Tvivel

Jag har den senaste tiden befunnit mig i en extrem svacka. När man skriver slås man förr eller senare av tvivlet på den egna förmågan, och det har slagit till hårt på mig. Jag har varit på väg att ge upp manuset men försöker påminna mig om att så har jag känt med båda mina tidigare manus också, och om jag bara håller ut så kommer det att vända. Ändå har det varit tungt när jag inte känner mig nöjd med det jag åstadkommit. Tycker heller inte att det går framåt i den takt som jag önskar.

Men jag är inte beredd att ge upp. Så jag har tänkt igenom varför jag känner som jag gör och försökt bena ut problemen. En stor orsak tror jag är att jag nu har släppt bok två år i rad, och på något sätt sätter jag press på mig själv att jag måste ha en bok färdig att ge ut nästa höst.

Det kommer inte att gå.

Med mina två första böcker är det viktigt att minnas att den första boken tog tre år från start till utgivning och att jag då arbetade parallellt på båda böcker en tid. Det har jag inte gjort den här gången i samma utsträckning och jag inser nu att jag behöver 1 1/2  år för att skriva färdigt ett manus. Det kräver tid att få allt att landa, att reda ut problem och hitta lösningar. Att inse vad det är man vill skriva. Så jag har släppt tanken på hösten 2018 och ser i stället en vår full av redigering framför mig för att få det här manuset så bra som jag kan.

Problem nummer två för mig är nog att jag tappat lite vad det är jag vill skriva. Jag har spunnit vidare på en idé som slutat med ett extremt spretigt manus. Nu har jag försökt bena ut vad det egentligen handlar om, vad jag vill få fram. Jag har skrivit ned vad jag tycker gör en bok bra och tänkt igenom hur jag ska få in det här i mitt manus. Och det har gjort att en ny gnista tänts.

Sammanfattat så har jag insett att jag behöver mer tid och jag har tänkt igenom vad det är jag vill uppnå, och det sammantaget har gjort att jag känner ny lust att färdigställa manuset och ett nytt hopp har tänts att det kan bli något av det. Och när det gäller hur fort jag tar mig framåt är det nog inte så illa som det känns. Mina tre skrivdagar förra veckan ökade manuset faktiskt med fem tusen ord, och idag har det ökat med drygt två tusen till. Så något händer i alla fall. Och när det gäller spretigheten tror jag att det löser sig lite av sig själv när jag snart börjar på mina andra omskrivning. Allt det här som idag känns spretigt är det som kommer bli en bra och fyllig backstory till allt. Det gäller bara att välja var och hur det ska visas.

Ett väldigt svamligt inlägg blev det här, men det har känts väldigt tungt en tid nu och jag behövde skriva av mig lite 🙂

Önskar er en trevlig dag! ❤

Annonser

Tre i rad

När man bestämmer sig för att gå ned ytterligare i arbetstid och minskar tiden med två timmar i veckan i snitt kan det här hända: Tre skrivdagar i rad den här veckan! Tisdag, onsdag, torsdag. Bortsett från ett morgonmöte på två timmar i morse. Hur bra är inte det?

När jag ändå var klädd och anständig och befann mig inne i ”stan” beslutade jag mig för att försöka mig på att skriva på ett kafé. Jag skriver i princip alltid hemma och har ofta massor av annat som drar och lockar och gör att det tar tid att komma igång. Men på ett kafé har jag inget internet på datorn, dessutom bär det emot att bara sitta där i tre timmar och stirra ut i tomma luften, så jag blir lite mer manad att faktiskt åstadkomma något. Och det gick faktiskt bra. Fick ihop ca tusen ord som jag stoppat in i manuset och som bygger ut min huvudkaraktärs bakgrund. Dessutom fick jag väldigt gott fika 🙂

I morgon ska jag förutom att fortsätta redigera göra ett besök på SPF´s onsdagskafé i Öregrund och prata om mitt skrivande och mina böcker. Och inte bara det, i morgon kväll håller Stadsbiblioteket i Gävle ett samtal med mig kl 19. Så det blir en fullspäckad dag! Torsdag fortsätter redigeringen och jag tror att jag börjar närma mig en andra omskrivning av manuset.

Kanske börjar jag närma mig ett slut… 🙂

Översikt

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge, länge sedan. Jag lade till rubriker i mitt dokument! Så enkelt, men så himla bra. Har läst tips om det tidigare men inte riktigt tagit det till mig, men igår tröttnade jag på att skrolla igenom texten på måfå i jakt på något stycke som jag inte mindes var det befann sig. Genom att ge varje kapitel en rubrik, där jag också skriver lite kort om vad kapitlet innehåller, så har jag nu en lista över alla kapitel vid sidan om dokumentet. Och med en enkel knapptryckning kan jag hoppa till just det kapitlet som jag vill titta närmare på. Fantastiskt! 🙂

Idag var då tanken att jag skulle börja gå igenom mina redigeringspunkter. Det blev en lista på två A4 när jag skrev ut den. Jag har ju inbillat mig själv att jag börjat gilla redigering, men upptäckte till min fasa att det bara var något jag trodde i min leda av att skriva om mitt råmanus… Det går väldigt trögt. Självklart ser jag fram emot att allt (helt magiskt) ska bli bättre, men jag sitter mest och bara stirrar på skärmen.

Tror att för mig fungerar det inte att sätta mig och tro att jag bara ska kunna prestera en massa i fyra timmar. Jag behöver planering och tydliga steg för att uppnå det jag har tänkt mig. Så jag har bestämt mig för att ägna resten av den här skrivdagen åt att skriva ned de viktigaste delarna att titta på nu, och skriva tydliga punkter(instruktioner) för exakt vad det är jag behöver göra i manuset. Så får det bli en uppgift för nästa skrivpass att utföra själva förändringarna.

Dessutom ska jag skriva ut hela manuset för en genomläsning för att få en bättre uppfattning om vad det egentligen är jag har skrivit… 🙂

Make it work!

Min supersnälla make har tillsammans med HP support fått igång mitt nätverkskort igen och jag kan äntligen använda internet på datorn igen! Tack och lov… ett problem mindre 🙂

Rubriken har jag en känsla av att det inte var länge sedan jag använde, men det är ett ständigt återkommande mantra. Idag har jag första skrivdagen av två i rad och jag känner mig lamslagen. Ända sedan boken släpptes har jag drabbats av en rejäl skrivsvacka och ett enormt tvivel. Jag tror att det beror på den här väntan på att se hur boken tas emot. Jag har sett den fladdra förbi i flödet på Instagram och det blir lite av en oro att inte veta hur den ska upplevas. Nu har de tre första omdömena varit väldigt fina, och det lugnar en del även om jag vet att alla inte kommer gilla boken. Ändå smyger en känsla av tvivel sig på. Kommer jag kunna skriva en bok igen?

Varför skriver jag överhuvudtaget?

Just nu är mitt nya manus en enda stor röra. Det spretar åt alla håll och kanter och jag vet inte om hela idén blir alldeles för otrolig för att sväljas av eventuella framtida läsare. Tankarna på att bara ge upp och radera skiten är stora. Men jag vet att jag haft samma tankar med mina två första manus och att det gäller att hålla ut och inte ge upp. Jag försöker påminna mig om att det inte är vad man berättar som spelar roll ,utan hur man berättar det. Ändå kan man ju inte låta sig själv rusa iväg som ett expresståg i helt fel riktning…

Jag har nu nästan fått ihop ett sammanhängande råmanus i alla fall. Det återstår enorma mängder redigering, vill jag påpeka. Och eventuellt en total omskrivning igen längre fram. Men jag har något att jobba vidare på. Och även om jag kanske kommer få tänka om när det gäller vissa saker så tror jag ändå att det finns något där i grunden. Så jag får helt enkelt ta det hela ett steg i taget, börja peta i redigeringen en punkt i taget och skriva upp de stora frågetecken som dyker upp för att hitta lösningar. Det brukar ju oftast lösa sig om man bara kan sätta fingret på vad som är fel.

Och viktigast av allt, jag måste fokusera på det hela berättelsen egentligen handlar om och se till att bihandlingarna förblir just bihandlingar. Tror det är största problemet nu faktiskt.

Hur går det för er med skrivandet?

Prokrastinering…

Hur svårt ska det egentligen vara att ta sig för att göra något som man längtat efter att göra? Hela veckan har jag gått och väntat på kvällen då jag ska sätta mig ned, öppna dokumentet i datorn och fortsätta skriva. Men kvällen kommer aldrig. Igår öppnade jag faktiskt dokumentet, bara för att inse att kapitlet jag trodde att jag skrev sist inte alls var skrivet. De fick mig att stänga av datorn igen och skjuta på allt en dag till.

Facebook, Instagram, nyheterna. Så mycket det finns att göra när man egentligen borde göra något helt annat… Men det enda sättet att komma igång är att ta sig i kragen och faktiskt skriva något. Vad som helst. Och idag har jag faktiskt skrivit en och en halv sida, tro det eller ej. Det kärvar, det går trögt, men det kommer åtminstone ord. Och tar man sig bara över tröskeln tror jag att det snart börjar rulla på igen. Även om hela kapitlet inte blev skrivet som planerat. Mycket beror nog på skuldkänslor också. Jag vill inte skriva när barnen är vakna, och när de gått och lagt sig vill jag inte överge maken. Jag längtar efter mina skrivdagar men har så fruktansvärt mycket annat framöver som slukar tid, på alla plan i livet.

Men snart så. Då blir det tid även till att skriva.

En rolig sak som hände häromdagen var att jag fick se provöversättningen av Efter Emma. Så himla häftigt att få se sin egen text på engelska! Riktig engelska. Inte den knackiga sorten som jag själv skulle ha knappat ihop. Allt låter bättre på engelska, tycker ni inte? Eller vad sägs om det här:

A quivering sensation that started in her toes and raced through her body. Sticky fingers and motionless air, feet already hardened by warm tarmac and sharp stones.

Ska bli så spännande att se hur det går 🙂

Nej, nu ska jag stänga av datorn och … slötitta på en film. I morgon kanske jag skriver färdigt kapitlet 😉

Plats att skriva

Åh, jag älskar verkligen att skriva! Älskar. Det kan vara så svårt att komma igång ibland, och det kan kännas tungt att veta hur mycket arbete som väntar. Men när jag väl sätter mig ned och skriver så är det så roligt och jag kan inte sluta. Idag har jag haft skrivdag, äntligen en som inte tagits upp av andra sysslor. Tyvärr är det här min sista skrivdag för sommaren. I morgon är det skolavslutning och efter det kommer jag att ha barnen hemma varje dag jag är ledig. Så nu hänger skrivtiden på kvällarna resten av sommaren. Men det ska nog gå det också även om jag inte får lika mycket gjort. Och i höst går jag ned ytterligare lite i arbetstid och hoppas få ännu mer tid att skriva.

Jag har nu skrivit nästan en tiondel av det nya manuset, beräknat på den ordmängd jag hoppas uppnå. Det låter inte mycket men det är ändå ett steg på vägen. Och nu börjar jag komma in i det, och när det händer blir det lättare att ta sig tiden och faktiskt sätta sig med datorn.

Mitt skrivrum håller på att byta karaktär! Yngsta sonen har till sist fått en ny säng och i samma veva blev det bestämt att han också skulle byta rum. Till mitt skrivrum… Jag har alltså fått flytta upp möbler och grejer till ett mindre rum på övervåningen. Men där kommer jag att kunna sitta mer ostört med fin utsikt över granarna som omger huset 🙂 Barntapeterna kan jag nog stå ut med också eftersom de är fyllda av bokstäver, det passar ju ändå ganska bra 😉

Återstår en hel del fix för att få allt på plats, så än så länge får jag hålla till godo med köksbordet eller uterummet…

Försmak av sommar

I avsnitt 39 av podden Skriv en bestseller – eller en annan bok(lyssna på podden om ni inte redan gjort det, den är toppen!) är Petra König gäst. Hon nämnde att det vanligaste misstaget man gör som nybörjare är att man vill få in alldeles för mycket i sin bok. Att man tänker att det här är chansen jag får, nu måste jag få med allt det jag vill skriva i den här boken! Resultatet blir spretigt och en berättelse där läsaren inte riktigt vet vad författaren vill tala om. Det här tänker jag på väldigt mycket för tillfället. Att försöka skala ned berättelsen till en röd tråd som löper genom hela boken. Vad handlar boken egentligen om?

Jag har faktiskt kommit igång med omskrivningen nu. Två kapitel har blivit skrivna, men jag bromsar lite här. Känner att huvudet behöver ställa om från det gamla manuset till det nya så att jag inte bara kör på i gamla spår. Jag vill också stanna upp och verkligen hitta stilen och rösten innan jag fortsätter för att ha en grund att stå på när jag skriver vidare. Och så är det det här med röda tråden… Men jag tror att jag börjar få grepp om den och hur det ska gestaltas genom manuset. Så nu blir det lite finlir med de här två första kapitlen innan jag fortsätter, det finns hopp om ett resultat så småningom 😉

Nationaldagen och toppenväder idag! Vi har fikat med jordgubbstårta och besökt skateboardrampen. Hur har ni spenderat dagen?

Tur och retur

Idag kom jag iväg till Stockholm för att ta nya författarfoton! Att ta sig till Stockholm och hitta rätt är ett äventyr i sig, och när jag på senare tid fått extremt dålig framförhållning och började gå igenom kläder att ta med kvällen innan så var jag lite småstressad över alltihop Men det flöt på förvånansvärt bra! Jag kom fram exakt i tid och till och med tidigare till fotografen så vi blev klara i god tid. Jag kan erkänna att det är lite pirrigt att åka och fotograferas av någon man aldrig träffat, men fotografen var väldigt trevlig och väldigt duktig så det gick som en dans 🙂 Bilderna såg ut att bli bra också, det lilla som jag fick se på kamerans skärm.

Igår fick jag det korrekturlästa manuset för att godkänna några sista ändringar. Det verkar vara en korrekturläsare med huvudet på skaft vilket jag är glad för 🙂 Han påpekade bland annat att Britney släppte skivor 2003 och 2007, så 2006 kan hon inte ha haft en ny skiva. Sant. Han ifrågasatte också att min karaktär kan vara tio minuter tidig till ett möte 17.30 när hon klockan 17.15 går in på ett kontor i ett annat ärende. Se förra kapitlet. Allt detta har jag och redaktören helt missat, men nu ska allt stämma. Förhoppningsvis.

Och detta innebär… Att manuset nu går till sättning!

Förresten… Nu finns boken att bevaka hos Adlibris och Bokus 🙂 Så här fint blir omslaget.

Emma

 

Bryta ned

Nu har jag till sist lyckats skriva ut mitt nya manus! Drivrutiner för skrivaren saknas på min nya dator och det verkar vara stört omöjligt att få till det, datorn blockerar alla våra försök att ladda ned den. Men jag löste det så enkelt att jag hittade en annan gammal laptop som kan kopplas upp mot skrivaren och mailade manuset till mig själv. Löst 🙂

Jag läser ju mycket om hur man bygger upp en bra story just nu och det gör att jag nu brutit ned hela mitt manus i delar. Tidigare har jag inte tänkt så mycket på vändpunkter och akter utan bara skrivit min berättelse som jag vill berätta den. För de flesta kommer allt det här automatiskt eftersom vi genom filmer och böcker under hela våra liv matats med hur man berättar en historia och imiterar detta. Men man blir ju då inte så medveten om hur man berättar, och den här gången vill jag att så mycket som möjligt i berättandet ska vara medvetna val och ingen slump.

Jag har därför börjat med att identifiera mina tre akter och dela upp manuset i tre högar. Ett perspektiv som blir lite av ett parallellt spår har jag delat upp i en fjärde hög och tänker skriva den i ett svep för sig. Nu ska jag börja med att se över hur varje akt går från ett värde till ett annat och slutar med en avgörande vändpunkt. Därefter går jag ned på kapitelnivå och försäkrar mig om att varje kapitel också går från ett värde(eller laddning?) till ett annat och hela tiden driver handlingen fram till vändpunkten som förhoppningsvis ska vända upp och ned på allt 🙂

Det blir mycket pillande och tänkande det här, och jag har också skrivit upp de olika bihandlingarna för att kunna pytsa ut dem i mina akter. När man ser allt nedbrutet i så små delar känns det som ett mastodontjobb att få alla bitar att passa ihop, men det är också väldigt roligt att ta kontrollen över historien! Och framför allt kan man genom att se över dessa bitar försäkra sig om att handlingen drivs framåt och att det inte blir tråkiga passager för läsaren. Vi får se efter omskrivningen vad jag säger då, kanske går allt åt skogen… 😉

Hur mycket planerar ni kring akter och vändpunkter? Är det något ni funderar över när ni skriver manus?

Trevlig helg!

Startklar

Hej på er, här blev det lite längre påskledigt än planerat!

Efter det som hände i Stockholm tappade jag lite lusten att göra något överhuvudtaget, allt annat kändes så futtigt. Detta blandat med flera veckor av sjuka barn har gjort att det heller inte funnits mycket att skriva om. Skrivdagarna har slukats av annat.

Nu börjar min egen förkylning sakta släppa och det börjar krypa i kroppen att få saker och ting uträttade! Som vanligt räcker inte tiden till allt jag vill göra och jag vet inte vilken ände jag ska börja i, så jag gör som jag brukar och skriver en lista 🙂 Nya manuset ska skrivas ut och planeras mer grundligt, men jag väntar även tillbaka manus nummer två från redaktören vilken dag som helst så det återstår att se när tiden finns. Läshögen har även den växt och jag får börja prioritera det som krävs som research för mitt nya manus. Ett manus som jag nu längtar efter att få sätta igång att skriva om! Tid är bra, och tid från sin text göra att tankarna spinner vidare och hittar nya vägar. Jag har fått nya tankar kring mina karaktärer och är ivrig att få sätta igång.

Påsken har spenderats i Malmö som sig bör. Pga sen bokning och hutlösa priser på tåg och flyg har vi bilat ned, vilket vi kanske inte gör om med en hemresa på påskdagen… Startade hemresan kl 11.30 och kom hem kl 22… I övrigt var det en väldigt trevlig påsk!

Hur har ni haft det över påsken? Har ni fått någon ledighet?

Årliga påsktavlan! I år saknade vi dock en av familjerna…