Tid

Jag är övertygad om att det bästa du kan ge dig själv och ditt manus är tid. Jag är själv en väldigt otålig människa, får jag en idé vill jag se den klar snabbt som ögat och kan ofta bli frustrerad över hur lång tid allt tar(vilket ofta får mig att undra hur jag står ut med att skriva böcker… 🙂 ). Men efter att ha jobbat på mitt senaste manus i drygt ett år nu ser jag fördelarna med att ha is i magen och inte hasta fram.

Det är så lätt att tänka att nu räcker det väl? Nu har jag fastnat och kommer inte längre, det är bra nog. Men låter man det bara ta tid så kommer man snart hitta delar som går att finslipa ytterligare, man hittar områden som går att utveckla. Framför allt hittar jag delar som kan gestaltas mycket bättre i stället för att bara konstatera kort för läsaren att så här är det.

Idag har jag ägnat mig åt att gestalta en relation genom avgörande tillbakablickar, och det gör ju så otroligt stor skillnad. Genom att få ta del av det som leder fram till något lär man känna båda karaktärer och får en helt annan förståelse för vilka de är och vad som ligger bakom. Och det är det här som jag egentligen tycker är svårast med skrivandet, att hitta vilka delar som behöver gestaltas djupare och veta på vilket sätt jag gör det bäst. En viktig del i att komma underfund med detta är just att låta sig själv ta tiden att känna efter och fundera, och att ställa sig själv frågor gång på gång. Varför, varför, varför? När man känner att det finns svar på alla varför och att svaren framgår utan att du talar om det för läsaren så börjar man kanske närma sig slutet ändå 🙂

Någon som är väldigt bra på miljöbeskrivningar och att gestalta karaktärer är Karin Slaughter. Så bra att det nästan slår över till att bli för mycket och jag kan ofta känna att hennes böcker kunde må bra av att kortas ned och stramas upp en aning. Men efter att ha läst en av hennes böcker kan jag själv minnas hur solen kändes och hur luften smakade, som om jag varit där. Senaste boken jag läste var Den goda dottern, och efter att ha läst ut den var jag så imponerad över hur otroligt väl jag kände de två huvudkaraktärerna och vilken tydlig bild jag hade av dem som personer utan att hon egentligen talat om det för mig. Och det uppnår hon genom att med en fantastisk fingertoppskänsla placera sin karaktär i just rätt scenario där hon med precis rätt beskrivningar av miljö och klädsel får fram exakt vem den personen är. Behöver ni lite inspiration i gestaltning och miljöbeskrivningar kan jag definitivt rekommendera hennes böcker 🙂

Den goda dottern

Annonser

11 tankar om “Tid

  1. Jag håller med dig. Karin Slaughter är fantastisk till at skriva och beskriva. Hon är min favorit när det kommer till beskrivningar. Man får känslan av att befinna sig där, se vad karaktärerna ser och uppleva samma sak. Jag har läst alla hennes böcker.

    • Vad kul att du håller med mig! 🙂
      Jag har inte läst alla men en del, gillar de fristående som inte är typiska deckare bäst. Det är precis som du skriver, man får verkligen vara på plats och uppleva det som karaktärerna upplever vilket gör läsningen så bra 🙂

  2. Jag håller helt med dig om att det tar tid att skriva en bok. Tid att redigera och tid för historien att ligga till sig några månader. Tid att lära känna karaktärerna är viktigt, speciellt om man skriver en trilogi som jag gör. Håller just nu på att skriva andra delen och jag vet inte tredje delen ska innehålla eller hur den ska sluta. Men det får tiden berätta för mig. Jag blev sugen på att läsa din bok. Finns den på Storytel eller Nextory?

    • Ja, det tar verkligen tid och det gäller att inte ha bråttom och hafsa igenom det även om man ibland längtar tills man når slutet 🙂
      Förstår att det krävs mycket eftertanke när man skriver en trilogi för att få allt att hänga ihop.
      Ja, båda mina böcker finns på både Storytel och Nextory 🙂

  3. Håller med, att ge sitt manus tid är nog det viktigaste man kan göra för det. Tid att skriva, tid att reflektera medan man skriver, tid till att låta det ligga och tid till redigeringen istället för att bara få det avklarat så snabbt som möjligt. Verkligen ta tiden och vrida och vända på alla komponenter.
    Jag ska absolut kolla upp Karin Slaughter, började på en bok av henne en gång men avbröt efter bara en bit, då den inte fångade mig. Kanske får försöka med en annan. 🙂
    En jag tycker skildrade miljöer jättefint är Lina Bengtsdotter i Annabelle. Och utan att det upplevdes som utdraget eller för mycket. Så det är mitt tips i gengäld. 🙂

    • Ja, man får verkligen inte ha bråttom!

      Vilken bok började du på? Jag har läst vissa som jag inte gillat särskilt mycket och andra som jag tyckt mycket om. De vackraste tyckte jag var väldigt bra, och väldigt spännande!

      Annabelle har jag också läst! Den var bra, blev också nominerad till årets bok idag 🙂

  4. Känner igen mig i otåligheten. Det gäller att inte vara för snabb utan stå ut med att låta det gå flera varv, att granska igen och igen. Bra testläsare kan hjälpa till att sätta fingret på vad som behöver fördjupas när en själv stirrat sig blind.
    Nu är det iaf bloggat om Efter Emma. Även denna slukade jag och jag blev så glad över att den var så bra. 🙂

    • Precis. När man tycker att man är färdig får man ta en paus och sedan ge sig på det igen… och testläsare och nya ögon är guld värt!

      Vad roligt att du läst och bloggat om Efter Emma! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s