Nytt år, nya tag

Hej på er!

Jag har inte helt gått under jorden, bara tagit en välbehövlig vilopaus. Det är först nu jag insett hur pass hårt jag jobbat den här hösten. Efter sommaren någonstans i mitten av hösten blev jag klar med andra versionen av mitt manus och strax efter det påbörjade jag en ny omskrivning och skrev i rask takt om alltsammans från början till slut lagom till jul. Mitt i allt detta har jag även gjort biblioteksbesök, skolbesök och signeringar så det är inte konstigt att jag var helt slut när julen närmade sig. Det har varit otroligt skönt att under några veckor släppa allt och inte göra något annat än att existera och kanske läsa lite. Förutom besök av en fransk dessertkock som lagat boeuf bourguignon, creme brulee och maränger har vi även hunnit med en liten skidresa där barnen fått prova alpina skidor för första gången.

Men nu börjar ett nytt år och jag är peppad att få manuset i form!

Under julen har jag fått tillbaka feedback från två av tre av mina eminenta testläsare och jag har åtgärdat de flesta av kommentarerna. Några större kommentarer har jag rett ut med hjälp av experter och ska rätta till. Utöver det bubblar huvudet av tankar på manuset som jag inte riktigt kan släppa nu. Jag har ständigt penna och papper till hands för att skriva ned ändringar och frågeställningar som dyker upp och har identifierat fyra stora områden som kräver grundlig fördjupning. Dessa områden ska få en varsin skrivdag för att jag riktigt ska kunna grotta ned mig och jag ser verkligen fram emot det!

Kanske börjar jag äntligen lära mig att gilla redigering…? 😉

Önskar er alla god fortsättning på det nya skrivåret 2018!

Annonser

Research

Mina damer och herrar, vi har ett råmanus. En dag före utsatt datum har jag idag skickat iväg mitt manus till testläsare. Det nådde inte 80 tusen ord som planerat utan 68 tusen ord, men det kommer förmodligen landa runt 80 tusen när jag redigerat färdigt och fördjupat karaktärer och miljö. Självklart upptäckte jag så snart jag skickat iväg det ett fel som jag önskar att jag rättat till, och började grubbla på en del frågeställningar som jag kanske borde löst innan. Men det är inte meningen att det ska vara perfekt, det är nu jag behöver input och hjälp för att ta mig vidare på rätt väg.

Så skönt! Nu ska jag ta skrivledigt över jul och bara ta det lugnt och läsa ikapp.

Är inte skrivandet en fantastiskt spännande resa? Jag har mycket kvar att lära och tror inte att man någonsin blir fullärd, jag märker att för varje del av skrivandet som jag tycker att jag börjar få grepp om så dyker det upp ett nytt område som jag inte reflekterat över tidigare. Men det är ju det som är så roligt, att hela tiden få utvecklas och bli bättre. Man brukar ju prata om att gräva där man står i början, att skriva om situationer och saker som man känner till. Nu när jag känner att jag fått bättre kläm på hur jag bygger upp och skriver en berättelse börjar jag känna ett behov av ett steg fram ifrån det där. I stället för att gräva i min egen trädgård vill jag gå över till grannen och se vad som finns i hans rabatt.

Med mitt nya manus har jag flera delar som kräver research, något jag varit lite svalt inställd till tidigare pga att jag gjort en del kontaktförsök som inte fått mycket till respons. Men nu var det tvunget och jag är överväldigad över hur otroligt hjälpsamma somliga är med sina erfarenheter och kunskaper. I torsdags var jag på ett researchbesök som jag nämnde tidigare och det var på den rättspsykiatriska anstalten Helix i Huddinge där jag fick möjligheten att ställa relevanta frågor och se hur det ser ut.

Det är så otroligt inspirerande att få ta del av en annan värld än den man är van vid och få hjälp att uppleva något nytt som man kan förmedla till läsare. Från att varit lite avigt inställd till research känner jag nu att jag vill göra MASSOR med research i framtiden och börjar redan fundera på vad jag kan lära mig om till nästa manus 🙂 Jag har också tagit hjälp med en del närstridsfrågor inom självförsvarssystemet Krav Maga. Där har jag också ganska oväntat fått otroligt uttömmande detaljerade svar på träningsteknik och försvarsteknik. Väntar även på svar på en del frågor om familjerätt.

Gör ni mycket research i ert skrivande?

Julen närmar sig med stormsteg och nästa vecka ser jag fram emot två helt skrivlediga dagar mitt i veckan, även om jag inte vet riktigt vad jag ska syssla med då efter att ha slitit ganska hårt hela hösten. Sova kanske…

Hur har ni det inför jul? Fullt upp eller börjar det sakta ned inför ledigheten?

 

Översikt

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge, länge sedan. Jag lade till rubriker i mitt dokument! Så enkelt, men så himla bra. Har läst tips om det tidigare men inte riktigt tagit det till mig, men igår tröttnade jag på att skrolla igenom texten på måfå i jakt på något stycke som jag inte mindes var det befann sig. Genom att ge varje kapitel en rubrik, där jag också skriver lite kort om vad kapitlet innehåller, så har jag nu en lista över alla kapitel vid sidan om dokumentet. Och med en enkel knapptryckning kan jag hoppa till just det kapitlet som jag vill titta närmare på. Fantastiskt! 🙂

Idag var då tanken att jag skulle börja gå igenom mina redigeringspunkter. Det blev en lista på två A4 när jag skrev ut den. Jag har ju inbillat mig själv att jag börjat gilla redigering, men upptäckte till min fasa att det bara var något jag trodde i min leda av att skriva om mitt råmanus… Det går väldigt trögt. Självklart ser jag fram emot att allt (helt magiskt) ska bli bättre, men jag sitter mest och bara stirrar på skärmen.

Tror att för mig fungerar det inte att sätta mig och tro att jag bara ska kunna prestera en massa i fyra timmar. Jag behöver planering och tydliga steg för att uppnå det jag har tänkt mig. Så jag har bestämt mig för att ägna resten av den här skrivdagen åt att skriva ned de viktigaste delarna att titta på nu, och skriva tydliga punkter(instruktioner) för exakt vad det är jag behöver göra i manuset. Så får det bli en uppgift för nästa skrivpass att utföra själva förändringarna.

Dessutom ska jag skriva ut hela manuset för en genomläsning för att få en bättre uppfattning om vad det egentligen är jag har skrivit… 🙂

Make it work!

Min supersnälla make har tillsammans med HP support fått igång mitt nätverkskort igen och jag kan äntligen använda internet på datorn igen! Tack och lov… ett problem mindre 🙂

Rubriken har jag en känsla av att det inte var länge sedan jag använde, men det är ett ständigt återkommande mantra. Idag har jag första skrivdagen av två i rad och jag känner mig lamslagen. Ända sedan boken släpptes har jag drabbats av en rejäl skrivsvacka och ett enormt tvivel. Jag tror att det beror på den här väntan på att se hur boken tas emot. Jag har sett den fladdra förbi i flödet på Instagram och det blir lite av en oro att inte veta hur den ska upplevas. Nu har de tre första omdömena varit väldigt fina, och det lugnar en del även om jag vet att alla inte kommer gilla boken. Ändå smyger en känsla av tvivel sig på. Kommer jag kunna skriva en bok igen?

Varför skriver jag överhuvudtaget?

Just nu är mitt nya manus en enda stor röra. Det spretar åt alla håll och kanter och jag vet inte om hela idén blir alldeles för otrolig för att sväljas av eventuella framtida läsare. Tankarna på att bara ge upp och radera skiten är stora. Men jag vet att jag haft samma tankar med mina två första manus och att det gäller att hålla ut och inte ge upp. Jag försöker påminna mig om att det inte är vad man berättar som spelar roll ,utan hur man berättar det. Ändå kan man ju inte låta sig själv rusa iväg som ett expresståg i helt fel riktning…

Jag har nu nästan fått ihop ett sammanhängande råmanus i alla fall. Det återstår enorma mängder redigering, vill jag påpeka. Och eventuellt en total omskrivning igen längre fram. Men jag har något att jobba vidare på. Och även om jag kanske kommer få tänka om när det gäller vissa saker så tror jag ändå att det finns något där i grunden. Så jag får helt enkelt ta det hela ett steg i taget, börja peta i redigeringen en punkt i taget och skriva upp de stora frågetecken som dyker upp för att hitta lösningar. Det brukar ju oftast lösa sig om man bara kan sätta fingret på vad som är fel.

Och viktigast av allt, jag måste fokusera på det hela berättelsen egentligen handlar om och se till att bihandlingarna förblir just bihandlingar. Tror det är största problemet nu faktiskt.

Hur går det för er med skrivandet?

X marks the spot

Idag hade jag min första riktiga skrivdag på otroligt länge. Det kändes så bra att kunna ägna mig åt skrivandet från kl 7.30 fram till kl 14.30. Det är ju en sådan oerhörd skillnad på att få ägna sig ostört åt skrivandet när man är som piggast jämfört med att skriva en timme på kvällen när ögonen går i kors och man nästan faller ihop över tangentbordet. Två koppar te och en hel del choklad gick åt, men när jag var klar och räknade efter så hade jag åstadkommit uppåt 6 tusen ord vilket jag är nöjd med.

Jag börjar närma mig ett slut på råmanuset nu, men en del återstår. Och när jag är klar väntar en väldans massa redigering, det kan jag ju tala om. Jag har ändå en klar bild av vad jag vill med berättelsen, men jag befinner mig alldeles för långt därifrån för tillfället… Till skillnad från hur jag arbetat förut har jag den här gången markerat texten med XXX och skrivit vidare när det uppstått luckor jag inte vet hur jag ska fylla. Frågor jag inte har svar på. Och jag har en känsla av ett det kommer ta sin lilla tid att lösa dessa XXX, för de är inte få… Dessutom har jag skapat ett dokument där jag i punktform skriver upp vad som behöver redigeras allteftersom jag kommer på det, just för att inte stanna upp och börja gräva i det där och då. Så när det här råmanuset någon gång blir färdigt behöver jag inte vara rädd för att bli sysslolös 🙂

Idag fick jag förresten en bild av skyltningen i den lokala bokhandeln här i Östhammar! Bästa plats i butiken 🙂

 

Prokrastinering…

Hur svårt ska det egentligen vara att ta sig för att göra något som man längtat efter att göra? Hela veckan har jag gått och väntat på kvällen då jag ska sätta mig ned, öppna dokumentet i datorn och fortsätta skriva. Men kvällen kommer aldrig. Igår öppnade jag faktiskt dokumentet, bara för att inse att kapitlet jag trodde att jag skrev sist inte alls var skrivet. De fick mig att stänga av datorn igen och skjuta på allt en dag till.

Facebook, Instagram, nyheterna. Så mycket det finns att göra när man egentligen borde göra något helt annat… Men det enda sättet att komma igång är att ta sig i kragen och faktiskt skriva något. Vad som helst. Och idag har jag faktiskt skrivit en och en halv sida, tro det eller ej. Det kärvar, det går trögt, men det kommer åtminstone ord. Och tar man sig bara över tröskeln tror jag att det snart börjar rulla på igen. Även om hela kapitlet inte blev skrivet som planerat. Mycket beror nog på skuldkänslor också. Jag vill inte skriva när barnen är vakna, och när de gått och lagt sig vill jag inte överge maken. Jag längtar efter mina skrivdagar men har så fruktansvärt mycket annat framöver som slukar tid, på alla plan i livet.

Men snart så. Då blir det tid även till att skriva.

En rolig sak som hände häromdagen var att jag fick se provöversättningen av Efter Emma. Så himla häftigt att få se sin egen text på engelska! Riktig engelska. Inte den knackiga sorten som jag själv skulle ha knappat ihop. Allt låter bättre på engelska, tycker ni inte? Eller vad sägs om det här:

A quivering sensation that started in her toes and raced through her body. Sticky fingers and motionless air, feet already hardened by warm tarmac and sharp stones.

Ska bli så spännande att se hur det går 🙂

Nej, nu ska jag stänga av datorn och … slötitta på en film. I morgon kanske jag skriver färdigt kapitlet 😉

Omväxling förnöjer

Efter en skön helg med underbart vårväder såg jag fram emot en kort jobbdag idag innan jag skulle hämta barnen. Planerna ändrades dock snabbt när äldsta sonen väckte oss med magont i natt och kräktes. Så det blev VAB i stället. Nu har han äntligen lyckats somna här på soffan och jag får väl ta och läsa eller något för att fördriva tiden.

Nu har jag ett första utkast på nya romanen! Ett shitty, short first draft. Det är väldigt kort och det kryllar av hål och brister, man kan nog närmast kalla det för en väldigt utförlig synopsis. Har landat på ca 30 kapitel, och om vi antar att jag vid omskrivningen får ihop runt två tusen ord per kapitel så har jag ett andra utkast på ca 60 tusen ord. Kommer behöva lägga till fler kapitel också under arbetets gång för att fylla igen en del luckor så det kan kanske bli ett lagom långt manus. Vi får se 😉 Nu kommer jag ta en paus från manuset. I morgon har jag skrivdag och det är nämligen dags att börja redigera boken som ska släppas i höst! Jag har fått en redaktör som även var den som lektörsläste manuset åt förlaget, så jag har även fått utlåtandet som hon skrev för att börja fundera på vad jag kan åtgärda redan innan hon får manuset. Det ska jag ägna mig åt i två veckor nu innan jag skickar det uppdaterade manuset till henne.

Det blir snabba svängningar och lite konstigt att gå från det ena manuset till det andra i huvudet, men jag ser verkligen fram emot redigeringen och att finslipa berättelsen tills den är så bra som den kan vara. Innan jag sedan tar itu med omskrivningen av det nya manuset kommer jag att arbeta mycket med struktur och story, både på övergripande nivå och kapitelnivå. Tanken är att jag sedan har en bra översikt över hela historien och även skriver en tydlig plan för varje kapitel innan jag börjar skriva om allt. Det ska bli spännande att se om jag lyckas få ihop något som liknar det jag ser framför mig i mitt huvud 🙂

Vad har ni för er i veckan?

En perfekt sen födelsedagspresent, snygga böcker och sköna sammetspennor 😉

Bokmässa

Beklagar verkligen den otroligt dåliga uppdateringen här på bloggen, men tiden och inspirationen har verkligen inte räckt till. Jag hoppas på att få lite mer flyt snart.

Bild lånad av förlagskollegan Jenny Töredal

Helgen som gick blev en intensiv sådan. Redan fredag kväll åkte jag till Gävle för att på lördag morgon åka vidare till bokmässan i Dalarna. Det var tredje året som den anordnades och i år var det hela femtio utställare. Tyvärr fick vi stor konkurrens av det vackra vädret och tydligen pågick någon skidtävling, så de boende i Falun ägnade sig åt aktiviteter ute i stället för att hitta in på Dalarnas Museum och mässan. Det blev helt enkelt väldigt få besökare vilket var lite av en besvikelse. Sålde i alla fall några böcker och gick väl plus/minus noll med hänsyn till mässavgift och resekostnader 🙂 Men alla böcker som hittar nya läsare är bra böcker, och det var jättekul att träffa alla andra författare som var där och de besökare som kom förbi och pratade om böcker och sitt eget skrivande.

När jag kom hem klockan sju på kvällen landade jag mitt i en 40-årsfest för min mans syster, så det var bara att ta sig en tallrik och ett glas vin. Söndagen blev en rejält seg dag som ni kanske förstår 😉

Idag har jag skrivdag men det går himla segt nu. Är inne på upplösningen och har inte riktigt det där flytet i skrivandet. Kanske är jag för dåligt förberedd inför skrivpassen? Torsdag är också skrivdag och innan dess ska jag tänka igenom ordentligt vad som ska skrivas och förhoppningsvis hinner jag då klart med det här första, korta utkastet. Nu ser jag fram emot att få det färdigt så jag kan börja se över vad som behöver ändras och läggas till inför omskrivningen! Men en sak i taget… 🙂

Slutspurten

Min älskade skrivtid fortsätter att lysa med sin frånvaro! Pga sjukdom på jobbet försvann skrivdagen i torsdags och jag har sedan haft fullt upp med annat. Nu är min make bortrest tre dagar vilket innebär att jag utan dåligt samvete kan parkera mig vid datorn på kvällarna när barnen lagt sig. Det gäller ju bara att man har någon energi kvar vid det tillfället… Idag har jag dock skrivdag och tack vare ett utvecklingssamtal kommer jag att hämta barnen lite senare och får därmed ett par timmar extra att skriva. Har redan skrivit ett par tusen ord och hoppas på att hinna med lite mer efter lunch.

Nu börjar jag gå in på slutspurten! Om man ser manuset som uppdelat i tre akter så går jag nu in på tredje akten. Det är nu allt ställs på sin spets och når ett klimax och en uppgörelse. Det är också nu jag ska avslöja hur allt ligger till för läsaren, men när? Och hur? Det får ju inte bli för tidigt eller för mycket så att hela slutet blir förutsägbart. Som tur är sätter jag inte alltför stor press på mig själv gällande det här utan tillåter mig själv att skriva ett dåligt slut 🙂 Allt ska så småningom skrivas om och jag räknar med att både det ena och det andra kommer att ändras under arbetets och ibland behöver man skriva något dåligt för att veta hur man ska göra det bättre!

Förutom manus har veckans skrivtid även gått åt till att ta fram författarbilder, text till författarbiografi och svarat på intervjufrågor. Roligt när det händer grejer!

Min agent(älskar att kunna skriva det 🙂 ) har under några veckor gästbloggat på Svensk Bokhandel. I sitt sista inlägg skrev hon om känslan att upptäcka nya författare och nämner mitt manus Emma som exempel 🙂 Här kan ni läsa inlägget.

 

 

Ändrade planer

Skrivdag idag, som slutade i ett stort antiklimax. Minns inte senast jag skrev på manuset. Förra veckan var det sportlov här och det har varit några intensiva dagar med aktivitet. Var så taggad över att få sitta hela förmiddagen och bara skriva. När jag så följde barnen till bussen märkte jag att jag hade en blind fläck på ena ögat. När jag såg på barnen såg jag bara ena ögat, det andra var bara en suddig fläck. Resultatet var alltså första migränanfallet på över tio år. I stället för att skriva fick jag stoppa i mig tabletter och lägga mig i ett mörkt rum. Värken kom ganska fort men blev inte så farlig som jag trott och gick faktiskt också över efter ett par timmar.

Ett par dyrbara skrivtimmar…

När jag så satte mig vid datorn till slut skrev jag ett kapitel som var på gång, och efter det så inser jag att jag nu kommit fram till mittenpartiet av manus. Alltså det stora svarta hålet. Jag har haft klart för mig hur berättelsen ska börja och även hur den ska sluta. Men själva mittenpartiet har varit ganska icke existerande. Så mycket mer än ett kapitel blir det nog inte idag! Nu måste jag fundera lite på var historien ska ta vägen här i andra akten. Vad ska egentligen hända? Vad ska det egentligen handla om? Stora tankar och jag tror att resten av dagen får ägnas åt att ta en långpromenad och fortsätta läsa Story så kanske allt mirakulöst faller på plats 🙂

Jag skulle nog säga att jag skrivit en tredjedel av manuset nu och att sista delen motsvarar en tredjedel. Så det är alltså en hel tredjedel som behöver planeras till mitten…

På torsdag har jag också en skrivdag och tills dess hoppas jag att jag lyckats knåpa ihop några tankar om nya kapitel! Håll tummarna 😉