Tvivel

Jag har den senaste tiden befunnit mig i en extrem svacka. När man skriver slås man förr eller senare av tvivlet på den egna förmågan, och det har slagit till hårt på mig. Jag har varit på väg att ge upp manuset men försöker påminna mig om att så har jag känt med båda mina tidigare manus också, och om jag bara håller ut så kommer det att vända. Ändå har det varit tungt när jag inte känner mig nöjd med det jag åstadkommit. Tycker heller inte att det går framåt i den takt som jag önskar.

Men jag är inte beredd att ge upp. Så jag har tänkt igenom varför jag känner som jag gör och försökt bena ut problemen. En stor orsak tror jag är att jag nu har släppt bok två år i rad, och på något sätt sätter jag press på mig själv att jag måste ha en bok färdig att ge ut nästa höst.

Det kommer inte att gå.

Med mina två första böcker är det viktigt att minnas att den första boken tog tre år från start till utgivning och att jag då arbetade parallellt på båda böcker en tid. Det har jag inte gjort den här gången i samma utsträckning och jag inser nu att jag behöver 1 1/2  år för att skriva färdigt ett manus. Det kräver tid att få allt att landa, att reda ut problem och hitta lösningar. Att inse vad det är man vill skriva. Så jag har släppt tanken på hösten 2018 och ser i stället en vår full av redigering framför mig för att få det här manuset så bra som jag kan.

Problem nummer två för mig är nog att jag tappat lite vad det är jag vill skriva. Jag har spunnit vidare på en idé som slutat med ett extremt spretigt manus. Nu har jag försökt bena ut vad det egentligen handlar om, vad jag vill få fram. Jag har skrivit ned vad jag tycker gör en bok bra och tänkt igenom hur jag ska få in det här i mitt manus. Och det har gjort att en ny gnista tänts.

Sammanfattat så har jag insett att jag behöver mer tid och jag har tänkt igenom vad det är jag vill uppnå, och det sammantaget har gjort att jag känner ny lust att färdigställa manuset och ett nytt hopp har tänts att det kan bli något av det. Och när det gäller hur fort jag tar mig framåt är det nog inte så illa som det känns. Mina tre skrivdagar förra veckan ökade manuset faktiskt med fem tusen ord, och idag har det ökat med drygt två tusen till. Så något händer i alla fall. Och när det gäller spretigheten tror jag att det löser sig lite av sig själv när jag snart börjar på mina andra omskrivning. Allt det här som idag känns spretigt är det som kommer bli en bra och fyllig backstory till allt. Det gäller bara att välja var och hur det ska visas.

Ett väldigt svamligt inlägg blev det här, men det har känts väldigt tungt en tid nu och jag behövde skriva av mig lite 🙂

Önskar er en trevlig dag! ❤

13 tankar om “Tvivel

  1. Det låter tungt! Men det låter också som om du har en väg framåt. Det hjälper alltid mig i såna lägen då man fastnat, att skapa en plan och gå åt det hållet steg för steg. För även om det känns motigt så kommer man framåt och tillslut lossnar det förhoppningsvis!

  2. Det är nog helt naturligt med en svacka i allt man gör. Det låter ju ändå som att du har en väg framåt, bara ta det lite lugnare än du först tänkt och ta lite i taget. Det är inte fel och ingen som kommer att anklaga dig. Tror att det är du som måste försöka ta pressen från dig själv. Och det är svårt men det går!
    Ha det så bra
    Anneli

    • Ja, det brukar alltid komma förr eller senare. Det är så frustrerande när man har en bild av vart man vill komma men inser att man är så oändligt långt ifrån. Men jag tror och hoppas att jag är på rätt spår nu!
      Som du skriver så måste jag släppa den där pressen jag lägger på mig själv, den leder inte till något bra.
      Tack!

  3. Tungt men insiktsfullt, att släppa en bok om året är mycket även för heltidsförfattare, så att du släpper pressen på dig själv en aning låter bara sunt.
    Ofta upplever jag att sådana där svackor kan lösas bara genom att man ändrar tankesätt eller inställning till det hela, till hur det ”måste” vara. Oftast måste det inte alls vara på det sätt man föreställt sig, precis som du beskriver.

    • Ja, den där pressen måste jag verkligen släppa. Handlar nog om att jag vill så mycket och har bråttom. Men det måste få ta tid.
      Nej precis, det kan räcka att se på innehållet lite annorlunda för att få ny energi och vilja spinna vidare.

      • Vilja VS tid/ork är en besvärlig ekvation, en ständig diskussion man får föra med sig själv 🙂

  4. Ibland är det bra att stanna upp och reflektera och det verkar ju du har gjort nu. Ordentligt. Jättebra! Och det där jäkla tvivlet känner vi nog alla igenom oss, vi som skriver. Hoppas att det går bättre nu framöver och jag håller en tumme!

  5. Som du säger har förutsättningarna för att ge ut de två första varit annorlunda mot din tredje. Inte konstigt om motstånd uppstår nu. Någon gång tycks det ju komma för alla. Låter klokt att du trappar ner tempot och inser att det behövs lite mer tid nu. Tror allt det ger förutsättningar för även en tredje bok som du kan känna glädje över, både under skrivprocessen och efteråt. 😊

    • Så sant. Man behöver släppa på den där pressen som man(jag) gärna lägger på sig själv. Press är döden för kreativiteten, även om viss press kan vara nödvändig också 🙂 Känns helt rätt att dra ned på tempot och låta det växa fram, så kanske jag kan bli nöjd med resultatet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s