Tvivel

Jag har den senaste tiden befunnit mig i en extrem svacka. När man skriver slås man förr eller senare av tvivlet på den egna förmågan, och det har slagit till hårt på mig. Jag har varit på väg att ge upp manuset men försöker påminna mig om att så har jag känt med båda mina tidigare manus också, och om jag bara håller ut så kommer det att vända. Ändå har det varit tungt när jag inte känner mig nöjd med det jag åstadkommit. Tycker heller inte att det går framåt i den takt som jag önskar.

Men jag är inte beredd att ge upp. Så jag har tänkt igenom varför jag känner som jag gör och försökt bena ut problemen. En stor orsak tror jag är att jag nu har släppt bok två år i rad, och på något sätt sätter jag press på mig själv att jag måste ha en bok färdig att ge ut nästa höst.

Det kommer inte att gå.

Med mina två första böcker är det viktigt att minnas att den första boken tog tre år från start till utgivning och att jag då arbetade parallellt på båda böcker en tid. Det har jag inte gjort den här gången i samma utsträckning och jag inser nu att jag behöver 1 1/2  år för att skriva färdigt ett manus. Det kräver tid att få allt att landa, att reda ut problem och hitta lösningar. Att inse vad det är man vill skriva. Så jag har släppt tanken på hösten 2018 och ser i stället en vår full av redigering framför mig för att få det här manuset så bra som jag kan.

Problem nummer två för mig är nog att jag tappat lite vad det är jag vill skriva. Jag har spunnit vidare på en idé som slutat med ett extremt spretigt manus. Nu har jag försökt bena ut vad det egentligen handlar om, vad jag vill få fram. Jag har skrivit ned vad jag tycker gör en bok bra och tänkt igenom hur jag ska få in det här i mitt manus. Och det har gjort att en ny gnista tänts.

Sammanfattat så har jag insett att jag behöver mer tid och jag har tänkt igenom vad det är jag vill uppnå, och det sammantaget har gjort att jag känner ny lust att färdigställa manuset och ett nytt hopp har tänts att det kan bli något av det. Och när det gäller hur fort jag tar mig framåt är det nog inte så illa som det känns. Mina tre skrivdagar förra veckan ökade manuset faktiskt med fem tusen ord, och idag har det ökat med drygt två tusen till. Så något händer i alla fall. Och när det gäller spretigheten tror jag att det löser sig lite av sig själv när jag snart börjar på mina andra omskrivning. Allt det här som idag känns spretigt är det som kommer bli en bra och fyllig backstory till allt. Det gäller bara att välja var och hur det ska visas.

Ett väldigt svamligt inlägg blev det här, men det har känts väldigt tungt en tid nu och jag behövde skriva av mig lite 🙂

Önskar er en trevlig dag! ❤

Annonser

Tre i rad

När man bestämmer sig för att gå ned ytterligare i arbetstid och minskar tiden med två timmar i veckan i snitt kan det här hända: Tre skrivdagar i rad den här veckan! Tisdag, onsdag, torsdag. Bortsett från ett morgonmöte på två timmar i morse. Hur bra är inte det?

När jag ändå var klädd och anständig och befann mig inne i ”stan” beslutade jag mig för att försöka mig på att skriva på ett kafé. Jag skriver i princip alltid hemma och har ofta massor av annat som drar och lockar och gör att det tar tid att komma igång. Men på ett kafé har jag inget internet på datorn, dessutom bär det emot att bara sitta där i tre timmar och stirra ut i tomma luften, så jag blir lite mer manad att faktiskt åstadkomma något. Och det gick faktiskt bra. Fick ihop ca tusen ord som jag stoppat in i manuset och som bygger ut min huvudkaraktärs bakgrund. Dessutom fick jag väldigt gott fika 🙂

I morgon ska jag förutom att fortsätta redigera göra ett besök på SPF´s onsdagskafé i Öregrund och prata om mitt skrivande och mina böcker. Och inte bara det, i morgon kväll håller Stadsbiblioteket i Gävle ett samtal med mig kl 19. Så det blir en fullspäckad dag! Torsdag fortsätter redigeringen och jag tror att jag börjar närma mig en andra omskrivning av manuset.

Kanske börjar jag närma mig ett slut… 🙂

Bokmässan

Har haft så fruktansvärt mycket i huvudet den senaste tiden att tiden inte riktigt räcker till. Redigeringen kryper långsamt framåt, och jag inser redan nu att det kommer att bli en omskrivning till. Jag fungerar så helt enkelt. Jag har haft så stort fokus att få berättelsen och händelseförloppet på plats att röst och ton inte funnits med i bakhuvudet. Och för mig blir det ett alldeles för stort jobb att få till det i en redan existerande text. Att sitta och radera, flytta, lägga till. Nej. Det går inte. Jag är en flödesskrivare, så jag vill hitta känslan och sedan bara låta orden flöda ur fingrarna.

Men innan jag kommer så långt så ska jag sätta allt in i minsta detalj är tanken. Det jag gör nu är att jag gräver ned mig i karaktärernas bakgrund, hittar händelserna i deras förflutna som har format dem, vad det är som driver dem i deras handlingar, vad de söker. Jag försöker hitta berättelsens tema och förstärker det, fyller ut med nya kapitel som fördjupar och utvecklar. Därefter blir det en genomgång av miljöer och karaktärers utseende och rörelsemönster m.m, innan jag sedan planerar att skriva om allt igen… 🙂

I morgon väntar en efterlängtad skrivdag och sedan packar jag ihop för att åka till Bokmässan. Datorn lämnar jag hemma men ett block får följa med för eventuella tankar och idéer som kan dyka upp kring manuset och redigeringen.

Kommer ni till Bokmässan? Vore roligt att ses i så fall 🙂 Mig hittar ni i Bokfabrikens monter B08:19

Torsdag kl 18-19 Bokfabrikens montermingel

Fredag kl 10.30 bloggfrukost

Lördag 15.30 samtal om onda kvinnor i den psykologiska spänningslitteraturen

Söndag 11.45 samtal + signering

Översikt

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge, länge sedan. Jag lade till rubriker i mitt dokument! Så enkelt, men så himla bra. Har läst tips om det tidigare men inte riktigt tagit det till mig, men igår tröttnade jag på att skrolla igenom texten på måfå i jakt på något stycke som jag inte mindes var det befann sig. Genom att ge varje kapitel en rubrik, där jag också skriver lite kort om vad kapitlet innehåller, så har jag nu en lista över alla kapitel vid sidan om dokumentet. Och med en enkel knapptryckning kan jag hoppa till just det kapitlet som jag vill titta närmare på. Fantastiskt! 🙂

Idag var då tanken att jag skulle börja gå igenom mina redigeringspunkter. Det blev en lista på två A4 när jag skrev ut den. Jag har ju inbillat mig själv att jag börjat gilla redigering, men upptäckte till min fasa att det bara var något jag trodde i min leda av att skriva om mitt råmanus… Det går väldigt trögt. Självklart ser jag fram emot att allt (helt magiskt) ska bli bättre, men jag sitter mest och bara stirrar på skärmen.

Tror att för mig fungerar det inte att sätta mig och tro att jag bara ska kunna prestera en massa i fyra timmar. Jag behöver planering och tydliga steg för att uppnå det jag har tänkt mig. Så jag har bestämt mig för att ägna resten av den här skrivdagen åt att skriva ned de viktigaste delarna att titta på nu, och skriva tydliga punkter(instruktioner) för exakt vad det är jag behöver göra i manuset. Så får det bli en uppgift för nästa skrivpass att utföra själva förändringarna.

Dessutom ska jag skriva ut hela manuset för en genomläsning för att få en bättre uppfattning om vad det egentligen är jag har skrivit… 🙂

Make it work!

Min supersnälla make har tillsammans med HP support fått igång mitt nätverkskort igen och jag kan äntligen använda internet på datorn igen! Tack och lov… ett problem mindre 🙂

Rubriken har jag en känsla av att det inte var länge sedan jag använde, men det är ett ständigt återkommande mantra. Idag har jag första skrivdagen av två i rad och jag känner mig lamslagen. Ända sedan boken släpptes har jag drabbats av en rejäl skrivsvacka och ett enormt tvivel. Jag tror att det beror på den här väntan på att se hur boken tas emot. Jag har sett den fladdra förbi i flödet på Instagram och det blir lite av en oro att inte veta hur den ska upplevas. Nu har de tre första omdömena varit väldigt fina, och det lugnar en del även om jag vet att alla inte kommer gilla boken. Ändå smyger en känsla av tvivel sig på. Kommer jag kunna skriva en bok igen?

Varför skriver jag överhuvudtaget?

Just nu är mitt nya manus en enda stor röra. Det spretar åt alla håll och kanter och jag vet inte om hela idén blir alldeles för otrolig för att sväljas av eventuella framtida läsare. Tankarna på att bara ge upp och radera skiten är stora. Men jag vet att jag haft samma tankar med mina två första manus och att det gäller att hålla ut och inte ge upp. Jag försöker påminna mig om att det inte är vad man berättar som spelar roll ,utan hur man berättar det. Ändå kan man ju inte låta sig själv rusa iväg som ett expresståg i helt fel riktning…

Jag har nu nästan fått ihop ett sammanhängande råmanus i alla fall. Det återstår enorma mängder redigering, vill jag påpeka. Och eventuellt en total omskrivning igen längre fram. Men jag har något att jobba vidare på. Och även om jag kanske kommer få tänka om när det gäller vissa saker så tror jag ändå att det finns något där i grunden. Så jag får helt enkelt ta det hela ett steg i taget, börja peta i redigeringen en punkt i taget och skriva upp de stora frågetecken som dyker upp för att hitta lösningar. Det brukar ju oftast lösa sig om man bara kan sätta fingret på vad som är fel.

Och viktigast av allt, jag måste fokusera på det hela berättelsen egentligen handlar om och se till att bihandlingarna förblir just bihandlingar. Tror det är största problemet nu faktiskt.

Hur går det för er med skrivandet?

Släppa taget

Vet ni… Nu är Emma nästan färdigredigerad! Manuset har kommit tillbaka från redaktören igen och det var bara några ändringar att godkänna och några små kommentarer. Det har jag redan åtgärdat och nu har jag startat en noggrann genomläsning från början till slut för att se om jag missat något eller hittar något konstigt. Sedan blir det en sista avstämning med redaktören för att kolla om det jag gjort fungerar och för att få svar på ett par frågor som jag själv har.

Wow! Sedan ska manuset till förlaget. Och genast börjar jag bita på naglarna. Räcker det? Duger det? Men någon gång måste man ju släppa taget och kalla det färdigt. Och det är inte långt kvar till den punkten nu.

Skönt ska det bli faktiskt, och sedan väntar nya tag med mitt nya manus. Tidsplanen ser ut som så att jag tar sommaren på mig att skriva om hela manuset för att sedan börja ta hjälp av testläsare inför redigeringen. Ska bli spännande att se vad det blir av det 🙂

Idag är det chokladbollens dag, hurra! Hur många rullar chokladbollar idag? 😉

 

Bryta ned

Nu har jag till sist lyckats skriva ut mitt nya manus! Drivrutiner för skrivaren saknas på min nya dator och det verkar vara stört omöjligt att få till det, datorn blockerar alla våra försök att ladda ned den. Men jag löste det så enkelt att jag hittade en annan gammal laptop som kan kopplas upp mot skrivaren och mailade manuset till mig själv. Löst 🙂

Jag läser ju mycket om hur man bygger upp en bra story just nu och det gör att jag nu brutit ned hela mitt manus i delar. Tidigare har jag inte tänkt så mycket på vändpunkter och akter utan bara skrivit min berättelse som jag vill berätta den. För de flesta kommer allt det här automatiskt eftersom vi genom filmer och böcker under hela våra liv matats med hur man berättar en historia och imiterar detta. Men man blir ju då inte så medveten om hur man berättar, och den här gången vill jag att så mycket som möjligt i berättandet ska vara medvetna val och ingen slump.

Jag har därför börjat med att identifiera mina tre akter och dela upp manuset i tre högar. Ett perspektiv som blir lite av ett parallellt spår har jag delat upp i en fjärde hög och tänker skriva den i ett svep för sig. Nu ska jag börja med att se över hur varje akt går från ett värde till ett annat och slutar med en avgörande vändpunkt. Därefter går jag ned på kapitelnivå och försäkrar mig om att varje kapitel också går från ett värde(eller laddning?) till ett annat och hela tiden driver handlingen fram till vändpunkten som förhoppningsvis ska vända upp och ned på allt 🙂

Det blir mycket pillande och tänkande det här, och jag har också skrivit upp de olika bihandlingarna för att kunna pytsa ut dem i mina akter. När man ser allt nedbrutet i så små delar känns det som ett mastodontjobb att få alla bitar att passa ihop, men det är också väldigt roligt att ta kontrollen över historien! Och framför allt kan man genom att se över dessa bitar försäkra sig om att handlingen drivs framåt och att det inte blir tråkiga passager för läsaren. Vi får se efter omskrivningen vad jag säger då, kanske går allt åt skogen… 😉

Hur mycket planerar ni kring akter och vändpunkter? Är det något ni funderar över när ni skriver manus?

Trevlig helg!

Redo för semester…

Känner mig aningen snurrig och förvirrad. Helger, röda dagar, lediga dagar, sjukdagar. Vad är det för dag i dag? För ett par månader sedan sa jag något högt som man aldrig får säga när man har barn. Jag sa något om hur ovanligt friska vi varit hela vintern. Hade vi ens vabbat en enda dag? Det har ju nu fått äta upp. De senaste sisådär sju veckorna har jag ätit upp det då någon i familjen i princip varit sjuk varenda vecka sedan dess, och oftast ett av barnen. Så ni kanske kan förstå att jag kunde hålla mig för skratt när yngsta sonen i måndags fick vattkoppor…?

Nåja, vi är glada att barnen får vattkoppor som små. Då är det avklarat och blir förhoppningsvis lindrigare. Det tråkiga är ju att lagom till att yngsta sonen tillfrisknat lär ju storebror få det. Så vabbandet och förvirringen fortsätter.

Tisdagens redigeringsdag åts upp, för det går verkligen inte att skriva med barn hemma/vakna. Men jag har suttit en del kvällar i stället och har nu fått iväg manuset till redaktören igen. Ser ut att bli en större sväng till och sedan kanske någon mindre vända i slutet. Deadline är som sagt första juni, så det närmar sig. Det som också närmar sig är ett besök hos förlaget! Om ett par veckor ska jag åka dit och träffa allihop samt agenten, det ska bli riktigt roligt och det blir nog en hel del prat om boken 🙂

Hoppas ni har det bra i vårsolen! Här värmen äntligen kommit med den nya månaden 🙂

Då kör vi!

Innan helgen kom manuset tillbaka från redaktören, så nu vet jag vad jag har att pyssla med ett par veckor framöver!

Jag har ju ingen lång erfarenhet av redaktörer men har hunnit arbeta med några stycken de senaste två åren, och det är alltid roligt att se hur olika de arbetar. Har tidigare haft en redaktör till noveller som knappt anmärkte på något, vilket ju var lite synd för det finns ALLTID saker att förbättra. Till en annan novell och min debutroman fick jag massor av kommentarer i texten som jag själv fick gå in och ändra, om jag höll med så klart. I det här fallet arbetar redaktören lite annorlunda och jag blev lite förvånad när jag började gå igenom manuset och såg att hon faktiskt ändrat åt mig. Skönt på ett sätt att slippa sitta och peta med alla de här små ändringarna, å andra sidan måste jag ju ändå gå igenom alla ändringar och se att jag håller med så i slutändan kanske tidsåtgången blir ungefär samma 🙂

I helgen gick jag i alla fall igenom alla småändringar som hon redan gjort och okejade dem. Sedan har jag skrivit upp alla större ändringsförslag som hon gett mig, skrivit kommentarer på varje hur jag kan uppnå det jag vill och nu sitter jag här redo att sätta igång! Och det går faktiskt bra, allt flyter på och jag tycker att jag har lösningar på problemen. Och det roligaste är ju att se att det faktiskt blir bättre. Det mest tidskrävande, och tankekrävande, den här vändan blir att skriva ett nytt kapitel i slutet och en ny scen/ ett minne som ska stoppas in någon annanstans i manuset. Men som vanligt börjar jag att beta av alla lätta punkter först 😉

Senast 8 maj är nu deadline för den här första vändan och sedan blir det en vända till med nya fokusområden innan manuset ska in till förlaget. Det ska nog gå 😉

Vad pysslar ni med den här veckan?

Känner mig själv och har energiladdat inför den här veckans två(!) skrivardagar

Startklar

Hej på er, här blev det lite längre påskledigt än planerat!

Efter det som hände i Stockholm tappade jag lite lusten att göra något överhuvudtaget, allt annat kändes så futtigt. Detta blandat med flera veckor av sjuka barn har gjort att det heller inte funnits mycket att skriva om. Skrivdagarna har slukats av annat.

Nu börjar min egen förkylning sakta släppa och det börjar krypa i kroppen att få saker och ting uträttade! Som vanligt räcker inte tiden till allt jag vill göra och jag vet inte vilken ände jag ska börja i, så jag gör som jag brukar och skriver en lista 🙂 Nya manuset ska skrivas ut och planeras mer grundligt, men jag väntar även tillbaka manus nummer två från redaktören vilken dag som helst så det återstår att se när tiden finns. Läshögen har även den växt och jag får börja prioritera det som krävs som research för mitt nya manus. Ett manus som jag nu längtar efter att få sätta igång att skriva om! Tid är bra, och tid från sin text göra att tankarna spinner vidare och hittar nya vägar. Jag har fått nya tankar kring mina karaktärer och är ivrig att få sätta igång.

Påsken har spenderats i Malmö som sig bör. Pga sen bokning och hutlösa priser på tåg och flyg har vi bilat ned, vilket vi kanske inte gör om med en hemresa på påskdagen… Startade hemresan kl 11.30 och kom hem kl 22… I övrigt var det en väldigt trevlig påsk!

Hur har ni haft det över påsken? Har ni fått någon ledighet?

Årliga påsktavlan! I år saknade vi dock en av familjerna…