Bankande hjärtan

BildVad tror ni? Kan det vara en fördel att vara mörkrädd om man vill skriva läskiga historier? Det tror jag. Det måste det vara! Trots att jag sedan alldeles för ung ålder sett otaliga skräckfilmer är jag mörkrädd. Eller, ja. Jag inser det. Kanske just för att jag sett otaliga skräckfilmer från en alldeles för ung ålder. Min vilda fantasi kan komma på alldeles för många exempel på vad som kan dölja sig i mörkret.

Innan den rörelsestyrda lampan i vedboden tänts ser jag för min inre syn hur någon väntar på mig i mörkret. När jag släckt ned husets nedervåning och går genom den smala hallen undviker jag att titta i spegeln som hänger på väggen i slutet av den. Vem vet vad man kan få syn på där?! Och när jag sätter mig på sängen drar jag snabbt åt mig fötterna så inget monster under sängen kan gripa tag i dem. Armar och ben hålles under täcket resten av natten. För säkerhets skull.

Någon som känner igen sig?

Förutom en väldigt vild fantasi vet jag precis hur det känns att vara vettskrämd. Hur det känns i kroppen då man är säker på att någon står bakom en. Och det måste väl vara användbart? Eller? 🙂

4 tankar om “Bankande hjärtan

  1. Är precis likadan! Tänk om jag drar upp rullgardinen och möter ett grinande ansikte i fönstret. Vad händer egentligen om jag ”råkar” säga Candyman tre gånger högt när jag ser mig i spegeln? Var där inte ett konstigt ljud från balkongen?

    • Ja, den där Candyman… Har många gånger stirrat in i spegeln och ofrivilligt börja tänka ordet och fått gå därifrån, för det kanske räcker att man tänker det? 🙂 Kan starkt rekommendera att INTE se filmen ”Mirrors” om man är rädd för speglar. Den gör inte saken bättre…

  2. Apropå speglar, så filmen ”Below”. Efter jag sett den står alltid skåpet ovanför handfatet inne på toaletten öppet. Hahaha!

    Sen kommer jag ihåg när vi var små och dina bröder hade (hyrt?) filmen ”Fredagen den 13:e”, del 6. Satan vad vi var rädda efter det! Fast det var nog då min ”fetish” för skräckisar började! 🙂
    Dessutom kom vi på ett kortspel kring just den filmen. Ett spel jag många gånger försökt komma ihåg, men aldrig greppat det.

    Jag har många fina barndomsminnen med dig, ska du veta! 🙂
    Senast förra helgen då jag röjde ur källaren hittade jag en laxrosa bok vari du och jag skrivit en massa ”spökhistorier”. Precis dom du, älskar jag att skriva och har tankar på att skriva något större en dag, kanske en bok? Just nu funkar det dock inte med två småbarn och heltidsstudier vid universitetet, men en dag så…

    Jag hoppas och tror på dig och att din dröm om en bok kommer att gå vägen!
    Lycka och kärlek!
    /Heléne

    • Tack kära Heléne! Mina bästa barndomsminnen är med dig, så kul vi hade! Och visst var det då skräckfilmsfetischen uppkom 🙂

      Kortspelet hade jag helt glömt bort, men nu när du säger det minns jag att vi lade korten i högar som var stugor. Och sedan var Jason med på något sätt, en knekt gömd i en stuga?

      Jag försökte skriva en bok för några år sedan också men det var helt fel tidpunkt i mitt liv. Nu när allt lugnat sig och barnen är större känns det klockrent 🙂 Så när du är klar med studierna infinner sig säkert tiden och lusten för dig också!

      Tusen tack för fina peppande ord!
      Kram Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s