Var kommer de ifrån?

Hur kom du på den idén? Den frågan får man då och då och jag vet aldrig vad jag ska svara. Jag kommer inte något. Idén kommer till mig vare sig jag vill eller inte. Vilket verkligen skrämmer mig på ett sätt, för en dag kanske de slutar komma. Och vad skriver jag då?

Jag kan inspireras av en nyhet i tidningen, något jag ser när jag rastar hunden eller texten till en låt. Och häromdagen kollade jag på film då en replik plötsligt gav mig en idé till ett ungdomsmanus som jag nog helt enkelt inte kommer kunna låta bli att skriva. En replik. Behövdes inte mer än så. Så kan det bli 🙂 Först måste jag försäkra mig om att det verkligen är något jag kom på, och inte något jag undermedvetet kopplar till något som redan existerar.

För så kan det också bli…

Sedan ska jag ägna sommaren åt omskrivningen av mitt pågående manus. Därefter får vi se vad som lockar mest, den tredje idén till vuxenmanus eller den nya idén till ungdomsmanus. Kanske är det lagom att bryta av med ett ungdomsmanus för att variera lite 😉

Så nu ställer jag den här omöjliga frågan till er? Hur får ni era idéer? Grubblar ni er fram till dem, eller kommer de som en skänk från himlen?

17 tankar om “Var kommer de ifrån?

  1. Jag har grubblat fram en del idéer men de blev aldrig speciellt bra. Många skrev jag inte ens klart. Det var i de perioder då jag var allmänt oinspirerad. De bästa, roligaste och mest hållbara i mitt fall är de som kommit nedramlande över mig, och sedan, självklart, så utvecklar jag dem, bara en gång kom den fully formed i mitt huvud (En rätt som bäst serveras kall). Min senaste är baserad på en verklig händelseutveckling som väckte min nyfikenhet och utvecklades med ett gäng what-if’s. Jag bara älskar idéfasen. Den allra senaste kom kort efter den pågående, också inspirerad av verkligheten. Jag tror det oftast är så, att jag funderar över något jag upplevt, sett eller hört och en dag när det där grott tillräckligt länge i huvudet poppar den opp. 🙂

    • Precis, jag har också arbetat fram idéer till noveller då jag inte haft en aning om vad jag skulle skriva men varit bunden av ett åtagande. Och det blir ju inte så bra… Framför allt kräver det väldigt mycket energi.
      De bästa idéerna är de där som bara faller över en.
      Vad roligt att läsa hur dina idéer kommit 🙂

  2. Jag tycker det där är svårt att svara på. I duschen föds mycket tankar lustigt nog, men jag har förstått att det är vanligt. Annars tycker jag att i varje fall jag är stundtals produktiv och kommer på 5 idéer på en vecka. Och då dyker de liksom bara upp. Sedan är det de jag arbetar med tills nästa gäng gror. Går inte riktigt att tvinga fram det där heller utan jag tror att de bara… dyker upp mest? Jag grubblar mig aldrig fram till bra idéer.

    • Visst är det en svår fråga? 🙂
      Håller med dig, det går inte att tvinga fram. Och de bästa idéerna är de som helt plötsligt bara finns där.
      Det låter som att du är väldigt produktiv! Vad roligt 🙂
      Själv har jag tre till idéer på lut och är livrädd att det ska ta slut efter det… Men det dyker nog upp något när jag minst anar det 😉

  3. För mig är det precis likadant som för dig. En ide kan komma ur en textsnutt i en låt, en blogg, en mening i en film, intervju, tidning eller bok. Jag får även en hel del ideer när jag är ute och promenerar eller när jag kör bil. Intressant det där med hur ideer bara ”poppar upp” hos vissa människor. Och jag hoppas, precis som du att ideerna aldrig slutar komma 🙂

  4. Min ide som jag har nu har växt fram från ett talesätt jag själv använt i många år. Sedan har jag någon annan och den är ganska kopplad till mitt liv men jag vill bygga upp den som en roman mer.
    Men mycket är sådan jag har upplevt och gjort om 😀

    • Så kan det ju absolut vara också! Att idén bottnar i något som man känner att man vill förmedla. Man kanske har ett viktigt ämne som man vill framföra och bygger hela idén kring det, eller som du händelser ut livet.
      Mina idéer är än så länge på ett mer ytligt plan, men jag försöker alltid fördjupa dem till att handla om något mer.

  5. Jag tycker det är omöjligt att veta var idéerna kommer ifrån. De projekt jag jobbar med nu har funnits hos mig så länge att jag inte längre vet hur och när jag fått själva idén. Idén för mitt nästa projekt (som jag hoppas kunna påbörja under hösten) är rätt enkel: jag vill skriva en finlandssvensk chicklit/romance/feelgood. Idén började där och så har jag funderat på karaktären och vad som ska hända, men mest i huvudet än så länge. Kanske blir aktivare i sommar.

  6. Vad det gäller idén till min trilogi, ville jag skriva något lokalt och då föddes familjen Lilliecroona, min egen lilla Dallas-familj. Alla händelser kom pö om pö och sen drog det iväg till de mest fantastiska höjder. Historien kom av sig själv i första boken och rullar vidare i bok två. Vad det gäller noveller kan jag inspireras av vad som helst, men det är ju lättare för att de är kortare och allt behöver inte vara så invecklat!

    • Ja, ofta kan man ju ha en tanke kring vad man vill med berättelsen och utveckla idén därifrån. Men ibland kommer idén helt oväntat när man minst anar det. Det tycker jag är spännande 🙂

  7. Jag är som du. De bara kommer till mig. Underbart, men precis som du säger vad händer när de slutar att komma? (Å andra sidan kan jag ju jobba med alla liggande råmanus och synopsisar om det händer.)

    • Visst är det bra 🙂 Och det är bara att hålla tummarna att de fortsätter komma. Men precis som du har jag nog några års arbete framför mig i dagsläget, innan det är klart borde något nytt ha dykt upp 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s