”När kommer nästa bok då?”

Det finns några frågor här i livet som man inte alltid vill få.

Är du gravid? Väldigt jobbig fråga om man inte är det eller inte vill avslöja graviditeten. När man väl fått barn brukar det inte dröja länge innan man får frågan om när nästa barn kommer. Själv är man utmattad av konstant sömnbrist och har inte ens börjat tänka i banorna att man skulle vilja öka på utmattningen med ett barn till. Efter andra barnet fortsätter frågan komma för efter två pojkar måste vi ju vilja ha en tjej också… Nej.

Och nu frågan om när nästa bok kommer. Missförstå mig inte. Jag är jätteglad att mina böcker blir lästa, jag är otroligt glad att människor intresserar sig för mitt skrivande och hur det går och väntar på nästa bok. Men när man själv inte har något svar på frågan blir den efter efter en si så där tjugo gånger aningen jobbig.

Som ni kanske märkt är den här bloggen minst sagt åsidosatt sedan en tid tillbaka. Det beror till viss del på att tiden inte räcker till, men det beror till stor del på att jag fått ett stort bakslag kan man säga. Från att i början av 2017 varit på topp, överlycklig över bokkontrakt med ett traditionellt förlag, salig över att ha skrivit avtal med en agentur, så är jag nu tillbaka på ruta ett.

Jag står utan förlag.

Jag har ett färdigskrivet manus men har ingen aning när det kommer ut som bok och vilken form. Om det ens kommer ut. För närvarande söker jag nytt förlag att samarbeta med. Manuset har varit ute på en vända till förlag och jag håller nu på och arbetar om stora delar av det för att sedan skicka tillbaka till två förlag som visat intresse. Den alltid återkommande känslan av att vilja ge upp har åter pockat på min uppmärksamhet men jag har nu landat hyfsat i situationen och försöker göra det bästa av den.

För att ge upp finns inte på kartan.

Så det är där jag befinner mig just nu. Omarbetningen flyter ändå på hyfsat, jag försöker blicka framåt och vet att faller den här idén har jag många fler på tur. Någonstans finns förlaget för mig.

Håll tummarna för mig att vi hittar varandra snart.

Semester

Djupt in i semestern har energinivån sjunkit långt, långt under vad som kan anses vara kreativt. Skrivandet känns just nu väldigt långt borta och jag vet att det kommer att vara svårt att komma igång igen. Trots det har jag börjat skriva på första kapitlet till nästa idé då jag inte riktigt kunde hålla mig längre. Men sedan tog det stopp.

Jag kan ju verkligen inte klaga på semestervädret och med en vecka på Cypern har jag dessutom fått mer sol än jag hoppats på. Sol, bad, god mat och goda drinkar. Efter en campingresa ned i södra Sverige lunkar vi mest runt hemma nu och den där gnagande ångesten över att semestern är slut om en vecka börjar bli starkare.

När det oundvikliga ändå sker och semestern är slut har jag ändå tänkt ta tag i skrivandet i liten skala. Har fått en del feedback på mitt manus som sätter igång tankarna på hur jag kan vässa det till att bli bättre och det finns en del att jobba med. Samtidigt växer nya manuset fram mer och mer i huvudet och jag börjar få en alltmer tydlig bild av vad det är för historia jag vill berätta. Men en sak i taget. Och än har jag sju lediga dagar kvar som jag kan ägna åt att beta av högen med påbörjade böcker…

Fyra av dem har jag nu slukat på några dagar, vi får se hur många fler jag hinner med 🙂

Vad läser ni i sommar?

Valmöjligheter

Förra veckan var det sportlov här i trakterna där jag bor. Jag tog tillfället i akt och tog ledigt från manuset en vecka för att få tänka lite på annat. Några dagar fick jag ledigt och en av dem spenderades i Kungsberget i bitande kyla där vi åkte skidor för glatta livet från klockan tio på förmiddagen till klockan sex på kvällen. Har nog aldrig tidigare haft så ont i mina knän som efter den dagen…

I stället för att redigera fick jag passande nog lägga tiden på att öva in ett föredrag då jag i tisdags var inbokad för en författarkväll på biblioteket i Gimo. Det blev en väldigt trevlig kväll med ett tiotal besökare som vågat sig dit trots snökaos och låga temperaturer. Extra roligt att ett par av besökarna själva var sugna på att skriva och hade många bra frågor och funderingar.

För en författare måste det värsta som finns vara när idéerna sinar, därför blir jag så otroligt glad när idéer dyker upp. Jag har börjat skissa på en synopsis till min fjärde idé, och häromkvällen började bitar falla på plats till min femte idé. Så nu blir jag väldigt sugen på att börja skissa mer på den också och börjar ärligt talat undra vilken av dem jag vill skriva först. Men jag tror att jag ska hålla på turordningen ändå 🙂 Så roligt ändå att se hur karaktärer börjar ta form i huvudet utan att jag egentligen försöker och jag ser de här personerna och deras personligheter så tydligt redan nu. Ska bli spännande att se vad de hamnar i.

Dessutom börjar jag få tydligare tankar kring tema och röd tråd till idén till min ungdomsroman som jag gått och burit på. Så planen är som så att jag ska försöka få till synopsis till idé nummer fyra och förhoppningsvis ungdomsromanen under våren och sommaren. Sedan hoppas jag på att kunna skriva TVÅ råmanus under hösten. Inte alls omöjligt om jag får till två bra och genomtänkta synopsis, men det återstår att se om ork och tankeverksamhet räcker till två manus samtidigt 🙂

För övrigt får det verkligen ta och vända nu och bli vår… Det har vräkt ned snö här och temperaturen har legat på drygt tio minus varenda dag och jag börjar bli så trött på att frysa hela tiden.

Hur har ni klarat er i snökaoset?

Nytt år, nya tag

Hej på er!

Jag har inte helt gått under jorden, bara tagit en välbehövlig vilopaus. Det är först nu jag insett hur pass hårt jag jobbat den här hösten. Efter sommaren någonstans i mitten av hösten blev jag klar med andra versionen av mitt manus och strax efter det påbörjade jag en ny omskrivning och skrev i rask takt om alltsammans från början till slut lagom till jul. Mitt i allt detta har jag även gjort biblioteksbesök, skolbesök och signeringar så det är inte konstigt att jag var helt slut när julen närmade sig. Det har varit otroligt skönt att under några veckor släppa allt och inte göra något annat än att existera och kanske läsa lite. Förutom besök av en fransk dessertkock som lagat boeuf bourguignon, creme brulee och maränger har vi även hunnit med en liten skidresa där barnen fått prova alpina skidor för första gången.

Men nu börjar ett nytt år och jag är peppad att få manuset i form!

Under julen har jag fått tillbaka feedback från två av tre av mina eminenta testläsare och jag har åtgärdat de flesta av kommentarerna. Några större kommentarer har jag rett ut med hjälp av experter och ska rätta till. Utöver det bubblar huvudet av tankar på manuset som jag inte riktigt kan släppa nu. Jag har ständigt penna och papper till hands för att skriva ned ändringar och frågeställningar som dyker upp och har identifierat fyra stora områden som kräver grundlig fördjupning. Dessa områden ska få en varsin skrivdag för att jag riktigt ska kunna grotta ned mig och jag ser verkligen fram emot det!

Kanske börjar jag äntligen lära mig att gilla redigering…? 😉

Önskar er alla god fortsättning på det nya skrivåret 2018!

Research

Mina damer och herrar, vi har ett råmanus. En dag före utsatt datum har jag idag skickat iväg mitt manus till testläsare. Det nådde inte 80 tusen ord som planerat utan 68 tusen ord, men det kommer förmodligen landa runt 80 tusen när jag redigerat färdigt och fördjupat karaktärer och miljö. Självklart upptäckte jag så snart jag skickat iväg det ett fel som jag önskar att jag rättat till, och började grubbla på en del frågeställningar som jag kanske borde löst innan. Men det är inte meningen att det ska vara perfekt, det är nu jag behöver input och hjälp för att ta mig vidare på rätt väg.

Så skönt! Nu ska jag ta skrivledigt över jul och bara ta det lugnt och läsa ikapp.

Är inte skrivandet en fantastiskt spännande resa? Jag har mycket kvar att lära och tror inte att man någonsin blir fullärd, jag märker att för varje del av skrivandet som jag tycker att jag börjar få grepp om så dyker det upp ett nytt område som jag inte reflekterat över tidigare. Men det är ju det som är så roligt, att hela tiden få utvecklas och bli bättre. Man brukar ju prata om att gräva där man står i början, att skriva om situationer och saker som man känner till. Nu när jag känner att jag fått bättre kläm på hur jag bygger upp och skriver en berättelse börjar jag känna ett behov av ett steg fram ifrån det där. I stället för att gräva i min egen trädgård vill jag gå över till grannen och se vad som finns i hans rabatt.

Med mitt nya manus har jag flera delar som kräver research, något jag varit lite svalt inställd till tidigare pga att jag gjort en del kontaktförsök som inte fått mycket till respons. Men nu var det tvunget och jag är överväldigad över hur otroligt hjälpsamma somliga är med sina erfarenheter och kunskaper. I torsdags var jag på ett researchbesök som jag nämnde tidigare och det var på den rättspsykiatriska anstalten Helix i Huddinge där jag fick möjligheten att ställa relevanta frågor och se hur det ser ut.

Det är så otroligt inspirerande att få ta del av en annan värld än den man är van vid och få hjälp att uppleva något nytt som man kan förmedla till läsare. Från att varit lite avigt inställd till research känner jag nu att jag vill göra MASSOR med research i framtiden och börjar redan fundera på vad jag kan lära mig om till nästa manus 🙂 Jag har också tagit hjälp med en del närstridsfrågor inom självförsvarssystemet Krav Maga. Där har jag också ganska oväntat fått otroligt uttömmande detaljerade svar på träningsteknik och försvarsteknik. Väntar även på svar på en del frågor om familjerätt.

Gör ni mycket research i ert skrivande?

Julen närmar sig med stormsteg och nästa vecka ser jag fram emot två helt skrivlediga dagar mitt i veckan, även om jag inte vet riktigt vad jag ska syssla med då efter att ha slitit ganska hårt hela hösten. Sova kanske…

Hur har ni det inför jul? Fullt upp eller börjar det sakta ned inför ledigheten?

 

Jullängtan

Så har vi redan gått in i december månad. Galet! Bloggen är väldigt eftersatt men det beror på att jag slitit väldigt hårt med att få mitt råmanus färdigt. Jag har nu skrivit ca 55 tusen ord på omskrivningen och inser att jag den här vändan kommer stanna på runt 70 tusen, inte 80. Sedan finns det utrymme att brodera ut en del. Förutom skrivandet har jag också en del signeringar inbokade framöver och var i lördags i Valbo för att signera min bok. På fredag signerar jag Efter Emma på Akademibokhandeln i Åkersberga under deras White Friday! Jag finns på plats kl 20-22. Kom gärna förbi om ni är i krokarna 🙂

70 tusen innebär att jag nu börjar närma mig målet och min deadline 15 december är i högsta grad levande. Eventuellt finns t o m en förhoppning om att bli klar med själva omskrivningen lite tidigare ändå och på så sätt få lite tid över att piffa och putsa lite innan jag skickar manuset till testläsare. Vi får se, nu på torsdag går en hel skrivdag bort då jag ska åka på ett väldigt, väldigt intressant research-möte. Otroligt intressant! Berättar mer om det senare 😉

Tills dess återstår skrivdagar, skrivkvällar och skrivmorgnar för att få detta klart så långt jag kan för stunden. Och efter det hägrar ett otroligt skönt jullov(nåja, en del jobb blir det också) där jag ska släppa alla måsten och bara ta det lugnt, och läsa! Har flera böcker påbörjade här hemma och en enorm hög med böcker som väntar på att bli lästa. Dessutom kom det idag hem två ytterligare kandidater till den högen som jag faktiskt inte kunde hålla mig ifrån utan började läsa på en gång…

Drygt en vecka kvar till deadline… Kämpa!

Handstil

Jag jobbar deltid för att dels så klart få mer tid med mina barn, men även för att kunna få mer tid till skrivandet. Men när man jobbar deltid med lediga dagar i veckorna blir det lätt en hel del annat som ska hinnas med också. Somliga ärenden måste helt enkelt bokas in när tiden finns. Idag var en sådan dag och jag fick slita mig från datorn och åka till veterinären med vovven. Ett besök som resulterade i antibiotika och krage, vilket hunden inte är särskilt nöjd med. Det har krockats med diverse möbler här hemma under eftermiddagen och dricka vatten är en utmaning…

Lite redigering har jag ändå hunnit med och jag har suttit med min anteckningsbok och fört in ändringar. Börjar känna att jag lyckats peta in det jag tänkt nu. Det är ett tips när allt känns trögt och svårt, att i stället för att stirra på textmassan på skärmen släppa loss med pennan i ett block.

Jag köper en stort block för varje manus. Då jag är en planerande människa blir det en hel del listor över nästa steg i skrivandet, men också en hel del annat. Jag använder gärna blocket för att skriva fördjupningar i bakgrund och karaktärsdrag för att sedan pytsa ut det, tycker att det blir ett friare sätt att skriva som lättare släpper loss kreativiteten och tankarna. Jag skriver ned nya scener som dyker upp och formuleringar som plötsligt kan dyka upp i huvudet. Blocket är ju också lättare att bära med sig för att jobba vidare när andan faller på 🙂

Hur skriver ni bäst? För hand eller på datorn?

Sorterar intryck och blickar framåt

Så var det Bokmässa i helgen! Jag var där torsdag till söndag och har nu landat hemma igen efter fyra väldigt intensiva, välfyllda dagar. Tanken var att jag skulle gå och lyssna på en del andra författare. Det blev inte av. Jag spenderade större delen av tiden i montern med min bok och tiden flög iväg. Hade också planer på att köpa med mig massor av böcker hem. De planerna grusades också då jag insåg att väskan jag tagit med mig i princip var fullpackad redan från början. Lite böcker blev det ändå, men bara tre av dem rymdes i väskan. Resten fick jag släpa hem i en kasse 🙂

Men det har varit en väldigt trevlig och inspirerande mässa, full av möten med läsare, bokbloggare, författarkollegor. Det är så roligt att få vistas i den där miljön som är fylld av böcker och människor som älskar dem. Jag har sugit åt mig inspiration av andra mer erfarna författare, ätit trevliga middagar med författare och förlag, minglat runt i montermingel både torsdag och fredag efter mässans stängning. Det har verkligen varit toppen även om man blir extremt utmattad av att vistas bland så mycket människor och hela tiden vara omgiven av ett sorl med ganska hög ljudnivå. De fyra dagarna kändes definitivt i både kropp och huvud.

Glad och nöjd är jag nu peppad att arbeta vidare på mitt manus under hösten. Kämpar på här hemma idag men känner att startsträckan är lång efter att ha haft ett uppehåll. Positiv som man är tog jag ju med ett block till mässan med tanken att jag skulle förbereda en hel del inför redigeringen, men jag har inte öppnat blocket en enda gång… Det har inte funnits varken tid eller ork! Så nu är det nya tag som gäller för att komma vidare 🙂

Bjuder på lite bilder från årets mässa här nedan. Var ni där?

På plats i montern

Anders Tengner bjöd på pimpade hamburgare i Bokfabrikens monter

Författarmiddag på fredagen med ett härligt gäng

I väntan på mat

Samtal på monterscenen tillsammans Ingrid Elfberg

Birgitta Bergin, Christina Larsson, jag och Efter Emma 😉

Bokfabrikens montermingel på torsdagen med Anna Ihrén

Samtal på monterscenen på söndagen innan lååång resa hem igen…

X marks the spot

Idag hade jag min första riktiga skrivdag på otroligt länge. Det kändes så bra att kunna ägna mig åt skrivandet från kl 7.30 fram till kl 14.30. Det är ju en sådan oerhörd skillnad på att få ägna sig ostört åt skrivandet när man är som piggast jämfört med att skriva en timme på kvällen när ögonen går i kors och man nästan faller ihop över tangentbordet. Två koppar te och en hel del choklad gick åt, men när jag var klar och räknade efter så hade jag åstadkommit uppåt 6 tusen ord vilket jag är nöjd med.

Jag börjar närma mig ett slut på råmanuset nu, men en del återstår. Och när jag är klar väntar en väldans massa redigering, det kan jag ju tala om. Jag har ändå en klar bild av vad jag vill med berättelsen, men jag befinner mig alldeles för långt därifrån för tillfället… Till skillnad från hur jag arbetat förut har jag den här gången markerat texten med XXX och skrivit vidare när det uppstått luckor jag inte vet hur jag ska fylla. Frågor jag inte har svar på. Och jag har en känsla av ett det kommer ta sin lilla tid att lösa dessa XXX, för de är inte få… Dessutom har jag skapat ett dokument där jag i punktform skriver upp vad som behöver redigeras allteftersom jag kommer på det, just för att inte stanna upp och börja gräva i det där och då. Så när det här råmanuset någon gång blir färdigt behöver jag inte vara rädd för att bli sysslolös 🙂

Idag fick jag förresten en bild av skyltningen i den lokala bokhandeln här i Östhammar! Bästa plats i butiken 🙂

 

Prokrastinering…

Hur svårt ska det egentligen vara att ta sig för att göra något som man längtat efter att göra? Hela veckan har jag gått och väntat på kvällen då jag ska sätta mig ned, öppna dokumentet i datorn och fortsätta skriva. Men kvällen kommer aldrig. Igår öppnade jag faktiskt dokumentet, bara för att inse att kapitlet jag trodde att jag skrev sist inte alls var skrivet. De fick mig att stänga av datorn igen och skjuta på allt en dag till.

Facebook, Instagram, nyheterna. Så mycket det finns att göra när man egentligen borde göra något helt annat… Men det enda sättet att komma igång är att ta sig i kragen och faktiskt skriva något. Vad som helst. Och idag har jag faktiskt skrivit en och en halv sida, tro det eller ej. Det kärvar, det går trögt, men det kommer åtminstone ord. Och tar man sig bara över tröskeln tror jag att det snart börjar rulla på igen. Även om hela kapitlet inte blev skrivet som planerat. Mycket beror nog på skuldkänslor också. Jag vill inte skriva när barnen är vakna, och när de gått och lagt sig vill jag inte överge maken. Jag längtar efter mina skrivdagar men har så fruktansvärt mycket annat framöver som slukar tid, på alla plan i livet.

Men snart så. Då blir det tid även till att skriva.

En rolig sak som hände häromdagen var att jag fick se provöversättningen av Efter Emma. Så himla häftigt att få se sin egen text på engelska! Riktig engelska. Inte den knackiga sorten som jag själv skulle ha knappat ihop. Allt låter bättre på engelska, tycker ni inte? Eller vad sägs om det här:

A quivering sensation that started in her toes and raced through her body. Sticky fingers and motionless air, feet already hardened by warm tarmac and sharp stones.

Ska bli så spännande att se hur det går 🙂

Nej, nu ska jag stänga av datorn och … slötitta på en film. I morgon kanske jag skriver färdigt kapitlet 😉