Tvivel

Jag har den senaste tiden befunnit mig i en extrem svacka. När man skriver slås man förr eller senare av tvivlet på den egna förmågan, och det har slagit till hårt på mig. Jag har varit på väg att ge upp manuset men försöker påminna mig om att så har jag känt med båda mina tidigare manus också, och om jag bara håller ut så kommer det att vända. Ändå har det varit tungt när jag inte känner mig nöjd med det jag åstadkommit. Tycker heller inte att det går framåt i den takt som jag önskar.

Men jag är inte beredd att ge upp. Så jag har tänkt igenom varför jag känner som jag gör och försökt bena ut problemen. En stor orsak tror jag är att jag nu har släppt bok två år i rad, och på något sätt sätter jag press på mig själv att jag måste ha en bok färdig att ge ut nästa höst.

Det kommer inte att gå.

Med mina två första böcker är det viktigt att minnas att den första boken tog tre år från start till utgivning och att jag då arbetade parallellt på båda böcker en tid. Det har jag inte gjort den här gången i samma utsträckning och jag inser nu att jag behöver 1 1/2  år för att skriva färdigt ett manus. Det kräver tid att få allt att landa, att reda ut problem och hitta lösningar. Att inse vad det är man vill skriva. Så jag har släppt tanken på hösten 2018 och ser i stället en vår full av redigering framför mig för att få det här manuset så bra som jag kan.

Problem nummer två för mig är nog att jag tappat lite vad det är jag vill skriva. Jag har spunnit vidare på en idé som slutat med ett extremt spretigt manus. Nu har jag försökt bena ut vad det egentligen handlar om, vad jag vill få fram. Jag har skrivit ned vad jag tycker gör en bok bra och tänkt igenom hur jag ska få in det här i mitt manus. Och det har gjort att en ny gnista tänts.

Sammanfattat så har jag insett att jag behöver mer tid och jag har tänkt igenom vad det är jag vill uppnå, och det sammantaget har gjort att jag känner ny lust att färdigställa manuset och ett nytt hopp har tänts att det kan bli något av det. Och när det gäller hur fort jag tar mig framåt är det nog inte så illa som det känns. Mina tre skrivdagar förra veckan ökade manuset faktiskt med fem tusen ord, och idag har det ökat med drygt två tusen till. Så något händer i alla fall. Och när det gäller spretigheten tror jag att det löser sig lite av sig själv när jag snart börjar på mina andra omskrivning. Allt det här som idag känns spretigt är det som kommer bli en bra och fyllig backstory till allt. Det gäller bara att välja var och hur det ska visas.

Ett väldigt svamligt inlägg blev det här, men det har känts väldigt tungt en tid nu och jag behövde skriva av mig lite 🙂

Önskar er en trevlig dag! ❤

Annonser

Tre i rad

När man bestämmer sig för att gå ned ytterligare i arbetstid och minskar tiden med två timmar i veckan i snitt kan det här hända: Tre skrivdagar i rad den här veckan! Tisdag, onsdag, torsdag. Bortsett från ett morgonmöte på två timmar i morse. Hur bra är inte det?

När jag ändå var klädd och anständig och befann mig inne i ”stan” beslutade jag mig för att försöka mig på att skriva på ett kafé. Jag skriver i princip alltid hemma och har ofta massor av annat som drar och lockar och gör att det tar tid att komma igång. Men på ett kafé har jag inget internet på datorn, dessutom bär det emot att bara sitta där i tre timmar och stirra ut i tomma luften, så jag blir lite mer manad att faktiskt åstadkomma något. Och det gick faktiskt bra. Fick ihop ca tusen ord som jag stoppat in i manuset och som bygger ut min huvudkaraktärs bakgrund. Dessutom fick jag väldigt gott fika 🙂

I morgon ska jag förutom att fortsätta redigera göra ett besök på SPF´s onsdagskafé i Öregrund och prata om mitt skrivande och mina böcker. Och inte bara det, i morgon kväll håller Stadsbiblioteket i Gävle ett samtal med mig kl 19. Så det blir en fullspäckad dag! Torsdag fortsätter redigeringen och jag tror att jag börjar närma mig en andra omskrivning av manuset.

Kanske börjar jag närma mig ett slut… 🙂

Sorterar intryck och blickar framåt

Så var det Bokmässa i helgen! Jag var där torsdag till söndag och har nu landat hemma igen efter fyra väldigt intensiva, välfyllda dagar. Tanken var att jag skulle gå och lyssna på en del andra författare. Det blev inte av. Jag spenderade större delen av tiden i montern med min bok och tiden flög iväg. Hade också planer på att köpa med mig massor av böcker hem. De planerna grusades också då jag insåg att väskan jag tagit med mig i princip var fullpackad redan från början. Lite böcker blev det ändå, men bara tre av dem rymdes i väskan. Resten fick jag släpa hem i en kasse 🙂

Men det har varit en väldigt trevlig och inspirerande mässa, full av möten med läsare, bokbloggare, författarkollegor. Det är så roligt att få vistas i den där miljön som är fylld av böcker och människor som älskar dem. Jag har sugit åt mig inspiration av andra mer erfarna författare, ätit trevliga middagar med författare och förlag, minglat runt i montermingel både torsdag och fredag efter mässans stängning. Det har verkligen varit toppen även om man blir extremt utmattad av att vistas bland så mycket människor och hela tiden vara omgiven av ett sorl med ganska hög ljudnivå. De fyra dagarna kändes definitivt i både kropp och huvud.

Glad och nöjd är jag nu peppad att arbeta vidare på mitt manus under hösten. Kämpar på här hemma idag men känner att startsträckan är lång efter att ha haft ett uppehåll. Positiv som man är tog jag ju med ett block till mässan med tanken att jag skulle förbereda en hel del inför redigeringen, men jag har inte öppnat blocket en enda gång… Det har inte funnits varken tid eller ork! Så nu är det nya tag som gäller för att komma vidare 🙂

Bjuder på lite bilder från årets mässa här nedan. Var ni där?

På plats i montern

Anders Tengner bjöd på pimpade hamburgare i Bokfabrikens monter

Författarmiddag på fredagen med ett härligt gäng

I väntan på mat

Samtal på monterscenen tillsammans Ingrid Elfberg

Birgitta Bergin, Christina Larsson, jag och Efter Emma 😉

Bokfabrikens montermingel på torsdagen med Anna Ihrén

Samtal på monterscenen på söndagen innan lååång resa hem igen…

Bokmässan

Har haft så fruktansvärt mycket i huvudet den senaste tiden att tiden inte riktigt räcker till. Redigeringen kryper långsamt framåt, och jag inser redan nu att det kommer att bli en omskrivning till. Jag fungerar så helt enkelt. Jag har haft så stort fokus att få berättelsen och händelseförloppet på plats att röst och ton inte funnits med i bakhuvudet. Och för mig blir det ett alldeles för stort jobb att få till det i en redan existerande text. Att sitta och radera, flytta, lägga till. Nej. Det går inte. Jag är en flödesskrivare, så jag vill hitta känslan och sedan bara låta orden flöda ur fingrarna.

Men innan jag kommer så långt så ska jag sätta allt in i minsta detalj är tanken. Det jag gör nu är att jag gräver ned mig i karaktärernas bakgrund, hittar händelserna i deras förflutna som har format dem, vad det är som driver dem i deras handlingar, vad de söker. Jag försöker hitta berättelsens tema och förstärker det, fyller ut med nya kapitel som fördjupar och utvecklar. Därefter blir det en genomgång av miljöer och karaktärers utseende och rörelsemönster m.m, innan jag sedan planerar att skriva om allt igen… 🙂

I morgon väntar en efterlängtad skrivdag och sedan packar jag ihop för att åka till Bokmässan. Datorn lämnar jag hemma men ett block får följa med för eventuella tankar och idéer som kan dyka upp kring manuset och redigeringen.

Kommer ni till Bokmässan? Vore roligt att ses i så fall 🙂 Mig hittar ni i Bokfabrikens monter B08:19

Torsdag kl 18-19 Bokfabrikens montermingel

Fredag kl 10.30 bloggfrukost

Lördag 15.30 samtal om onda kvinnor i den psykologiska spänningslitteraturen

Söndag 11.45 samtal + signering

Översikt

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge, länge sedan. Jag lade till rubriker i mitt dokument! Så enkelt, men så himla bra. Har läst tips om det tidigare men inte riktigt tagit det till mig, men igår tröttnade jag på att skrolla igenom texten på måfå i jakt på något stycke som jag inte mindes var det befann sig. Genom att ge varje kapitel en rubrik, där jag också skriver lite kort om vad kapitlet innehåller, så har jag nu en lista över alla kapitel vid sidan om dokumentet. Och med en enkel knapptryckning kan jag hoppa till just det kapitlet som jag vill titta närmare på. Fantastiskt! 🙂

Idag var då tanken att jag skulle börja gå igenom mina redigeringspunkter. Det blev en lista på två A4 när jag skrev ut den. Jag har ju inbillat mig själv att jag börjat gilla redigering, men upptäckte till min fasa att det bara var något jag trodde i min leda av att skriva om mitt råmanus… Det går väldigt trögt. Självklart ser jag fram emot att allt (helt magiskt) ska bli bättre, men jag sitter mest och bara stirrar på skärmen.

Tror att för mig fungerar det inte att sätta mig och tro att jag bara ska kunna prestera en massa i fyra timmar. Jag behöver planering och tydliga steg för att uppnå det jag har tänkt mig. Så jag har bestämt mig för att ägna resten av den här skrivdagen åt att skriva ned de viktigaste delarna att titta på nu, och skriva tydliga punkter(instruktioner) för exakt vad det är jag behöver göra i manuset. Så får det bli en uppgift för nästa skrivpass att utföra själva förändringarna.

Dessutom ska jag skriva ut hela manuset för en genomläsning för att få en bättre uppfattning om vad det egentligen är jag har skrivit… 🙂

Make it work!

Min supersnälla make har tillsammans med HP support fått igång mitt nätverkskort igen och jag kan äntligen använda internet på datorn igen! Tack och lov… ett problem mindre 🙂

Rubriken har jag en känsla av att det inte var länge sedan jag använde, men det är ett ständigt återkommande mantra. Idag har jag första skrivdagen av två i rad och jag känner mig lamslagen. Ända sedan boken släpptes har jag drabbats av en rejäl skrivsvacka och ett enormt tvivel. Jag tror att det beror på den här väntan på att se hur boken tas emot. Jag har sett den fladdra förbi i flödet på Instagram och det blir lite av en oro att inte veta hur den ska upplevas. Nu har de tre första omdömena varit väldigt fina, och det lugnar en del även om jag vet att alla inte kommer gilla boken. Ändå smyger en känsla av tvivel sig på. Kommer jag kunna skriva en bok igen?

Varför skriver jag överhuvudtaget?

Just nu är mitt nya manus en enda stor röra. Det spretar åt alla håll och kanter och jag vet inte om hela idén blir alldeles för otrolig för att sväljas av eventuella framtida läsare. Tankarna på att bara ge upp och radera skiten är stora. Men jag vet att jag haft samma tankar med mina två första manus och att det gäller att hålla ut och inte ge upp. Jag försöker påminna mig om att det inte är vad man berättar som spelar roll ,utan hur man berättar det. Ändå kan man ju inte låta sig själv rusa iväg som ett expresståg i helt fel riktning…

Jag har nu nästan fått ihop ett sammanhängande råmanus i alla fall. Det återstår enorma mängder redigering, vill jag påpeka. Och eventuellt en total omskrivning igen längre fram. Men jag har något att jobba vidare på. Och även om jag kanske kommer få tänka om när det gäller vissa saker så tror jag ändå att det finns något där i grunden. Så jag får helt enkelt ta det hela ett steg i taget, börja peta i redigeringen en punkt i taget och skriva upp de stora frågetecken som dyker upp för att hitta lösningar. Det brukar ju oftast lösa sig om man bara kan sätta fingret på vad som är fel.

Och viktigast av allt, jag måste fokusera på det hela berättelsen egentligen handlar om och se till att bihandlingarna förblir just bihandlingar. Tror det är största problemet nu faktiskt.

Hur går det för er med skrivandet?

När spänningen släpper…

Igår var det äntligen dags! Som jag väntat, längtat, planerat och våndats. Kommer det för några, kommer det för många, har de beställt för mycket böcker, kommer böckerna inte att räcka?

Men det blev alldeles utmärkt!

Festen hölls på Akademibokhandeln i Uppsala centrum, en helt ny butik som är jättefin och stor. Så fort gästerna började komma släppte alla spänningar och det blev en supertrevlig kväll! Jag är så glad att så många ville komma och fira mig och min bok och det var riktigt roligt att träffa både nya och gamla bekantskaper. Enda nackdelen är ju att man hinner prata så lite med alla. Böckerna räckte alldeles utmärkt och gick nästan åt, snacksen räckte och drycken likaså. Gästerna minglade runt fint och samtalet gick bra. Glad och nöjd blev det en sen middag efteråt med representanten från Bokfabriken och min make, och mitt i natten ramlade jag i säng med ett leende på läpparna. Nu fanns ju boken redan ute i handeln, men efter gårdagen är den rejält firad också 🙂

 

Nu blickar jag framåt och laddar först för en signering på hemmaplan på lördag, sedan väntar Bokmässan. Och förhoppningsvis ska skrivandet börja rulla på lite bättre nu också.

Ska ni åka till Bokmässan i år?

X marks the spot

Idag hade jag min första riktiga skrivdag på otroligt länge. Det kändes så bra att kunna ägna mig åt skrivandet från kl 7.30 fram till kl 14.30. Det är ju en sådan oerhörd skillnad på att få ägna sig ostört åt skrivandet när man är som piggast jämfört med att skriva en timme på kvällen när ögonen går i kors och man nästan faller ihop över tangentbordet. Två koppar te och en hel del choklad gick åt, men när jag var klar och räknade efter så hade jag åstadkommit uppåt 6 tusen ord vilket jag är nöjd med.

Jag börjar närma mig ett slut på råmanuset nu, men en del återstår. Och när jag är klar väntar en väldans massa redigering, det kan jag ju tala om. Jag har ändå en klar bild av vad jag vill med berättelsen, men jag befinner mig alldeles för långt därifrån för tillfället… Till skillnad från hur jag arbetat förut har jag den här gången markerat texten med XXX och skrivit vidare när det uppstått luckor jag inte vet hur jag ska fylla. Frågor jag inte har svar på. Och jag har en känsla av ett det kommer ta sin lilla tid att lösa dessa XXX, för de är inte få… Dessutom har jag skapat ett dokument där jag i punktform skriver upp vad som behöver redigeras allteftersom jag kommer på det, just för att inte stanna upp och börja gräva i det där och då. Så när det här råmanuset någon gång blir färdigt behöver jag inte vara rädd för att bli sysslolös 🙂

Idag fick jag förresten en bild av skyltningen i den lokala bokhandeln här i Östhammar! Bästa plats i butiken 🙂

 

Prokrastinering…

Hur svårt ska det egentligen vara att ta sig för att göra något som man längtat efter att göra? Hela veckan har jag gått och väntat på kvällen då jag ska sätta mig ned, öppna dokumentet i datorn och fortsätta skriva. Men kvällen kommer aldrig. Igår öppnade jag faktiskt dokumentet, bara för att inse att kapitlet jag trodde att jag skrev sist inte alls var skrivet. De fick mig att stänga av datorn igen och skjuta på allt en dag till.

Facebook, Instagram, nyheterna. Så mycket det finns att göra när man egentligen borde göra något helt annat… Men det enda sättet att komma igång är att ta sig i kragen och faktiskt skriva något. Vad som helst. Och idag har jag faktiskt skrivit en och en halv sida, tro det eller ej. Det kärvar, det går trögt, men det kommer åtminstone ord. Och tar man sig bara över tröskeln tror jag att det snart börjar rulla på igen. Även om hela kapitlet inte blev skrivet som planerat. Mycket beror nog på skuldkänslor också. Jag vill inte skriva när barnen är vakna, och när de gått och lagt sig vill jag inte överge maken. Jag längtar efter mina skrivdagar men har så fruktansvärt mycket annat framöver som slukar tid, på alla plan i livet.

Men snart så. Då blir det tid även till att skriva.

En rolig sak som hände häromdagen var att jag fick se provöversättningen av Efter Emma. Så himla häftigt att få se sin egen text på engelska! Riktig engelska. Inte den knackiga sorten som jag själv skulle ha knappat ihop. Allt låter bättre på engelska, tycker ni inte? Eller vad sägs om det här:

A quivering sensation that started in her toes and raced through her body. Sticky fingers and motionless air, feet already hardened by warm tarmac and sharp stones.

Ska bli så spännande att se hur det går 🙂

Nej, nu ska jag stänga av datorn och … slötitta på en film. I morgon kanske jag skriver färdigt kapitlet 😉

Tillbaka!

Hej på er! Nu är jag tillbaka igen. Semestern är slut, sommaren hann aldrig börja. Hösten är här och den är fullspäckad.

Jag har ändå haft en underbar semester. De soliga dagarna har utnyttjats till max och det har åkts karuseller och paddlats kajak. Skrivandet fick jag också ta en semester ifrån. Efter en vecka insåg jag att det pressade mig något oerhört att hela tiden gå och tänka på var jag skulle kunna klämma in skrivtid och jag beslutade mig för att ta ledigt från ALLT. Jag har därför inte skrivit något på två veckor nu! Tidsplanen är därmed starkt hotad. Tanken var ju att ha skrivit mig igenom hela manuset till sista augusti, vilket innebär att jag nu skulle behöva skriva ca 20 tusen ord på 9 dagar…

Ytterst tveksamt. Men det får ta den tid det tar, jag har ju faktiskt ingen brådska. Det viktigaste är att det blir något värt att jobba vidare på.

Trots att det känns hårt att lämna semestern bakom sig har jag alltid gillat nystarten som hösten bär med sig. Nya tag, ny energi. Enda problemet är att tiden inte riktigt räcker till. Jag behöver fler timmar på dygnet! Om sex dagar släpps min bok, redan nu finns den att köpa i nätbokhandeln här och här. Jag har framträdanden inbokade, Bokmässan, signeringar m.m. Och någonstans i allt det här ska jag finna tiden att skriva färdigt ett nytt manus. Tur att det är ett kärt besvär och jag älskar det jag gör 😉

Om ni bor i närheten av Uppsala får ni hemskt gärna komma på min release som är på Akademibokhandeln LundeQ vid stora torget i Uppsala 5 september klockan 19! Anmäl er på Facebook 🙂

Nu kör vi!