Ljuset i tunneln

Ibland är en deadline precis vad som behövs för att det ska bli ordning på skrivandet. Jag har hankat på lite i min egen takt utan att egentligen känna någon brådska att få något klart. Har ändå sett fram emot att omskrivningen skulle bli klar så att jag skulle ha ett nytt utkast att börja redigera och fixa till.

Nu är ju inte redigering min starka sida…

Trots att jag ar väldigt peppad var ärligt talat orolig att det skulle låsa sig som det oftast gör, och första redigeringspasset blev en mardröm. Det gick inte som jag tänkt mig, jag fick inte till något som jag ville och att redigera hela manuset kändes som ett omöjligt jobb. Som tur är insåg jag sedan att det berodde på att kapitlet jag började är minst sagt splittrat och fullt av så många olika trådar. Med största sannolikhet kommer jag få skriva om kapitlet längre fram för att få mer fokus i det, men när jag väl släppt det och kom vidare flöt det på bättre. Jag läser och läser och ändrar och kommer på fler punkter att kolla upp och det känns faktiskt ganska roligt.

Så roligt att jag började ragga testläsare! Jag känner att det är dags. Efter omskrivningen har många frågetecken väckts om intrigen håller, om allt går för fort fram och framför allt vilka delar som kanske behöver byggas ut då den här versionen är lite för kort… Jag behöver feedback för att komma vidare och ta det till nästa nivå. Efter en snabb rundkoll har jag nu fått ok från fem olika testläsare. Testläsare som själva skriver, testläsare som är vanliga bokälskare och testläsare som har stort intresse för hur karaktärer framställs och porträtteras. Dessutom såg jag att Ann Ljungberg efterlyste några fler manus till sin lektörsutbildning och kastade genast iväg ett mail om mitt manus och fick ett positivt svar tillbaka! Jag får ingen gratis läsning men en till rabatterat pris. Jag har känt att jag borde kosta på mig en till lektörsläsning nu när jag ändrat så pass mycket, men har inte kunnat motivera den stora utgiften. Så det känns perfekt att få till det till ett bra pris!

Enda kruxet är att hon vill ha manuset under nästa vecka… så nu kan jag lova att redigeringen har tagit fart! Jag arbetar för fulla muggar här hemma och ska se till att komma igenom de absolut viktigaste delarna som jag vill redigera, för att inte få kommentarer på något som jag redan tänkt själv. Sedan får vi se hur mycket finlir jag hinner med innan jag måste skicka manuset. Testläsarna får dock invänta lite mer finputs innan manuset landar hos dem 🙂

Hur är tempot hos er? Framkallar höstrusket skrivlängtan?

9 tankar om “Ljuset i tunneln

  1. Oj vad jag känner igen mig i det du skriver, speciellt det första stycket. Jag har gjort samma sak, lufsat fram i maklig takt utan att göra mig någon brådska, men nu känner jag verkligen att jag vill bli klar någon gång, så satte en deadline förra veckan för den här redigeringsrundan, komplett med schema och allt. Och det funkar!
    Känner också igen mig i raggandet, 😉 Har gjort samma sak de senaste veckorna, fast lite mer blygsamt. Jag känner mig så fruktansvärt osäker på vad jag egentligen skrivit, om det verkligen är spännande eller ens intressant. Men någonstans måste man ju våga kasta sig ut för att se om linan håller… 😮

  2. Härligt inlägg! Det går framåt och viktiga steg tas. Redigering kan ju vara riktigt kul, när det går bra och finns ett tydligt slut – som rabatterad lektörsläsning 😄👍🏻
    Hösteusket är perfekt väder tycker jag. Färre måsten på tomten och mer elda i kaminen och sitta med manus 😍

Lämna ett svar till Pia Widlund Avbryt svar