För ganska precis ett år sedan skaffade vi ny katt, ett år efter att vår älskade Wilma försvunnit. Redan från början var jag inne på att jag kanske skulle ta två katter. Men av olika anledningar valde vi till sist att bara ta en kattunge. Men det den där längtan har aldrig riktigt försvunnit… Jag har regelbundet surfat in på Blocket och tittat på kattungar som varit till salu och drömt om en katt till. I somras var vi till och med och tittade på kattungar men tackade till sist nej då det inte kändes rätt i magen.
Tills nu… Då min arbetskamrat berättar att hon har kattungar hemma. Det var som om det var ödet som talade om för mig att det var den här kattungen som var menad för mig. (Man kan ju läsa in ganska mycket i ödet om man bara vill… 🙂 ) Så nu har vi varit och tittat på den här lilla ulltussen två gånger. Ännu återstår en månad innan hon får flytta hem till oss, och vi längtar. Vi får trösta oss med att hon bor nära och att vi är välkomna att hälsa på 🙂
Igår hade jag tänkt dra igång med nya romanprojektet men hade så fruktansvärt ont i huvudet. Idag är jag ledig, så nu ska jag passa på att se över min synopsis och komplettera med lite nya fakta som jag kommit på i väntan på att fortsätta. Ska även plantera in en ny bihandling som kom över mig som en skänk från ovan. Sedan ska jag nog ta de där första stapplande stegen ikväll… 🙂