Lektörsutlåtande

Som jag skrev tidigare så skickade jag manuset till lektör för ett tag sedan. Jag har tidigare använt mig av Författarcentrum och Jenny Bäfving, den här gången valde jag Johanna Mo. Hon har lång erfarenhet av arbete i manusgrupper på de större förlagen och arbetar även som redaktör, och jag kände att det var ett bra val för få veta vad jag behöver arbeta på för att manuset ska kunna bli intressant för förlagen.

För ett par dagar sedan kom utlåtandet, och vad ska jag säga… Som vanligt var den initiala reaktionen att slänga manuset i papperskorgen och skriva något annat. Det är tungt att ta kritik och kommer nog aldrig att bli lättare. Jag hade inte hunnit redigera manuset så mycket som jag tänkt, så självklart fanns en hel del synpunkter på texten i sig. Men hon bekräftade även det jag själv befarat, att huvudintrigen är för svag och för fladdrig. Utöver det så har hon verkligen uppmärksammat alla brister, stora som små, och även om det är svårt att höra att det inte fungerar så är det ändå det man vill ha. Ett ärligt utlåtande på exakt vad som inte fungerar.

Jag funderade lite och kom fram till att jag inte ville ge upp ändå. Man kommer ingenstans om man ger upp. Och som tur är väcktes några tankar om hur jag skulle kunna ändra huvudintrigen och låta den ta mer plats. Jag är absolut inte där än att jag kan fortsätta redigeringen. Det här kommer kräva mycket tankeverksamhet innan jag kan dra igång. Planen är att skriva upp alla hennes punkter på vad som brister och hitta en lösning på varje punkt. Sedan har jag tänkt att jag ska skriva en kapitelöversikt och se vilka kapitel som ska strykas, vilka som kan behållas och var jag stoppar in det nya(Som jag ännu inte planerat…).

Sedan skriver jag om allt från början till slut. Och gör det bättre.

Så… Jag behöver absolut inte vara sysslolös i sommar 🙂 Har också bestämt mig för att sänka mina krav och låta det ta den tid det tar(Har sagt det förut också, jag vet. Men det är så svårt när man vill att allt ska hända på en gång 🙂 ). Jag ska inte sätta någon deadline utan arbeta i lugn och ro. Tänka igenom vad jag vill med berättelsen och sedan slipa, slipa, slipa tills jag är där. Ungefär så.

Hur reagerar ni på kritik av era texter? Driver det er att arbeta vidare eller drar det ner lusten?

image

Annonser

12 thoughts on “Lektörsutlåtande

  1. Första reaktionen är alltid ”nej helvete ändå, nu struntar jag i skiten”, sen går det några dagar och jag blir peppad. De bästa kommentarerna är ju de ärliga som pekar ut brister (men också styrkor) och som hjälper en vidare. En klapp på axeln och ett ”jättebra” hjälper inte så långt. Heja du!

    • Jag är likadan, direkt när jag läst det känns allt ganska hopplöst. Men när det fått sjunka in under några dagar börjar man i stället se lösningar.
      Visst är det så, man vill ju ha ett ärligt omdöme som pekar på ALLT som är dåligt så man kan göra det bättre. Nu gäller det bara att åtgärda allt så kan det ju bara bli bättre 🙂

  2. Om den som lämnar kritiken är duktig på det och gör det på ett bra sätt så kan det helt klart vara en sporre och ge mig en extra skjuts. Jag försöker att gå in med tanken att genom att få konstruktiv kritik på vad som kan göras bättre så kommer jag utvecklas och (förhoppningsvis) inte göra samma misstag nästa gång. Men det är tufft att få utpekat vad man inte är så stark på i sitt skrivande, det kan jag verkligen hålla med om.
    Kram

    • Ja, det beror ju mycket på hur kritiken levereras. Kan vara bra att få höra att något var bra också 🙂
      Jag försöker också se det positiva i att det får mig att utvecklas, men det brukar ta några dagar för de första känslorna att lägga sig… 🙂

  3. Jag tror att jag är min egen största kritiker. Många gånger när jag fått tillbaka manuset från testläsare är jag orolig för att vederbörande har varit alldeles för snäll. Trots det har jag en testläsare som är riktigt duktig och hård, det vet jag, men tanken kommer ändå mellan varven.
    Om jag upplever att en text inte funkar efter de första tio sidorna, brukar jag ge upp den. Jag kanske helt enkelt är för dålig på att kämpa? Men kritik har alltid sporrat mig att göra det ännu bättre. Tror aldrig jag har gett upp ett projekt p g a någon annans kritik, bara min egen 🙂

    • Jo, så är det nog för mig också. Man måste ju själv tro på texten för att orka jobba vidare med den. Än så länge har jag aldrig gett upp ett projekt oavsett kritik, det gäller nog bara att låta kritiken sjunka in så brukar hjärnan börja leta lösningar nästan på autopilot 🙂 Men självklart ska man inte traggla vidare om man själv inte tror att det kan bli något av det.

  4. Kritik är alltid svårt när det kommer från någon man vet har enormt mycket kunskap om just ämnet, men samtidigt får man på något plan lita på deras bedömning av ens text. Samtidigt behöver man inte ta till sig precis allt. Det är ju inte förbjudet att inte hålla med 😉
    Om det finns bitar som du vet med dig att du själv inte är nöjd med förstår jag att det kan kännas extra tungt med att motta kritik på dessa. Blir lite som en dubbel käftsmäll, typ.
    Din planering låter däremot väldigt bra, och det är väl skönt att ha en längre plan för sommarens regniga dagar 😀

    • Jag tror du kan ha rätt i det du skriver, att om man själv haft känningar att något inte stått rätt till så slår kritiken hårt när man får det bekräftat. Och visst är det tungt när det är någon som verkligen vet vad den pratar om, samtidigt som det är så värdefullt. För det är ju nu jag kan åtgärda alla problem och ta förlagen med storm, ha ha 🙂 Skämt åsido så tror jag också på min plan, det kan nog bli bra i slutändan. Jag måste bara ta mig över alla hindren först 🙂

  5. Liksom Eva-Lisa tror jag med att jag är min egen hårdaste kritiker. Sedan beror det nog på min egen känsla för manuset, om jag tycker det är värt att jobba om eller överge det. Om det är själva idén som brister eller möter svalt mottagande är jag nog mer benägen att lämna det i byrålådan än om det är själva utförandet. Sånt kan man alltid fixa, men en story som inte engagerar läsarna är värre.

    • Precis, utförandet går ju alltid att ändra för att berätta historien på ett annat sätt. Men finns det inget där som är värt att berätta blir det svårare 🙂 Och i slutändan måste den egna tron och känslan finnas där för att det ska vara värt besväret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s