Att lyssna till sig själv

Tvivel. Jag avskyr det här tvivlet som kommer och får mig att ifrågasätta allt jag håller på med. Men nu har jag kommit så pass långt att det bara är att bita ihop och göra det bästa av det som gäller.

Jag läser väldigt mycket och blir väldigt inspirerad när jag läser riktigt bra böcker. Dras med i strukturen och språket och tankarna drar igång. Samtidigt kan det få mig att börja snegla på min egen text och tänka att så där bra är inte min roman, eller att det är ju så där jag vill kunna skriva. Ibland kan det ge mig lösningen på problem som jag inte visste att jag hade, och ibland kan det få mig att bara vilja ge upp. Problemet är bara att när man har ett helt gäng böcker som man önskar att man själv skrivit så blir det till sist ganska spretigt. Alla är ju bra på olika sätt.

Försöker intala mig själv att det enda sättet att lyckas är att lyssna på mig själv. Man kan inte kopiera någon annan för att lyckas. Eller kanske kan man, men jag tvivlar på att det är rätt väg att gå. Varje historia behöver berättas på sitt sätt, och mina historier är mina egna och ingen annans.  Så jag tänker fortsätta att sluka böcker och fylla på mitt kunskapsförråd, föda nya idéer kring hur man kan berätta sin historia och öppna ögonen för alternativa vägar att gå. Och sedan tänker jag använda allt jag lärt mig till att berätta mina historier precis så som jag själv vill. På mitt eget sätt  🙂

image

Annonser

En våg av ångest

Igår kväll då jag stängt ned datorn och gick och lade mig slog ångesten till och jag fylldes av tvivel. Jag låg vaken med tankarna snurrande i huvudet och ont i magen och började undra om jag borde ge ut boken överhuvudtaget.

Jag börjar undra om den är bra nog, om läsarna kanske kommer rynka på näsan och inte gilla den, om den är för rörig och ofokuserad… Jag vet inte längre vad jag ska göra 😦

Ett alternativ skulle vara att trycka bara en liten upplaga till familj, vänner och bekanta. Men oavsett hur jag skulle trycka den skulle jag anlita en redaktör först, och det kanske är just det som behövs för att jag ska känna mig säker på den. Och då kanske jag skulle ångra mig och vilja ha en större upplaga.

Förstör jag för mig själv om jag ger ut en bok som inte går hem? Försvårar det för mig i framtiden?

Jag vet varken ut eller in längre… Kanske är jag bara trött på texten efter alla vändor. Ska försöka läsa igenom med så öppna ögon som jag kan och försöka fatta ett beslut. Önskar att någon kunde tala om för mig vad det rätta beslutet är bara…

Tvivel och krav

För lite drygt två år sedan började jag skriva på allvar. Novellskrivandet togs upp som ett steg på vägen att bli publicerad och i början reflekterade jag inte så mycket över vad jag skrev. Jag skrev det jag trodde skulle passa på det ena stället eller det andra, och när jag till slut fick ja lite här och där så reflekterade jag inte så mycket över det jag skrivit. Jag tänkte att om de tackar ja så är det väl bra nog, det är väl upp till dem att bestämma. Bara jag fick något publicerat var jag nöjd.

Det där har ändrats betydligt med tiden.

Jag känner att mina krav på mig själv har ökat väldigt. Jag gör självklart alltid mitt bästa för att prestera efter bästa förmåga, men börjar mer och mer rannsaka mitt skrivande. Finns det någon mening med det jag skrivit? Hur passar det in med övriga noveller i antologin? Är det alldeles för ytligt och obetydligt? Och jag börjar i vissa fall bli nervös inför antlogisläpp och undra om det var rätt av mig att vara med. Blir rädd att jag inte ska passa in. Att jag blivit uttagen att vara med känns inte längre tillräckligt för att jag ska känna att det är rätt. Lite grann som att ju mer jag skriver, och ju mer jag lär mig, desto mer osäker blir jag på att det jag gör är bra…

Jag vet att tvivlandet på den egna förmågan hör till skrivandet och jag tror det bottnar i att det blivit väldigt mycket noveller för mig den senaste tiden. Många olika inriktningar och i bland stor press på deadline och att komma fram till en idé. Förhoppningsvis kommer jag nu när jag lägger novellerna lite åt sidan kunna fokusera på mer vem jag vill vara som författare. Vad vill jag skapa? Vad vill jag få fram? Ser verkligen fram emot den här tiden, bara att koppla bort författargruppen på Facebook har gjort underverk. Känner inte alls samma press längre utan gör det jag känner för när jag känner för det. Precis som det ska vara.

Kan ni känna igen er i de här tankarna?

image

Just hanging

Ångest

Jag har hamnat i min första stora svacka… Häromdagen var jag fast besluten om att ge upp på mitt romanmanus. Tyckte det jag skrivit var skit. Vet att jag måste göra en del stora ändringar för att få till en intressant vinkling på historien men har ingen aning om var jag ska börja.

Jag skrev ett nytt första kapitel som jag blev riktigt nöjd med. Ett sådant kapitel som drar in läsaren direkt i handlingen utan att avslöja vad som har hänt. Som får en att vilja läsa vidare just för att få veta. Skulle sedan fortsätta redigera och skriva om, men hade ingen aning om hur jag skulle göra. Läste lite i mitt manus och kände att det inte alls var som jag vill ha det. Uppgiften känns plötsligt enorm. Jag skickade ett sms till min svägerska som läst manuset och skrev att jag nog får ge upp. Trots att jag lagt ned åtta månader på det här kommer jag inte längre. Jag kan inte få ihop det. Ser inte hur det kan bli bra. Undrade om jag fick pitcha en ny idé för henne som jag kan börja på i stället. Hon skickade ett kort svar tillbaka. ”Nej! Ta en paus och håll ut!” Det gav mig i åtminstone en gnutta hopp. Jag ska göra ett försök. Göra det bästa jag kan av manuset, för jag vill ju egentligen inte ge upp!

Har satt mig med ett block och ska tänka igenom vad jag egentligen vill med romanen. Vad vill jag berätta? Varför? Har skrivit en utvecklingsplan för varje karaktär. Vad har hänt i det förflutna, hur påverkar det händelseförloppet? Varför gör de som de gör? Stora frågor som jag borde ha tänkt igenom bättre för länge sedan. Men jag har precis insett två saker:

1. Skriva en bok är inte så svårt om man bara har lite fantasi och är beredd att lägga ned tiden det tar. Men, skriva en bra bok? Skitsvårt!

2. Skriva en bra bok tar tid. Lång tid. Och kräver mycket redigering och mycket grubblande.

Jag har ofta väldigt dåligt tålamod när jag vill något. Vill att allt ska hända nu, på en gång. Inser nu att jag måste släppa det när det gäller min roman. Det måste få ta den tid det tar. Kanske hinner jag inte skicka in till förlag i höst. Men vad gör det? Jag vill väl ändå inte skicka in något som jag inte tycker är bra? Något som jag inte kan stå för?

Ska nu tänka, tänka, tänka ordentligt på hur jag ska lägga upp historien. Vilka kapitel som ska strykas, vilka som ska skrivas om. Så får vi se när jag blir klar. Och vad det blir av det. Ingen press.