Tid

Jag är övertygad om att det bästa du kan ge dig själv och ditt manus är tid. Jag är själv en väldigt otålig människa, får jag en idé vill jag se den klar snabbt som ögat och kan ofta bli frustrerad över hur lång tid allt tar(vilket ofta får mig att undra hur jag står ut med att skriva böcker… 🙂 ). Men efter att ha jobbat på mitt senaste manus i drygt ett år nu ser jag fördelarna med att ha is i magen och inte hasta fram.

Det är så lätt att tänka att nu räcker det väl? Nu har jag fastnat och kommer inte längre, det är bra nog. Men låter man det bara ta tid så kommer man snart hitta delar som går att finslipa ytterligare, man hittar områden som går att utveckla. Framför allt hittar jag delar som kan gestaltas mycket bättre i stället för att bara konstatera kort för läsaren att så här är det.

Idag har jag ägnat mig åt att gestalta en relation genom avgörande tillbakablickar, och det gör ju så otroligt stor skillnad. Genom att få ta del av det som leder fram till något lär man känna båda karaktärer och får en helt annan förståelse för vilka de är och vad som ligger bakom. Och det är det här som jag egentligen tycker är svårast med skrivandet, att hitta vilka delar som behöver gestaltas djupare och veta på vilket sätt jag gör det bäst. En viktig del i att komma underfund med detta är just att låta sig själv ta tiden att känna efter och fundera, och att ställa sig själv frågor gång på gång. Varför, varför, varför? När man känner att det finns svar på alla varför och att svaren framgår utan att du talar om det för läsaren så börjar man kanske närma sig slutet ändå 🙂

Någon som är väldigt bra på miljöbeskrivningar och att gestalta karaktärer är Karin Slaughter. Så bra att det nästan slår över till att bli för mycket och jag kan ofta känna att hennes böcker kunde må bra av att kortas ned och stramas upp en aning. Men efter att ha läst en av hennes böcker kan jag själv minnas hur solen kändes och hur luften smakade, som om jag varit där. Senaste boken jag läste var Den goda dottern, och efter att ha läst ut den var jag så imponerad över hur otroligt väl jag kände de två huvudkaraktärerna och vilken tydlig bild jag hade av dem som personer utan att hon egentligen talat om det för mig. Och det uppnår hon genom att med en fantastisk fingertoppskänsla placera sin karaktär i just rätt scenario där hon med precis rätt beskrivningar av miljö och klädsel får fram exakt vem den personen är. Behöver ni lite inspiration i gestaltning och miljöbeskrivningar kan jag definitivt rekommendera hennes böcker 🙂

Den goda dottern

Annonser

Formulera om

Har lite smått börjat söka i manuset efter ord som jag misstänker missbrukas eller överanvänds. Ett exempel är blickarna som glider och kastas åt alla håll och kanter. Igår kväll hittade jag ordet blick FYRA gånger i ett stycke på ca fyra meningar. Förstår inte hur jag kunnat läsa igenom det där utan att reagera 🙂

Har påbörjat en lista på ord som jag ska söka efter och formulera om och ska snart ta tag i en omfattande genomsökning. Har ni några tips på ord som man bör se upp med? Vad är era egna favoriter som används för mycket? Tror att Elisabeth Akteus Rex gestaltningsbibel skulle sitta fint här hemma 🙂