Släkten är bäst

Har jag berättat att min älskade svägerska jobbar på Akademibokhandeln? Det gör hon. Och det är toppen 🙂 Vi diskuterade läsning häromveckan och jag listade alla böcker som jag tänkte beställa, vilket visade sig vara ganska bra att göra med just henne innan man beställer dem. Jag har nämligen fått låna ett gäng böcker av henne som hon redan hade som läsexemplar. Så nu har jag spännande läsning igen. Jag har verkligen haft en bra läsperiod ett tag nu och slukat böcker, så det behövdes lite påfyllning.

Någon som läst dessa?

Skrivandet går också bra. Jag älskar verkligen att skriva! Ibland kan det kännas motigt att gå och sätta sig när man är trött och hellre bara vill ligga på soffan och slappa. men jag har aldrig ångrat ett skrivpass. Så fort jag sätter mig så försvinner jag in i mina påhittade världar och relationer och älskar att skapa berättelser. Jag hoppas innerligt att den här känslan och kärleken till skrivandet ska hålla i sig hela livet, och att det så klart någon gång ger utdelning i form av publicering 🙂

Nu är det grova råmanuset klart! Jag ska skriva ut det och läsa igenom det för att hitta luckor och se var jag behöver komplettera med fler kapitel, för det är jag ganska säker på att jag kommer göra. Jag tänker att jag gör dessa kompletteringar på en gång och sedan får manuset vila några veckor medan jag pysslar med annat 🙂

Hur går det för er med skrivandet? Är det full fart framåt eller viloperiod?

Hjärtproblem och barndomsminnen

Är det någon som behöver research kring hur det känns att få en hjärtinfarkt? I så fall rekommenderar jag starkt att ni spelar Ali Baba och kamelen. Ett illasinnat tortyrredskap som garanterat ger hjärtproblem om man inte redan har det… 🙂 Idag är jag ledig och det verkar ha blivit tradition att spela sällskapsspel med sonen, så det har vi ägnat oss åt. Är en underbart vacker höstdag här så vi ska nog ta en vända ut strax och njuta av solen när den visar sig.

Förra veckan såg jag en bild av ett omslag till en Virginia Andrews bok på instagram och massor av känslor vällde upp inom mig. När jag var liten köpte min mormor alla Virginias böcker och jag fick låna dem av henne. Tror att det här var när jag gick på mellanstadiet och jag blev så förtrollad av böckerna som ofta handlade om tjejer med fattig och eländig uppväxt som efter att deras föräldrar dött i någon tragisk olycka fick flytta in oss enormt rika och otroligt elaka släktingar där de blev förälskade i någon de absolut inte fick vara tillsammans med. När min mormor dog fick jag alla hennes böcker men tog aldrig med mig dem när jag flyttade hemifrån. Så när jag var hemma i Gävle i helgen bestämde jag mig för att leta efter dem och hade turen att hitta dem prydligt nedpackade i en kartong i en garderob. Så nu står de uppställda i bokhyllan i mitt skrivrum/kontor. Vet inte om jag vågar läsa om dem, kan tänka mig att känslan inte blir densamma så många år senare, men jag kan titta på dem och minnas. Och kanske läser jag någon igen 🙂

Är det någon mer som försjunkit i Virginias böcker som ung? Eller fanns det någon annan författare eller serie som ni minns med värme?

Välkommen måndag!

Måndag och ny vecka! Det blev några dagars blogg och skrivpaus för mig. Behövs ibland. I stället har vi i helgen firat inte mindre än tre födelsedagsbarn. Startade i Gävle på fredagen hos min mamma för att sedan bege oss till Stockholm på lördagen där vi firade min mans syster och systerdotter. Och inte kan man väl lämna söndagen obokad en helg som denna? Nej då. Jag drog till med att åka på ett aloe vera party på söndagen också. Kanske inte riktigt min grej, men trevligt att fika och lyssna på presentationen 🙂

Nu är det slut på vilandet! Råmanuset ska skrivas klart den här veckan. Jag har nu ikväll skrivit ett kapitel och har sedan tre kapitel kvar att skriva. Så det är nära. Sedan ska jag grunna lite på några detaljer och förtydliganden som jag ska passa på att peta in nu när manuset fortfarande är ganska kort för att sedan låta manuset vila ett tag. Trots att jag missat bokmässan har jag sett så många statusuppdateringar att jag nästan känner att jag varit där 🙂 och nu är jag så inspirerad av alla som lyckats med sina böcker och taggad att nå dit själv. Så det är bara att sätta fart på verkstaden! Nästa år får det nog faktiskt bli ett besök till mässan igen…

Vackra födelsedagsrosor

Vad är väl en bal på slottet…

Nu är bokmässan i full gång och jag är inte där. Med facit i hand känns det som ett klokt beslut då hela helgen är galet fullbokad. Men jag kan inte undgå att känna ett sting av avundsjuka när jag ser alla statusuppdateringar på Facebook och Instagram. Jag vill ju också vara där! Mingla runt och köpa böcker… Ja, ja. Det får bli nästa år igen. Då är jag även småsugen(eller ganska jättesugen) på att åka på Crimetime Gotland. Vi får se vad tiden räcker till, och hur mycket ledigt jag lyckas få.

Befinner ni er på bokmässan i år?

Idag har jag fått glädjande besked som lyser upp lite i det murriga höstmörkret. Kommer ni ihåg Popup Publishings novelltävling till den kommande antologin På denna grund vi bygga? Min novell har blivit uttagen att vara med! 🙂 Tror det kommer bli ett spännande projekt. 22 noveller där ett gammalt hus med ett mörkt förflutet är den centrala delen i alla noveller. Ser fram emot att se slutresultatet.

Någon mer som skickat in bidrag och blivit uttagen att vara med?

Här ser ni alla uttagna bidrag, än så länge är bara titlarna listade. Min heter Välkommen åter.

Så nära, men ändå så oändligt långt borta…

Så kom den till sist. Refuseringen jag inte ville ha.

I slutet av januari skickade jag in mitt manus till några av de större förlagen. Efter fyra veckor fick jag ett mail från ett förlag som berättade att de läste med stort intresse men behövde mer tid på sig. De undrade om jag skickat till fler förlag och ville att jag skulle ta kontakt med dem om något annat förlag hörde av sig till mig. Förlaget var Norstedts.

Jag kan ärligt säga att de där två veckorna som jag gick och väntade var de längsta i mitt liv. Till sist kom mailet som innan jag ens läste bekräftade att det inte var ett ja. Dock tyckte de att manuset hade många kvaliteter och de gillade handlingen. Det som inte räckte ända fram var karaktärerna som behövde fördjupas. Ett par av de var för shablonmässiga och behövde göras mindre övertydliga. Det var ungefär det jag hade att gå på, inte så mycket alltså. Men de ville gärna läsa igen om jag valde att arbeta igenom manuset. Vilket jag gjorde.

Jag skrev om hela manuset från början till slut, det ökade med ca 20 tusen ord och jag utvecklade min andra huvudkaraktärs mål och konflikter. Skickade även manuset till lektör på nytt och gick igenom det en vända till. Efter fem månaders arbete skickade jag tillbaka manuset till Norstedts och har nu gått och väntat sex veckor på svar igen. Idag kom det. Ett mail. Manuset håller fortfarande inte för utgivning. Karaktärerna är för svagt tecknade. På sätt och vis känns det skönt att äntligen få veta och kunna släppa det och sluta hoppas. Samtidigt känner jag mig idag fruktansvärt tom. Det här är det första manuset jag skrivit och skickat in, och självklart kan allt inte gå så lätt som jag hade hoppats. Min framtid hänger inte på just det här förlaget, eller just det här manuset. Även om det känns trist att ha varit där och gjort någon lite intresserad men inte lyckats hålla hela vägen.

Jag känner att man vid sådana här tillfällen får välja. Vill jag ge upp, eller vill jag ta till mig det som inte håller och arbeta ännu hårdare på det? Jag väljer självklart det senare alternativet. Jag är långt ifrån redo att ge upp, jag har så mycket mer att ge. Så mycket mer att lära.Och än har jag inte gett upp på det här manuset heller. Vi får se vad framtiden har att ge.

Men ikväll väljer jag att gräva ned mig under en filt i soffan och sörja det som inte blev. Tröstätande på en stor äpplepaj. I morgon blir det nya tag, och nya mål 🙂

En stor dos socker för att döva smärtan

Hårt arbete

Från 60-årsgalej till hårt kroppsarbete! Idag har vi efter frukosten kört hem tre lass med ved. Alltså tre fulla släpkärror. Lastat på tre kärror, för att sedan bära in allt i förrådet. Tre gånger… Svettigt! Nu är nog värmen i vintern säkrad. Mer går i alla fall inte in i förrådet. Som belöning för slitet unnade vi oss själva korvgrillning med många, många marshmallows till lunch.

Resten av dagen har mest ägnats åt vilande. Jag fick ett litet infall och handskrev två A4 till en inledning av ungdomsromanen som jag går och klurar på. Satte mig också en stund nu på kvällen och skrev ett kapitel på vuxenromanen. Nu återstår sex kapitel av det här ytterst grova råmanuset, och det räknar jag med att hinna med den kommande veckan. Sedan ska jag skriva ut allt och läsa igenom för att täppa igen alla logiska luckor och komplettera det som behövs för att sedan gå igenom allt från början igen… Efter några veckors paus så klart 😉

Nu blir det film och chips med maken, ett bra avslut på veckan!

Pay the ghost med Nicholas Cage blir det ikväll. Aldrig hört talas om tidigare, någon som sett?

On the go

Jobbade ganska sent igår och kickstartade helgen med att ta med mat hem från kinarestaurangen, som sedan avnjöts med ett glas vin i uterummet med regnet smattrande mot rutorna. Supergott och så mysigt att sitta där i skymningen med tända ljus.

Känner ni igen er i det här scenariot: Jag går på jobbet och funderar på en av mina romanidéer, som jag gör mest hela dagarna varje dag, och får en suverän idé till en inre dialog som på ett fyndigt sätt väldigt tydligt beskriver vem huvudkaraktären är som person. Lysande. Blir jätteglad och tänker att det här kan jag ha med ganska omgående i första kapitlet.

Skriver jag ned idén?
Nej.
Kommer jag ihåg idén efter dagens slut?
Nej.

Jag blir tokig på mig själv! Att jag aldrig lär mig. En del säger att om idén är bra så glömmer man den inte, men det stämmer verkligen inte på mig. Jag måste skriva ned allt. För drygt ett år sedan inhandlade jag en liten anteckningsbok för just det här syftet, men den har legat där på skrivbordet i princip oanvänd. När jag någon dag senare fick en idé om ett beteende som var ganska talande för vem en annan karaktär i mitt påbörjade manus är så sprang jag genast och hämtade den där lilla tomma boken och krafsade ned den för att lägga till det senare i manuset. Nu får den där boken följa mig var jag än går. Ligger i tryggt förvar i min handväska.

Hur håller ni ordning på era idéer? Kan ni hålla allt i huvudet?

Nu ska jag strax åka iväg och jobba. Efter jobbet väntar mathandling, snabbdusch och sedan sextioårsfest! Önskar er en trevlig lördag 🙂

Väder att skriva

Ledig dag idag, men det har tyvärr varit ett riktigt ruskväder här. Blåst och stundvis ösregn. Så det var ju väldigt passande när det knackade på dörren och jag fick min leverans av ljus från ljuspartyt. Ett par doftljus och några doftpinnar till badrummet. Så nu doftar det ljuvligt här hemma av snow berries och jag har vackra ljus att tända då mörkret faller.

Tro det eller ej, men jag har faktiskt fått en del skrivet trots att jag var hemma med sonen. Det ruskiga vädret ledde till att vi har stannat inne och pysslat och jag har lyckats klämma in två kortare skrivpass som gjort att mitt manus ökat med 3000 ord. Känner mig väldigt nöjd med det och har därför tagit kvällen ledig från skrivande. Jag märker att det här råmanuset kommer att bli ganska kort. Jag skriver ganska snabbt och kortfattat, mest för att få ihop historien och se att allt faller på plats. Nästa utkast kommer jag att bygga på allt: miljö, gestaltning, inre dialog, karaktärer. Jag gissar att det här första utkastet kommer att landa på ca 40 tusen ord, och att jag med andra utkastet kommer att dubbla det till 80 tusen ord. Känns rimligt med tanke på hur texten ser ut just nu. Ligger just nu på 27 tusen ord, så det börjar närma sig upplösningen av handlingen 🙂

Eftermiddagen spenderades med En saga om tidens väsen och en kopp varm choklad med grädde 🙂

Tänk din väg till toppen

För en tid sedan läste jag ett tips någonstans. Minns inte alls var det det var, och minns inte exakt hur det löd. Men det gick i princip ut på att man skulle föreställa sig vad man ville skulle sägas om det man skrivit. Om du tänker dig någon som läst en bok de älskar och med en mening sammanfattar det fantastiska i boken, vad vill du att de ska säga om din bok? Se sedan till att hålla fast vid den känslan när du skriver.

Jag fick lite av en aha-upplevelse kring det här idag. Jag har fått en idé till en ungdomsroman som jag har tänkt att jag ska börja på när första utkastet till den andra vuxenromanen är klart. Jag satt i bilen idag och började fantisera om att den här ungdomsromanen skulle bli en stor succé, det är väl alltid drömmen eller? 😉 Och helt utan att tänka på det började jag fundera över vilka omdömen jag skulle vilja att den fick när den blev en sådan storslagen succé, och insåg i och med detta vad själva kärnan i berättelsen faktiskt är. Och jag antar att det är det här man kan säga är temat.

Man pratar mycket om berättelsens tema och hur viktigt det är att man har ett genomgående tema. Själv har jag nog haft lite svårt att identifiera ett tema i det jag skriver, vilket i sig kanske har varit ett problem. Men nu slog det mig bara som en blixt från klar himmel vad den här berättelsens tema var, och jag förstår lite mer vad det innebär. Skön känsla när saker och ting klarnar 🙂 Om jag sedan lyckas ihop en berättelse som matchar de här fantastiska omdömena som min hjärna redan skapat är en annan femma.

Funderar ni mycket kring berättelsens genomgående tema när ni skriver?

Uppsala stadsbibliotek

Ikväll har ni chansen att lyssna på ett gäng trevliga författare på Uppsala stadsbibliotek kl 18! De medverkar alla i #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek men pratar även om sitt skrivande i stort. Det var meningen att jag skulle vara med på detta, men tyvärr blev det en schemamiss och ett inplanerat möte som gjorde att jag inte kunde delta… 😦 Hemskt tråkigt, men så är det tyvärr med det jobbet jag har. Man kan aldrig veta i förväg hur jobbsituationen kommer att se ut, och schemat är under ständig förändring.

Men alla ni andra som slipper personalmöten ikväll: pallra er iväg till Uppsala stadsbibliotek för en trevlig kväll! 😉