Så nära, men ändå så oändligt långt borta…

Så kom den till sist. Refuseringen jag inte ville ha.

I slutet av januari skickade jag in mitt manus till några av de större förlagen. Efter fyra veckor fick jag ett mail från ett förlag som berättade att de läste med stort intresse men behövde mer tid på sig. De undrade om jag skickat till fler förlag och ville att jag skulle ta kontakt med dem om något annat förlag hörde av sig till mig. Förlaget var Norstedts.

Jag kan ärligt säga att de där två veckorna som jag gick och väntade var de längsta i mitt liv. Till sist kom mailet som innan jag ens läste bekräftade att det inte var ett ja. Dock tyckte de att manuset hade många kvaliteter och de gillade handlingen. Det som inte räckte ända fram var karaktärerna som behövde fördjupas. Ett par av de var för shablonmässiga och behövde göras mindre övertydliga. Det var ungefär det jag hade att gå på, inte så mycket alltså. Men de ville gärna läsa igen om jag valde att arbeta igenom manuset. Vilket jag gjorde.

Jag skrev om hela manuset från början till slut, det ökade med ca 20 tusen ord och jag utvecklade min andra huvudkaraktärs mål och konflikter. Skickade även manuset till lektör på nytt och gick igenom det en vända till. Efter fem månaders arbete skickade jag tillbaka manuset till Norstedts och har nu gått och väntat sex veckor på svar igen. Idag kom det. Ett mail. Manuset håller fortfarande inte för utgivning. Karaktärerna är för svagt tecknade. På sätt och vis känns det skönt att äntligen få veta och kunna släppa det och sluta hoppas. Samtidigt känner jag mig idag fruktansvärt tom. Det här är det första manuset jag skrivit och skickat in, och självklart kan allt inte gå så lätt som jag hade hoppats. Min framtid hänger inte på just det här förlaget, eller just det här manuset. Även om det känns trist att ha varit där och gjort någon lite intresserad men inte lyckats hålla hela vägen.

Jag känner att man vid sådana här tillfällen får välja. Vill jag ge upp, eller vill jag ta till mig det som inte håller och arbeta ännu hårdare på det? Jag väljer självklart det senare alternativet. Jag är långt ifrån redo att ge upp, jag har så mycket mer att ge. Så mycket mer att lära.Och än har jag inte gett upp på det här manuset heller. Vi får se vad framtiden har att ge.

Men ikväll väljer jag att gräva ned mig under en filt i soffan och sörja det som inte blev. Tröstätande på en stor äpplepaj. I morgon blir det nya tag, och nya mål 🙂

image

En stor dos socker för att döva smärtan

17 tankar om “Så nära, men ändå så oändligt långt borta…

  1. Åh vad trist. Förstår hur du känner dig. Just i stunden då man blir refuserad vill man bara ge upp, men vänta ska du se så kommer orken och kärleken till ditt manus tillbaka och du vill fortsätta skriva. Lycka till i fortsättningen.

  2. Försöker hitta rätt ord, men allt låter klyschigt och dumt. Håller med om att du absolut inte ska ge upp. Själv känner jag att jag hela tiden lär mig mer och mer, får nya insikter och fattar hur allt hänger ihop. Nästa dag/vecka/månad lär jag mig nåt nytt igen. Kämpa vidare!!

  3. Usch vad tråkigt! 😦 Jag höll verkligen tummarna för dig! Har ju varit i exakt samma sits (skriver faktiskt om det på bloggen idag) med ett förlag som önskade omskrivning och sedan sa nej iaf. Men. Ett annat förlag sa ju faktiskt ja så bara för att Nordstedts inte tycker att din nya version duger kan mycket väl andra förlag göra det! Jag tycker att du ska skicka din nya version till fler förlag och komma ihåg att bedömning av ett manus alltid är subjektiv – vissa gillar, andra inte. Det gäller bara att hitta rätt person och rätt förlag för ditt manus! Lycka till!

    • Tack så mycket! Jag var ändå inställd på att få ett nej eftersom det tog sådan tid, men man vill ju aldrig riktigt ge upp hoppet. Det värre i våras då de mailade bara för att tala om att de läste, de blev man ju helt nipprig i väntan på svar 🙂 Jag gör ett ryck till och skickar till de förlag på min lista som jag har kvar. Något bra har de ju ändå sett i manuset.

  4. Men vad stort att ett sånt förlag varit så intresserade!!! Det måste du ge dig själv massor av beröm för. Även om jag såklart förstår att det är trist att det inte gick hela vägen med just dem just nu. Men som Charlotte säger, andra kan mycket väl gilla. Vad spännande!

    • Ja, det känns jättekul att de ens visat intresse. Och det ger på sitt sätt energi att fortsätta då man känner att åtminstone något var rätt med manuset. Nu gäller det att leta vidare efter ett förlag som vill satsa på manuset, samtidigt som jag slipar på mina svaga sidor inför framtiden 🙂

  5. Nää, vad trist! Jag säger som de andra, fortsätt kämpa för nästa förlag kanske tycker något helt annat och vill ge ut det. Äppelpaj är en bra tröst på vägen 🙂 STOOOR peppkram! ❤

  6. Å. Vad tråkigt. Förstår verkligen att du behövde en paj 😉 Jag säger som alla andra, att ett så stort förlag visat intresse är ju ändå mer än många, många ens vågar hoppas på, så ge dig själv cred för att du ändå skriver precis så bra! Det är ju egentligen supercoolt! Men jag kan inte låta bli att undra över hur du tänker om deras respons. Kan du känna att de faktiskt har rätt, att det finns mer som saknas i karaktärerna och deras gestaltning, trots att du just jobbat om dem? Jag vet inte om det är en känslig fråga, men jag tänker att det är där så mycket hänger, på om det går att ta till sig kritiken för att man förstår den och innerst inne håller med, eller om det inte alls känns rätt. Hoppas hur som helst att du hämtar dig och kommer igen! Eller för den delen att något annat förlag hör av sig och vill ge ut dig!

    • Tack! Ja, det känns otroligt kul att de ändå såg något de gillade. Just mailet där de talar om att de läser med stort intresse får jag nog skriva ut och spara 🙂
      Angående responsen. Jag förstår vad de menar och kan därför ta till mig kritiken. Jag har en tydlig bild av vad jag vill uppnå och jämför mig hela tiden med mina favoritförfattare, och jag är ju självklart inte där än. Men sedan blir man också blind för sin egen text och det kan vara svårt att veta var skon egentligen klämmer. Hur man går vidare och exakt vad som behöver åtgärdas, och hur. Responsen jag fått har varit väldigt kortfattad och inte gett några konkreta exempel på vad som behöver göras.
      Sedan tror jag att problemet för mig är att idén från början handlade om själva handlingen, och det har varit svårt att i efterhand konstruera en bakgrund med djup till karaktärerna. Med mitt nya manus har jag redan från början väldigt tydliga bakgrunder och livshistorier till mina karaktärer som i sin tur påverkar handlingen. Det kommer nog att göra det hela lättare. Jag tror väldigt mycket på mitt nya manus 🙂

  7. Oj vad häftigt, coolt och tråkigt! Ändå, att få något annat än en standardregusering är jättestort. Från Norstedts till på köpet! Men det måste kännas vansinnigt jobbigt att få ett nej efter så mycket arbete. Stackare! 😯
    Men du har lärt dig massor av det här. Du kommer säkert att lyckas. Du verkar ambitiös och målinriktad. Halva jobbet.
    Stort lycka till på din väg mot Boken. Jag vill gärna följa din resa dit!
    Kram Anna

    • Ja, det är verkligen blandade känslor. Men samtidigt, det hade väl varit lite för bra för att vara sant att skriva kontrakt med Norstedts på första försöket 🙂
      Om inte annat så är det ju i alla fall ett bättre manus som jag skickat till nya förlag, efter alla putsningar och ändringar.

      Tack så hemskt mycket! Jag kämpar vidare, en dag ska jag nå fram 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s