Skapa liv

November innebär NaNoWriMo och man kan väl säga att jag deltar på mitt eget lilla vis i och med den deadline som jag har satt. Just nu har jag satt som mål att vara klar 15 december. Ingen annan anledning till det än att det är i god till innan jul och att jag då utan problem kan dra över min deadline och ändå hinna klart 🙂 Och med det målet så skulle det ju inte skada att hinna med 50 tusen ord under november. Det är nästan nödvändigt.

Men det rullar faktiskt på ganska bra! Jag är efter idag, som är skrivdag, uppe i ca 17 tusen ord på omskrivningen och det är så roligt! Det är ju nu jag får andas liv i historien. Handlingen är till största delen helt på plats, nu städar jag texten och får ett bättre flyt i språket samtidigt som jag broderar ut med detaljer som ger personlighet och karaktär. När kapitlet jag skriver på just nu är färdigt har jag kommit till den första stora vändpunkten, och det är det dags att stanna upp lite igen och se över att spänningen finns med från början och inte är för vag. Jag vill också tänka över vad som måste byggas upp och förmedlas i början för att det ska finnas stöd för det som händer längre fram.

Skynda långsamt helt enkelt 🙂

Till min hjälp att hålla fokus har jag laddat hem en app. Minns hade jag hade en sådan för några år sedan när jag hade satt ett slutmål och det hjälper en att beräkna hur mycket arbete som återstår. Fick leta lite då jag inte mindes vad den hette men hittade till sist exakt samma som jag hade förut. I den kan jag hela tiden uppdatera vad ordräknaren står på och ser då hur många ord jag behöver skriva per dag för att klara min deadline. Den visar också hur många procent av manuset som är avklarat vilket ger en sporre när man ser att det faktiskt ökar 😉

Så 20 % av mitt manus är nu skrivet. En bra bit på vägen.

Är det någon av er som deltar i NaNoWriMo? Hur går det för er?

Annonser

Nytändning

Jag är en omskrivare.

Som jag skrivit om tidigare har tvivlet under hösten stigit till oanade höjder, men så fort jag började skriva på omskrivningen lättade allt och jag ser på manuset med helt andra ögon. Jag avskyr att sitta och peta i text, avskyr att försöka ändra något som redan står där. Men jag älskar att skriva. Att skriva om allt kan låta galet men det är det som fungerar bäst för mig. Jag tittar knappt i det utskrivna manuset utan skriver bara om kapitlen efter vad jag vet nu, och det är mycket mer än jag visste när jag skrev första versionen. Det har verkligen gett mig en nytändning i skrivandet och allt ser lite ljusare ut.

Äntligen känner jag att allt börjar falla på plats. Nya tankar föds och helt plötsligt har en karaktär bytt nationalitet och en bytt yrke, och hux flux väcker det nya känslor om vilka människorna är och relationerna de skapar. Jag skriver ett par kapitel och stannar sedan upp för att se över dem. Vad vill jag måla upp med miljön? Vad är syftet med kapitlet? Hur visas den röda tråden och för det handlingen framåt? Ingen idé att stressa nu, vill helst inte skriva om det en tredje gång trots allt 🙂 Det jag tycker är svårast just nu är att på ett smidigt sätt få in bakgrundsinformationen på ett smidigt sätt utan långa infodumpar. Hatar långa infodumpar.

Sedan starten har jag hunnit skriva nio tusen ord på nya versionen och jag siktar på ett slutmål på 80-90 tusen ord. Jag har satt en egen deadline för att ha något att jobba mot och planen är att ha den här vändan färdig före jul. Då är tanken att skicka det till testläsare och förlag så får vi se om det bär eller brister…

Nu har jag fyra dagar ledighet framför mig då barnen har höstlov. Det blir alltså inga skrivdagar den här veckan. Men förhoppningsvis får jag till någon mer kväll och några timmar i helgen. Idag går tiden åt till att öva in ett föredrag som jag ska hålla på biblioteket i Öregrund ikväll. First things first 🙂

En vända till…

Japp. Då har jag gjort det. Jag har skrivit ut manuset och i morgon har jag tänkt börja med omskrivningen som jag hoppas blir den sista, även om det så klart kommer återstå mängder av redigering av olika slag framöver.

Planen är att tänka igenom varje kapitel noggrant innan jag skriver om det. Vad har det för syfte, vad vill jag förmedla, vad måste vara med? Jag har skrivit en lista, så klart 🙂 , med punkter som jag behöver tänka igenom hur de bör placeras ut genom manuset. Överst på listan står två punkter med dubbelt så stort typsnitt, nämligen de som representerar den röda tråden. Det är nu jag måste se till att följa den röda tråden genomgående så att allt blir sammanhängande och begripligt samtidigt som handlingen drivs framåt i ett bra tempo. Spännande…

Det jag klurar på in i det sista är perspektiven. Just nu är huvudkaraktärens kapitel i jag-form och övriga kapitel i tredje person, men jag har mer och mer börjat överväga att skriva allt i tredje person. Behöver det verkligen vara i första person?Samtidigt tycker jag själv väldigt mycket om att läsa böcker skrivna i jag-form och ser fördelar med att välja just den formen pga en del saker i min karaktärs personlighet som jag tror går att komma åt på ett djupare plan då. Men jag vet också att många har väldigt svårt för att läsa böcker i jag-form och stör sig på det…

Jag tror att det här beslutet kommer att fattas först i morgon när jag sätter igång. Kanske får jag prova några olika varianter för att se vad som känns bäst 🙂 Dessutom tror jag att jag nu inför ett personligt lässtopp för att verkligen hitta fram till min egen röst och ton utan att påverkas av vad jag läser, vilket annars är lätt hänt. Berget av olästa böcker får vänta.

Vad föredrar ni, att läsa och att skriva? Första persons perspektiv eller tredje person?

Handstil

Jag jobbar deltid för att dels så klart få mer tid med mina barn, men även för att kunna få mer tid till skrivandet. Men när man jobbar deltid med lediga dagar i veckorna blir det lätt en hel del annat som ska hinnas med också. Somliga ärenden måste helt enkelt bokas in när tiden finns. Idag var en sådan dag och jag fick slita mig från datorn och åka till veterinären med vovven. Ett besök som resulterade i antibiotika och krage, vilket hunden inte är särskilt nöjd med. Det har krockats med diverse möbler här hemma under eftermiddagen och dricka vatten är en utmaning…

Lite redigering har jag ändå hunnit med och jag har suttit med min anteckningsbok och fört in ändringar. Börjar känna att jag lyckats peta in det jag tänkt nu. Det är ett tips när allt känns trögt och svårt, att i stället för att stirra på textmassan på skärmen släppa loss med pennan i ett block.

Jag köper en stort block för varje manus. Då jag är en planerande människa blir det en hel del listor över nästa steg i skrivandet, men också en hel del annat. Jag använder gärna blocket för att skriva fördjupningar i bakgrund och karaktärsdrag för att sedan pytsa ut det, tycker att det blir ett friare sätt att skriva som lättare släpper loss kreativiteten och tankarna. Jag skriver ned nya scener som dyker upp och formuleringar som plötsligt kan dyka upp i huvudet. Blocket är ju också lättare att bära med sig för att jobba vidare när andan faller på 🙂

Hur skriver ni bäst? För hand eller på datorn?

Tvivel

Jag har den senaste tiden befunnit mig i en extrem svacka. När man skriver slås man förr eller senare av tvivlet på den egna förmågan, och det har slagit till hårt på mig. Jag har varit på väg att ge upp manuset men försöker påminna mig om att så har jag känt med båda mina tidigare manus också, och om jag bara håller ut så kommer det att vända. Ändå har det varit tungt när jag inte känner mig nöjd med det jag åstadkommit. Tycker heller inte att det går framåt i den takt som jag önskar.

Men jag är inte beredd att ge upp. Så jag har tänkt igenom varför jag känner som jag gör och försökt bena ut problemen. En stor orsak tror jag är att jag nu har släppt bok två år i rad, och på något sätt sätter jag press på mig själv att jag måste ha en bok färdig att ge ut nästa höst.

Det kommer inte att gå.

Med mina två första böcker är det viktigt att minnas att den första boken tog tre år från start till utgivning och att jag då arbetade parallellt på båda böcker en tid. Det har jag inte gjort den här gången i samma utsträckning och jag inser nu att jag behöver 1 1/2  år för att skriva färdigt ett manus. Det kräver tid att få allt att landa, att reda ut problem och hitta lösningar. Att inse vad det är man vill skriva. Så jag har släppt tanken på hösten 2018 och ser i stället en vår full av redigering framför mig för att få det här manuset så bra som jag kan.

Problem nummer två för mig är nog att jag tappat lite vad det är jag vill skriva. Jag har spunnit vidare på en idé som slutat med ett extremt spretigt manus. Nu har jag försökt bena ut vad det egentligen handlar om, vad jag vill få fram. Jag har skrivit ned vad jag tycker gör en bok bra och tänkt igenom hur jag ska få in det här i mitt manus. Och det har gjort att en ny gnista tänts.

Sammanfattat så har jag insett att jag behöver mer tid och jag har tänkt igenom vad det är jag vill uppnå, och det sammantaget har gjort att jag känner ny lust att färdigställa manuset och ett nytt hopp har tänts att det kan bli något av det. Och när det gäller hur fort jag tar mig framåt är det nog inte så illa som det känns. Mina tre skrivdagar förra veckan ökade manuset faktiskt med fem tusen ord, och idag har det ökat med drygt två tusen till. Så något händer i alla fall. Och när det gäller spretigheten tror jag att det löser sig lite av sig själv när jag snart börjar på mina andra omskrivning. Allt det här som idag känns spretigt är det som kommer bli en bra och fyllig backstory till allt. Det gäller bara att välja var och hur det ska visas.

Ett väldigt svamligt inlägg blev det här, men det har känts väldigt tungt en tid nu och jag behövde skriva av mig lite 🙂

Önskar er en trevlig dag! ❤

Tre i rad

När man bestämmer sig för att gå ned ytterligare i arbetstid och minskar tiden med två timmar i veckan i snitt kan det här hända: Tre skrivdagar i rad den här veckan! Tisdag, onsdag, torsdag. Bortsett från ett morgonmöte på två timmar i morse. Hur bra är inte det?

När jag ändå var klädd och anständig och befann mig inne i ”stan” beslutade jag mig för att försöka mig på att skriva på ett kafé. Jag skriver i princip alltid hemma och har ofta massor av annat som drar och lockar och gör att det tar tid att komma igång. Men på ett kafé har jag inget internet på datorn, dessutom bär det emot att bara sitta där i tre timmar och stirra ut i tomma luften, så jag blir lite mer manad att faktiskt åstadkomma något. Och det gick faktiskt bra. Fick ihop ca tusen ord som jag stoppat in i manuset och som bygger ut min huvudkaraktärs bakgrund. Dessutom fick jag väldigt gott fika 🙂

I morgon ska jag förutom att fortsätta redigera göra ett besök på SPF´s onsdagskafé i Öregrund och prata om mitt skrivande och mina böcker. Och inte bara det, i morgon kväll håller Stadsbiblioteket i Gävle ett samtal med mig kl 19. Så det blir en fullspäckad dag! Torsdag fortsätter redigeringen och jag tror att jag börjar närma mig en andra omskrivning av manuset.

Kanske börjar jag närma mig ett slut… 🙂

Läsning

Just nu drunknar jag i böcker känner jag… Jag har inte tänkt köpa fler på ett tag om det inte dyker upp någon från en av favoritförfattarna som inte går att låta bli. Men ändå verkar böckerna bara strömma in i en strid flod.

Högen ovan var den hög jag köpte inför sommaren. Läsningen har hela året gått extremt trögt och det finns varken någon direkt lust eller tid. Ändå ser jag nu att jag läst alla utom Svart vatten i högen ovan, alltid något. Men så gick jag i somras ned en sväng till svägerskans och svärmors loppisstuga där de säljer en hel del böcker, och självklart hittade jag inte bara en som jag gärna ville läsa. Vilket resulterade i denna hög som jag lånade hem…

Bokea har jag läst ut, den var ändå rätt kort.Och ganska annorlunda(utformad som en Ikea-katalog…) De andra… Ja, det kommer ju ett nytt år snart också. Så var jag ju på Bokmässan. Och det är ju ändå Bokmässan, vad ska jag säga 🙂 Som tur var hindrades jag effektivt från bokköp då min väska var överfull redan från början. Trots det fick jag med mig den här högen hem

Tröstar mig med att större delen ändå var till sonen och att en av dem faktiskt kan hjälpa mig i mitt skrivande. Alltid något. Tyvärr så gick jag i lördags in i en affär som säljer böcker och även presenter. hade inte alls planer på att köpa böcker, men vad gör man när de säljer ut läscirkelsböcker för 30 kr styck. Dessutom böcker som jag varit nyfiken på. Ja, men det blev ju tre nya böcker helt enkelt.

Och som om det inte vore mer än nog så har jag ju en ängel till svägerska som jobbar i bokhandel och har även fått de här två böckerna

De vackra döda har jag redan läst ut och Försvunnen ska jag hugga in på nu. Finns fler nya böcker som jag mer än gärna vill läsa men känner att det får faktiskt vänta till lite längre fram…

Vad läser ni? Har ni en lika stor hög som väntar på att bli läst?

Sorterar intryck och blickar framåt

Så var det Bokmässa i helgen! Jag var där torsdag till söndag och har nu landat hemma igen efter fyra väldigt intensiva, välfyllda dagar. Tanken var att jag skulle gå och lyssna på en del andra författare. Det blev inte av. Jag spenderade större delen av tiden i montern med min bok och tiden flög iväg. Hade också planer på att köpa med mig massor av böcker hem. De planerna grusades också då jag insåg att väskan jag tagit med mig i princip var fullpackad redan från början. Lite böcker blev det ändå, men bara tre av dem rymdes i väskan. Resten fick jag släpa hem i en kasse 🙂

Men det har varit en väldigt trevlig och inspirerande mässa, full av möten med läsare, bokbloggare, författarkollegor. Det är så roligt att få vistas i den där miljön som är fylld av böcker och människor som älskar dem. Jag har sugit åt mig inspiration av andra mer erfarna författare, ätit trevliga middagar med författare och förlag, minglat runt i montermingel både torsdag och fredag efter mässans stängning. Det har verkligen varit toppen även om man blir extremt utmattad av att vistas bland så mycket människor och hela tiden vara omgiven av ett sorl med ganska hög ljudnivå. De fyra dagarna kändes definitivt i både kropp och huvud.

Glad och nöjd är jag nu peppad att arbeta vidare på mitt manus under hösten. Kämpar på här hemma idag men känner att startsträckan är lång efter att ha haft ett uppehåll. Positiv som man är tog jag ju med ett block till mässan med tanken att jag skulle förbereda en hel del inför redigeringen, men jag har inte öppnat blocket en enda gång… Det har inte funnits varken tid eller ork! Så nu är det nya tag som gäller för att komma vidare 🙂

Bjuder på lite bilder från årets mässa här nedan. Var ni där?

På plats i montern

Anders Tengner bjöd på pimpade hamburgare i Bokfabrikens monter

Författarmiddag på fredagen med ett härligt gäng

I väntan på mat

Samtal på monterscenen tillsammans Ingrid Elfberg

Birgitta Bergin, Christina Larsson, jag och Efter Emma 😉

Bokfabrikens montermingel på torsdagen med Anna Ihrén

Samtal på monterscenen på söndagen innan lååång resa hem igen…

Bokmässan

Har haft så fruktansvärt mycket i huvudet den senaste tiden att tiden inte riktigt räcker till. Redigeringen kryper långsamt framåt, och jag inser redan nu att det kommer att bli en omskrivning till. Jag fungerar så helt enkelt. Jag har haft så stort fokus att få berättelsen och händelseförloppet på plats att röst och ton inte funnits med i bakhuvudet. Och för mig blir det ett alldeles för stort jobb att få till det i en redan existerande text. Att sitta och radera, flytta, lägga till. Nej. Det går inte. Jag är en flödesskrivare, så jag vill hitta känslan och sedan bara låta orden flöda ur fingrarna.

Men innan jag kommer så långt så ska jag sätta allt in i minsta detalj är tanken. Det jag gör nu är att jag gräver ned mig i karaktärernas bakgrund, hittar händelserna i deras förflutna som har format dem, vad det är som driver dem i deras handlingar, vad de söker. Jag försöker hitta berättelsens tema och förstärker det, fyller ut med nya kapitel som fördjupar och utvecklar. Därefter blir det en genomgång av miljöer och karaktärers utseende och rörelsemönster m.m, innan jag sedan planerar att skriva om allt igen… 🙂

I morgon väntar en efterlängtad skrivdag och sedan packar jag ihop för att åka till Bokmässan. Datorn lämnar jag hemma men ett block får följa med för eventuella tankar och idéer som kan dyka upp kring manuset och redigeringen.

Kommer ni till Bokmässan? Vore roligt att ses i så fall 🙂 Mig hittar ni i Bokfabrikens monter B08:19

Torsdag kl 18-19 Bokfabrikens montermingel

Fredag kl 10.30 bloggfrukost

Lördag 15.30 samtal om onda kvinnor i den psykologiska spänningslitteraturen

Söndag 11.45 samtal + signering

Översikt

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge, länge sedan. Jag lade till rubriker i mitt dokument! Så enkelt, men så himla bra. Har läst tips om det tidigare men inte riktigt tagit det till mig, men igår tröttnade jag på att skrolla igenom texten på måfå i jakt på något stycke som jag inte mindes var det befann sig. Genom att ge varje kapitel en rubrik, där jag också skriver lite kort om vad kapitlet innehåller, så har jag nu en lista över alla kapitel vid sidan om dokumentet. Och med en enkel knapptryckning kan jag hoppa till just det kapitlet som jag vill titta närmare på. Fantastiskt! 🙂

Idag var då tanken att jag skulle börja gå igenom mina redigeringspunkter. Det blev en lista på två A4 när jag skrev ut den. Jag har ju inbillat mig själv att jag börjat gilla redigering, men upptäckte till min fasa att det bara var något jag trodde i min leda av att skriva om mitt råmanus… Det går väldigt trögt. Självklart ser jag fram emot att allt (helt magiskt) ska bli bättre, men jag sitter mest och bara stirrar på skärmen.

Tror att för mig fungerar det inte att sätta mig och tro att jag bara ska kunna prestera en massa i fyra timmar. Jag behöver planering och tydliga steg för att uppnå det jag har tänkt mig. Så jag har bestämt mig för att ägna resten av den här skrivdagen åt att skriva ned de viktigaste delarna att titta på nu, och skriva tydliga punkter(instruktioner) för exakt vad det är jag behöver göra i manuset. Så får det bli en uppgift för nästa skrivpass att utföra själva förändringarna.

Dessutom ska jag skriva ut hela manuset för en genomläsning för att få en bättre uppfattning om vad det egentligen är jag har skrivit… 🙂