X marks the spot

Idag hade jag min första riktiga skrivdag på otroligt länge. Det kändes så bra att kunna ägna mig åt skrivandet från kl 7.30 fram till kl 14.30. Det är ju en sådan oerhörd skillnad på att få ägna sig ostört åt skrivandet när man är som piggast jämfört med att skriva en timme på kvällen när ögonen går i kors och man nästan faller ihop över tangentbordet. Två koppar te och en hel del choklad gick åt, men när jag var klar och räknade efter så hade jag åstadkommit uppåt 6 tusen ord vilket jag är nöjd med.

Jag börjar närma mig ett slut på råmanuset nu, men en del återstår. Och när jag är klar väntar en väldans massa redigering, det kan jag ju tala om. Jag har ändå en klar bild av vad jag vill med berättelsen, men jag befinner mig alldeles för långt därifrån för tillfället… Till skillnad från hur jag arbetat förut har jag den här gången markerat texten med XXX och skrivit vidare när det uppstått luckor jag inte vet hur jag ska fylla. Frågor jag inte har svar på. Och jag har en känsla av ett det kommer ta sin lilla tid att lösa dessa XXX, för de är inte få… Dessutom har jag skapat ett dokument där jag i punktform skriver upp vad som behöver redigeras allteftersom jag kommer på det, just för att inte stanna upp och börja gräva i det där och då. Så när det här råmanuset någon gång blir färdigt behöver jag inte vara rädd för att bli sysslolös 🙂

Idag fick jag förresten en bild av skyltningen i den lokala bokhandeln här i Östhammar! Bästa plats i butiken 🙂

 

Annonser

Det ena efter det andra…

Som om jag inte har svårt nog med att få skrivtid så tycks problemen samlas på hög för mig just nu. När jag äntligen lärt mig mitt bokföringsprogram och fått koll på läget meddelar de att de ska avveckla bokföringsfunktionen och jag kommer inte kunna göra årsbokslut i programmet… Så just nu pågår jakt på nytt program och överflyttning av 2016 och 2017 års bokföring. Tror jag väljer samma program som min redovisningskonsult för enkelhetens skull. Och allt det här skulle ju ha gått jättebra, om det inte vore så att nätverkskortet i min dator kraschat! Så nu kommer väl den behöva lämnas in på reparation vilket definitivt inte gör underverk för skrivtiden…

Suck!

Ja, ja. Tids nog löser det väl sig. Idag har jag i alla fall skrivit ett kapitel, se där! Sedan begav jag mig till Stockholm och Norstedts där jag tillsammans med Bokfabriken deltagit på BTJ:s förlagsdagar. Där har jag intervjuats om min bok på scen inför ca hundra bibliotekarier. Spännande värre! 🙂

Hösten rullar vidare och releasefesten närmar sig med stormsteg, och igår släpptes boken! Hurra! 🙂

Vad har ni för planer för hösten? Några skrivprojekt på gång?

Prokrastinering…

Hur svårt ska det egentligen vara att ta sig för att göra något som man längtat efter att göra? Hela veckan har jag gått och väntat på kvällen då jag ska sätta mig ned, öppna dokumentet i datorn och fortsätta skriva. Men kvällen kommer aldrig. Igår öppnade jag faktiskt dokumentet, bara för att inse att kapitlet jag trodde att jag skrev sist inte alls var skrivet. De fick mig att stänga av datorn igen och skjuta på allt en dag till.

Facebook, Instagram, nyheterna. Så mycket det finns att göra när man egentligen borde göra något helt annat… Men det enda sättet att komma igång är att ta sig i kragen och faktiskt skriva något. Vad som helst. Och idag har jag faktiskt skrivit en och en halv sida, tro det eller ej. Det kärvar, det går trögt, men det kommer åtminstone ord. Och tar man sig bara över tröskeln tror jag att det snart börjar rulla på igen. Även om hela kapitlet inte blev skrivet som planerat. Mycket beror nog på skuldkänslor också. Jag vill inte skriva när barnen är vakna, och när de gått och lagt sig vill jag inte överge maken. Jag längtar efter mina skrivdagar men har så fruktansvärt mycket annat framöver som slukar tid, på alla plan i livet.

Men snart så. Då blir det tid även till att skriva.

En rolig sak som hände häromdagen var att jag fick se provöversättningen av Efter Emma. Så himla häftigt att få se sin egen text på engelska! Riktig engelska. Inte den knackiga sorten som jag själv skulle ha knappat ihop. Allt låter bättre på engelska, tycker ni inte? Eller vad sägs om det här:

A quivering sensation that started in her toes and raced through her body. Sticky fingers and motionless air, feet already hardened by warm tarmac and sharp stones.

Ska bli så spännande att se hur det går 🙂

Nej, nu ska jag stänga av datorn och … slötitta på en film. I morgon kanske jag skriver färdigt kapitlet 😉

Tillbaka!

Hej på er! Nu är jag tillbaka igen. Semestern är slut, sommaren hann aldrig börja. Hösten är här och den är fullspäckad.

Jag har ändå haft en underbar semester. De soliga dagarna har utnyttjats till max och det har åkts karuseller och paddlats kajak. Skrivandet fick jag också ta en semester ifrån. Efter en vecka insåg jag att det pressade mig något oerhört att hela tiden gå och tänka på var jag skulle kunna klämma in skrivtid och jag beslutade mig för att ta ledigt från ALLT. Jag har därför inte skrivit något på två veckor nu! Tidsplanen är därmed starkt hotad. Tanken var ju att ha skrivit mig igenom hela manuset till sista augusti, vilket innebär att jag nu skulle behöva skriva ca 20 tusen ord på 9 dagar…

Ytterst tveksamt. Men det får ta den tid det tar, jag har ju faktiskt ingen brådska. Det viktigaste är att det blir något värt att jobba vidare på.

Trots att det känns hårt att lämna semestern bakom sig har jag alltid gillat nystarten som hösten bär med sig. Nya tag, ny energi. Enda problemet är att tiden inte riktigt räcker till. Jag behöver fler timmar på dygnet! Om sex dagar släpps min bok, redan nu finns den att köpa i nätbokhandeln här och här. Jag har framträdanden inbokade, Bokmässan, signeringar m.m. Och någonstans i allt det här ska jag finna tiden att skriva färdigt ett nytt manus. Tur att det är ett kärt besvär och jag älskar det jag gör 😉

Om ni bor i närheten av Uppsala får ni hemskt gärna komma på min release som är på Akademibokhandeln LundeQ vid stora torget i Uppsala 5 september klockan 19! Anmäl er på Facebook 🙂

Nu kör vi!