Läslust

image

 

Har fått hem lite ny läsning som lockar! ”Demonologi för nybörjare” av Caroline L. Jensen, ”The killer next door” av Alex Marwood och ”The notebook” av Nicholas Sparks.

Har inte läst något av Nicholas Sparks tidigare men har sett flera filmatiseringar av hans böcker, och det är ju stört omöjligt att hålla sig från att gråta när man ser dem… Hans bok har jag köpt för att få lite inspiration i att förmedla starka känslor 🙂 Har ni sett någon av filmerna? Ex Dear John, Dagboken, Safe Haven eller A walk to remember.

Två kapitel blev det igår. Kände att mycket mer än så orkade jag inte. Idag har jag provat att redigera ett kapitel då jag varit själv med barnen. Inte att rekommendera… Går inte att koncentrera sig med alla ljud runtomkring och alltid någon som kommer och pratar med mig, så klart. De är ju barn. Så redigerandet får fortsätta ikväll efter läggdags!

Har en känsla av att det kommer att bli många dagar då jag inte kommer kunna ägna tid åt manuset framöver, så jag har bestämt mig för att försöka hinna med två kapitel per dag de dagar jag kan, så kanske jag ändå håller tidsplanen 🙂

Annorlunda julbord

Efter en hektisk helg då vi knappt varit hemma känns det otroligt skönt att veta att jag är ledig i morgon också. Ännu bättre känns det att veta att jag också anmält sonen ledig från förskoleklassen så att jag inte behöver ta mig upp 6.45 för att få iväg honom till skolan som jag alltid måste annars.

Igår startade vi med ett besök i Uppsala för att göra några ärenden innan vi åkte vidare till Stockholm där vi hälsade på min bror, hans sambo och våra barns yngsta kusin. Efter en trevlig dag kom vi hem igen runt klockan nio på kvällen, bara för att ställa klockan och gå upp nästa morgon då vi skulle iväg på årlig släktträff med julbord på Eckerölinjen.

Och det här julbordet som vi planerat sedan länge för att träffa hela min mans släkt inför julen gick ju inte riktigt som planerat…

imageBild på färjans något kuperade avfartsramp från bildäck…

Redan när vi stod och väntade på att gå på färjan hörde vi en rejäl smäll. Jaha, färjan lägger till tänkte vi och väntade glatt vidare tills det visade sig att hela avfartsrampen från bildäcket havererat och inga bilar kunde köra av färjan. Som ni ser på bilden så var det inget litet fel, och personalen informerade om att alla som bokat julbord fick komma ombord och äta som planerat, men de kunde inte garantera att färjan skulle kunna åka.

Eftersom vi bokat julbord 12.30 gick vi på och fikade lite i väntan på det. Och precis då vi fikat färdigt ropade de ut att alla passagerare måste gå av igen. De var nämligen tvungna att vända färjan och backa av alla bilar… Alla traskade av och till slut hade alla bilar kommit av. Då var de tvungna att vända tillbaka färjan igen eftersom inga dörrar till landgången fanns på den aktuella sidan 🙂

Men till sist kom vi på igen och fick äta ett något försenat julbord. Gott var det i alla fall 🙂 Och glada var vi att detta inte hände när båten var på Åland för att vända…

Hur är det med er, har ni kommit igång med julbord ännu? På torsdag väntar mitt andra…

image

Fina drinkar för att hålla barnen glada i väntan på mat 🙂

image

Det bästa av allt: efterrätterna! Även om pepparkakspannacottan inte levde upp till förväntningarna.

Nu ska jag försöka redigera tre kapitel ikväll! Måste ta igen det jag missat i helgen…

 

Framtidsplaner

Ibland slås man av hur tuff bokbranschen är och hur avlägset ett bokkontrakt kan kännas. Det är lätt att fråga sig vad man egentligen håller på med och börja fundera på att ge upp.

Jag har funderat mycket på det här på sistone, varför skriver jag? Vad vill jag uppnå?

Självklart är den stora drömmen att kunna leva på mitt skrivande och enbart ägna mig åt det. Det vill nog de flesta som skriver. Men jag inser hur få som faktiskt kan leva på sitt skrivande i Sverige, och det är inte särskilt sannolikt att jag kommer att bli en av dem. Mer realistiskt kan vara att hoppas på att skrivandet på sikt kommer att ge en inkomst som gör det möjligt för mig att jobba lite mindre och kanske ägna en dag i veckan enbart åt skrivande. Även det här känns ju också ganska avlägset just idag då jag inte ens fått en bok utgiven.

Så vad är det då som driver mig? Jag hoppas ju verkligen på ett förlagsavtal. Någon som tror på mig, hjälper mig att göra min berättelse så bra den kan bli och som framförallt hjälper mig att nå ut till läsare. Så att mina berättelser sprids och förhoppningsvis kan glädja andra. Och det är väl där jag stannar.

Jag vill bli läst.

Det är det jag vill. Jag vill skriva och jag vill bli läst. När jag insett att just det är det viktigaste så släpper faktiskt en del av pressen och jag känner att skrivandet är något jag kommer att fortsätta med oavsett hur det går. Får jag inga böcker utgivna kan jag alltid ge ut själv i lite skala och kanske ändå få en liten läsarskara, om inte annat så åtminstone i den närmsta kretsen. Och det kan vara gott nog.

Även om jag nog aldrig kommer att ge upp drömmen om att bli utgiven på förlag… Hårt arbete ska väl någon gång löna sig 🙂

I startgroparna

Nu har svaret från min andra testläsare kommit, och det var också upplyftande läsning 🙂

Hon skriver bland annat:
”Det var verkligen en bok som passade mig!”
”Jag tycker inte att det finns några tråkiga partier, snarare att den känns för kort. Jag vill läsa mer!”
”Spänningen höll i sig ända in på slutet”

Så ikväll smäller det! Då startar redigeringen, nu är jag redo. Har börjat skriva ned punkter på vad jag vill förmedla med min berättelse, vad jag själv tycker är viktigt och vad jag behöver utveckla. Sedan tar jag ett kapitel i taget och går igenom punkterna en i taget, ett stycke i taget… Och försöker få varje liten del av romanen så bra det bara går, och få språket att flyta smärtfritt.

Planen är att hinna med minst ett kapitel om dagen, och jag hoppas att manuset ska vara färdigredigerat och korrekturläst så att jag hinner skicka till förlag första februari. Beror lite på hur redigeringen flyter på 🙂