Research

Mina damer och herrar, vi har ett råmanus. En dag före utsatt datum har jag idag skickat iväg mitt manus till testläsare. Det nådde inte 80 tusen ord som planerat utan 68 tusen ord, men det kommer förmodligen landa runt 80 tusen när jag redigerat färdigt och fördjupat karaktärer och miljö. Självklart upptäckte jag så snart jag skickat iväg det ett fel som jag önskar att jag rättat till, och började grubbla på en del frågeställningar som jag kanske borde löst innan. Men det är inte meningen att det ska vara perfekt, det är nu jag behöver input och hjälp för att ta mig vidare på rätt väg.

Så skönt! Nu ska jag ta skrivledigt över jul och bara ta det lugnt och läsa ikapp.

Är inte skrivandet en fantastiskt spännande resa? Jag har mycket kvar att lära och tror inte att man någonsin blir fullärd, jag märker att för varje del av skrivandet som jag tycker att jag börjar få grepp om så dyker det upp ett nytt område som jag inte reflekterat över tidigare. Men det är ju det som är så roligt, att hela tiden få utvecklas och bli bättre. Man brukar ju prata om att gräva där man står i början, att skriva om situationer och saker som man känner till. Nu när jag känner att jag fått bättre kläm på hur jag bygger upp och skriver en berättelse börjar jag känna ett behov av ett steg fram ifrån det där. I stället för att gräva i min egen trädgård vill jag gå över till grannen och se vad som finns i hans rabatt.

Med mitt nya manus har jag flera delar som kräver research, något jag varit lite svalt inställd till tidigare pga att jag gjort en del kontaktförsök som inte fått mycket till respons. Men nu var det tvunget och jag är överväldigad över hur otroligt hjälpsamma somliga är med sina erfarenheter och kunskaper. I torsdags var jag på ett researchbesök som jag nämnde tidigare och det var på den rättspsykiatriska anstalten Helix i Huddinge där jag fick möjligheten att ställa relevanta frågor och se hur det ser ut.

Det är så otroligt inspirerande att få ta del av en annan värld än den man är van vid och få hjälp att uppleva något nytt som man kan förmedla till läsare. Från att varit lite avigt inställd till research känner jag nu att jag vill göra MASSOR med research i framtiden och börjar redan fundera på vad jag kan lära mig om till nästa manus 🙂 Jag har också tagit hjälp med en del närstridsfrågor inom självförsvarssystemet Krav Maga. Där har jag också ganska oväntat fått otroligt uttömmande detaljerade svar på träningsteknik och försvarsteknik. Väntar även på svar på en del frågor om familjerätt.

Gör ni mycket research i ert skrivande?

Julen närmar sig med stormsteg och nästa vecka ser jag fram emot två helt skrivlediga dagar mitt i veckan, även om jag inte vet riktigt vad jag ska syssla med då efter att ha slitit ganska hårt hela hösten. Sova kanske…

Hur har ni det inför jul? Fullt upp eller börjar det sakta ned inför ledigheten?

 

Research

Den här veckan kommer gå i skrivandets tecken då jag har inte mindre än två skrivdagar, samt två morgnar med skrivtid! Mitt väldigt grova råmanus ligger nu runt fem tusen ord, skönt att se att det växer 🙂

I mina två tidigare manus har jag inte behövt göra någon större research. Jag har skrivit om ganska vanliga människor som lever ganska vanliga liv, med en del undantag 😉 Jag har mest behövt kolla upp hur det ser ut på en del adresser och liknande. Men med mitt nya manus är det en helt annan femma. Nu skriver jag om situationer, scenarion och miljöer som faktiskt kräver en hel del research! Det gör att jag inte tar mig fram riktigt så snabbt som jag tänkt mig när det gäller skrivandet. Jag stöter på saker som jag måste kolla upp och behöver tänka igenom en del saker. Men samtidigt så är det ju faktiskt väldigt roligt! Jag lär mig något nytt och läsarna får uppleva något annat än det de är vana med i sin egen vardag. Som vanligt är det ju så att det mesta av researchen inte ens kommer med i boken. Det är mycket som behöver redas ut för att jag ska förstå hur det fungerar men som ändå kanske bara blir en mindre detalj i manuset. Men det är ju viktigt att alla de här detaljerna blir så korrekta som möjligt.

Många gånger har jag funderat på om det är nödvändigt att ha Facebook längre. Jag är extremt inaktiv där, förutom min författarsida där jag uppdaterar med nyheter då och då. Jag tycker heller inte att jag själv får ut så mycket av andra inlägg. Men tack och lov att jag är med, för vilket fantastiskt nätverk det är ändå! Tack vare Facebook har jag tillgång till människor som jag annars inte skulle ha kontakt med idag. Det visade sig att där fanns det mesta jag behöver för min research. Jag har bland mina vänner en socialarbetare, en som arbetar inom kriminalvården och en polis. Precis vad jag behöver för att reda ut det som behövs.

Igår beställde jag även en del böcker som jag tror ska hjälpa mig en hel del både med det här manuset och kommande. Ska bli riktigt spännande läsning!

Gör ni mycket research för era manus?

Nätverka

Ibland när jag läser författarens tack i slutet av böcker kan jag känna mig lite … avundsjuk? Otillräcklig? Ofta har de en lång rad av personer insatt i diverse ämnen som de tackar för faktagranskning m.m. Själv har jag ännu inte direkt skrivit om något som krävt någon djupare research, och ibland får det mig att känna att jag kanske gör det lite för lätt för mig själv. Hur som helst inser jag vikten av att omge sig av kunniga personer, både vad det gäller innehållet i det man skriver samt kontakter för att nå ut i branschen.

Och jag är glad att några av dessa ramlat in i mitt liv 🙂

Som jag nämnt tidigare har jag en gammal barndomsvän som jag för några år sedan fick kontakt med på Facebook, vars pappa arbetat som polis i princip hela sitt liv och nu jobbar ganska högt upp. Är så himla glad att han trots att vi inte träffats sedan jag var typ nio år utan att tveka ställer upp och svarar på frågor, och bollar dem vidare till kollegor lite här och där inom polisväsendet när han inte kan svara.

Och i helgen när jag var på möhippa knöt jag en ny kontakt. Utan att gå in på några djupare detaljer kring mitt nya manus kan jag säga att en av karaktärerna är minst sagt tvivelaktig. Kan ni gissa hur glad jag blev när det visade sig att en av brudens vänner, som jag aldrig ens träffat förr, visar sig vara något av en expert på psykopater! Hon är beteendevetare och fördjupar sig väldigt mycket just i psykopater och finner det oerhört intressant. Kunde ju självklart inte låta bli att fråga om hon kunde tänka sig att läsa mitt manus och hjälpa mig med att utveckla just psykopatdragen. Och det ville hon gärna göra. Så snart skickar jag iväg de första kapitlen till henne för granskning och hoppas på att få bra tips på hur min karaktär bör bete sig.

Känns som en bra start som förhoppningsvis ger en bra grund att bygga vidare på!

Har ni några guldgruvor då det gäller expertkunskaper?

Ps. Dessutom har jag fått napp på ett av mina utskick av pressmeddelande 🙂

image

Underbart söta hemmaodlade jordgubbar med glass

Har vi några brandmän där ute?!

När tvättberget som väller över tvättkorgen börjar närma sig takhöjd tolkar jag det som ett tecken på att det är dags att tvätta. Så det har jag gjort idag. Tvättat, tvättat och tvättat. Tar aldrig slut. På förmiddagen åkte jag och yngsta sonen in till Öregrund och passade på att låna lite böcker på biblioteket och fikade innan vi åkte hem. Sedan har jag även hunnit med att börja svara på några frågor till en presentationsartikel inför lanseringen av projektet med de sju dödssynderna. De ska vara inne i morgon så jag hade inte så mycket att välja på 🙂 Tänk vad svårt det kan vara ibland att svara på frågor om sig själv och det man skriver, speciellt när man vet att andra kommer läsa svaren.

Ett första utkast på novellen om lättja är klart och nu börjar det brinna i knutarna. Första september ska den vara inne och nu går hela helgen bort då jag åker på författarkliniken. Så i princip borde jag ha den så gott som klar i morgon kväll för att bara behöva gå igenom den en gång till i början av veckan. Problemet är att personen som jag mailat med frågor gällande brandbilar och rutiner inte har svarat… Att komma på en helt ny idé känns helt uteslutet på den lilla tid som är kvar, så i värsta fall får jag väl improvisera och hitta på lite. Lämna detaljerna så luddiga att ingen kan avgöra om det är rätt eller fel 😉

Finns det någon läsare där ute som har eller känner någon som har goda kunskaper om brandbilar och brandmännens rutiner kring dessa?! Hojta till i så fall! 🙂

Hitta en nål i en höstack

imageHepp! Manuset är nu utskrivet. Gick väldigt bra, trots några pappersstopp i duplexområdet… Suck. Tur att jag ska skriva ut enkelsidigt när det blir dags att skicka till förlag, även om det går åt mer papper.

Tog en tur till biblioteket efter jobbet på jakt efter lite researchböcker inför redigeringen. Inte det lättaste när man inte vet exakt vad man letar efter. Bad om hjälp och blev ledd till en hylla där jag inte hittade så mycket av intresse. Efter en stund kom mannen som hjälpte mig tillbaka då han hittat en annan hylla där det jag letade efter kunde finnas. Han räckte mig boken på bilden, och när jag bläddrade i den insåg jag snabbt att den förmodligen innehåller allt jag behöver. Tack för det! Nu vet jag vad jag ska roa mig med på lunchrasterna framöver 😉

 

Research

Idag känner jag mig nästan som en riktig författare, haha 🙂 Planeringen av nästa roman fortskrider och en del frågetecken har dykt upp rörande polisens arbete för att jag ska kunna bygga upp en trovärdig historia. Jag har därför tagit kontakt med en gammal barndomsväns pappa som sedan länge jobbar som polis. Han kunde tänka sig att ställa upp och svara på mina frågor, så jag har sammanställt en del frågeställningar och mailat till honom. Övertygad om att fler kommer att dyka upp under skrivandet, men det får vi ta då. Proffsigt värre! 😉