist får tre veckor ledigt i augusti. Suck.

Som ni förstår blir det inte jättemycket skrivet men jag har ändå skrivit hela första akten nu av omskrivningen. Ska gå igenom några punkter nu för att se till att allt är på plats och sedan börja se över akt 2: den stora, svåra mittendelen av handlingen. Här räknar jag med att flera nya kapitel behövs så det kräver lite planering och tanke, men förhoppningsvis kan jag nästa vecka påbörja omskrivningen av just denna del.

Idag kom korret av den satta inlagan! Otroligt hur mycket fel som kan återstå trots att jag, en redaktör och korrekturläsare redan gått igenom texten… Men så skönt att få hjälp att verkligen finslipa bort alla de här småfelen som annars kan störa! Väldigt roligt också att få se texten i det formatet den kommer vara i när boken trycks 🙂 Längtar!

Dessutom. En låda med ett berg av visitkort levererades till min dörr igår. Så nu kan jag börja sprida Emma till allmänheten 😉